Marieshjärnspöken

Swich , så är vi inne i mitten av april. Sedan sist har jag hunnit att bli ett år äldre. Vilket jag för övrigt inte hade några speciella höga förväntningar om av kära maken.

Ska verkligen inte klaga, då han faktiskt bruka skämma bort mig ordentligt med god mat och annat jämt.

Men att överraska är inte hans bästa sida (men vem har allt?) Och när han väl försöker överraska mig, brukar det på något märkligt sätt bli fel.

Minns en gång när jag fyllde år och maken hade köpt ALLA olika sorters Marabous chokladkakor, (självklart de stora 200 gram) med hänvisning till att;” Du gillar ju choklad”. Fast jag surt och högljutt förklarade att jag faktiskt försöker gå ner i vikt…

Men denna gången lyckades han faktiskt överraska mig på ett positivt sätt, och skämde verkligen bort mig som en drottning fast jag utan förväntningar kom hem från jobbet.

Sedan bar det iväg till älskade dottern i Göteborg. Där vi helt plötsligt befann oss på Ikea. Generöst lovade jag självklart bjuda på lunch. Sagt och gjort, och när jag skulle till att betala hade jag bara 500 kr sedeln i plånboken.

Lunchen gick på 165 kr, men killen i kassan sa att han bara hade 100 kr i kassan. Men som den problemlösare som jag är upplyste jag kassören att jag turligt nog faktiskt hade 65 kronor löst.

Jag gav han mina 65 kronor och han gav tillbaka mina 500 kronor. Kvittot sa jag att han kunde behålla.

När vi väl satt oss ner, skrattade min dotter så hon nästan skakade och sa ;- ”Att du var en sådan hasslars, det visste jag inte”

Det var väl ungefär nu som det så smått började gå upp för mig. Men dottern fortsatte skoningslöst att upplysa för mig att jag minsann blåst kassören på 100 kronor!!!

Där satt jag skamsen och en asgarvande dotter och ser hur den stackars kassören tittar på kvittot och sedan pratar med sin kollegor. Sedan börjar han komma till mig, vilket jag väste fram ur mungipan till dottern, med förmaning att sluta skratta.

Men inte slutade hon att skratta för det och jag började få smått panik!!!!

Jag hade säkerligen en tomatröd färg i ansiktet när kassören kom fram till vårt bord och påtalade att jag nog betalat för lite.

Oj, svarade jag urskuldandes. Ingen fara svarade kassören, men har du 100 kr löst? Nja, svarade jag. ” Jag har ju bara mina 500 kronor ” Men jag har ju pengar på mitt kort”

Till min större förvåning säger kassören plötsligt att :-” Nej, inte ska jag besvära dig med att betala med kort. Det är ju jag som gjort fel. Vi bjuder på de 100 kronorna.”

Så där satt jag, skamsen och ringde till maken för stöd då dottern bara skrattade, men även han skrattade och tyckte att jag skulle fråga om det ingick kaffe på maten också!!!!!

När vi tog bort brickorna höll jag nästan på att svimma av skam. För nu stod den stackars killen och tog hand om matresterna. Tänk om han på grund av att jag är totalt är värdelös i matte, inte fick sitta i kassan mer?????

Jag ska bekänna att under hela veckan har jag sett och trånat efter en väska. Varje gång jag gick förbi, vilket var onödigt ofta, kunde jag nästan höra den ropa efter mig;- Köp mig, köp mig!!!!!

Även ett gäng solglasögon pockade ideligen på min uppmärksamhet och eftersom de var billigare än väskan, bestämde jag för att tillåta mig att frossa i solglasögonen. Dock tyglade sonen mig efter ”endast” tre par med
orden;-” Nu får du fan ge dig!!! Du har ju två par uppe på rummet också!!!”

Ja, jag hade ju redan vid tidigare tillfällen ”råkat” köpa två par, vilket jag lyckats förtränga.

Tyvärr hade sonen bränt sig så mycket på vår senaste (och ända) utflykt, så han orkade nästan inte göra någonting sista dagen. Men jag var pigg och alert och den kära väskan fortsatte envist att ropa på mig.

Då kom jag på att jag ju givetvis MÅSTE köpa en sådan väska till min dotter, men självklart i en annan färg, då hon ju inte var lika omåttlig förtjust i rosa som jag.

Sagt och gjort, jag närmar mig affären med bestämda steg. Tar en svart väska till dottern förstås, och när jag nästan är framme i kassan, kan jag inte hejda mig längre. Plötsligt utan att jag riktigt har en aning om hur det gick till kommer jag åter till hotellrummet, med inte bara en väska utom två.

Sonen blängde fördömande på mig och muttrar;-”Sjukligt, är vad det är”. När jag förtjust tittade på min nya fina väska och alla mina solglasögon.

Så var det dags att åka hem då veckan gått fasligt fort. Kan säga att det var ett fint hotell, med bra rum och service.

Dock var vinet inne matsalen inte drickbart, men uppfinningsrik som jag är löste det genom att hämta en pappmugg med vin i barnen och sedan, väldigt diskret förstås, hälla upp det i restaurangens glas och vips, så hade jag ett gott vin till maten.

Maten var väldigt god och varierande, vilket syntes på vågen, men är allinklusive så är det.

Dock hade sonen inte fattat konceptet riktigt då han säkerligen gick ner i vikt. Vilket man kanske kan förvänta sig då han livnärde sig på spagettis med ketchup, frallor och drack pepsi, hela veckan.

Kan summera resan med att jag insett att sonen nästan är vuxen och han har lärt sig att man ska smörja in sig med solkräm. Och mitt syftet med resan var att vila upp mig och njuta av sol, värme och bad, så det var uppnått.

Vidare lyckades jag dricka mojito´s utan att tatuera mig denna gång. Bara en sådan sak.

Nu ska det bli skönt att komma hem till älskade maken och planera för nästa resa :)

För att vidga vår vyer från denna turistdal, lyckades jag övertala sonen att åka med på en utflykt med en katamaran för lite safari, där vi kunde få möjlighet att se på flygfiskar, delfiner, valar och sköldpaddor. Dessutom så skulle vi få snorkla och åka ”banabåt”.

Att ta den lokala bussen 5 minuter till grannbyn för lite shopping hade jag inte lyckats övertala honom till. Så båtsafari blev det.

Dock blev vi eller kanske mest jag, lite besvikna över att vi inte skymtade varesig några delfiner, flygfiskar eller sköldpaddor. Inte någon val heller för den delen, fast sonen sa att det räckte väl att ha en val på båten och syftade tydligen på mig.

Sedan att han själv såg ut som en kokt signalkräfta, då han fortfarande ansåg att det var tramsigt med solskyddsfaktor, var tydligen inget han hade något behov av att kommentera.

Men vi åkte förbi en massa nakenstränder, vilket kapten förkunnade genom en megafon. Så vi fick bland annat se en fiskare som fiskade spritt språngande naken, vilket kaptenen högljutt förkunnade att;-” Till vänster så en som har två spön att hålla reda på , ett stort och ett litet!!!”, samtidigt som han tutade som en tok.

Nåväl, säkra tillbaka i hamnen, fick vi äran att se några andra fiskare, dock hade dessa kläder på sig, som fångat in ett par stora tonfiskar.

Men det tog inte lång tid innan jag fattade att någonting var fel (ja, vad annars) med vår transfer tillbaka till hotellet. Så där stod vi nu tillsammans med ytterligare ett par samt en annan svensk familj, som bestod i mannen, höggravida frun, två små barn och en farmor/mormor.

Trötta och solbrända som vi var ”smög” jag mig ytterst varsamt fram för att mycket diskret kunna ”tjuvlyssna” vad arrangören hade på gång.

Det märkliga i det hela var att jag helt plötsligt förstod spanska. Nja, kanske inte allt, men fullt tillräckligt för att fatta att arrangören själv var tvungen att köra 3 vändor för att få oss alla tillbaka. Vilket hon inte verkade så förtjust i.

Nu vore ju de nobla och ädla vara att låta den stackars storfamiljen få åka först, men hell no, jag (kissenödig som faaan) väste till sonen att skynda sig och armbågade oss fram till den bilen som jag uppfattat att vi skulle åka i.

Lättad och mycket nöjd över mig själv, så kom vi iväg först. Men skammkänslorna kom när vi över en och en halv timme senare, mätta, avslappnade, nykissade, ser arrangören komma med en väldig trött familj, medan vi låg och göttar oss vid poolen.

Jag vet inte om det var för miljön, värmen eller helt enkelt dålig karaktär (förmodligen alltihop). Faktum var i alla fall att jag blev fruktansvärt röksugen, vilket mindre smickrande, resulterade i att jag valde att ta mig ett återfall.

Detta föll verkligen INTE i god jord hos sonen som hotade med totalt utfrysning från hans sida, detta fick jag minsann känna på också!!! Så efter 2 1/2 dagars skamset rökandes tog jag mig i kragen slängde kvarvarande cigaretter.

Fnissade lite för mig själv då jag efter ett toabesök såg att sonen för säkerhetsskull, omsorgsfullt och noggrant, smulat sönder de slängde ciggen.

Dock fastnade fnisset i halsen och jag gjorde den fasansfulla upptäckten. Jag hade ju gjort nr 2 på toan, och nu satt den jävla bajskorven fast som gjuten i betong nere i toaletten.

Inte hjälpte de det minsta att panikartat dra i spolknappen upprepade gånger. Nä, korven satt envist kvar. Att spola ner papper och annat gick bra, men den jävla korven vill bara inte slinka ner.

Smått (läs mycket) stressade över att städerskan skulle få se detta fasansfulla, började min hjärna gå på högvarv. Att ”pilla” på korven med toaborsten funkade inte, nej, för korvjäveln satt stenhårt fast i porslinet.

Faaaaan, vad gör jag nu!!!! Städerskan kommer ju snart. Jag MÅSTE ju verkligen få bort den på nått sätt. Samtidigt som jag började fundera på om det möjligtvis var all tjära & nikotin som skapat den där cementkorven……

Lösningen kom genom att leta upp en stor papperskorgstunna i korridoren på hotellet, ta upp den till rummet och fylla upp den full med vatten. Nästan på gränsen till att få ryggskott för att den var så tung, släpade jag den för att ösa ur papperskorgstunnan i hög hastighet ner i toaletten och vips, det funkade, korven försvann äntligen.

Lättnaden var enorm kan jag säga. Sedan var det bara att lite diskret, smuggla tillbaka papperkorstunnan i korridoren.

Men ack, naturligtvis stod städerskan och tittade skeptiskt på mig när jag kom ut ur rummet med papperskorgtunnan i högsta hugg. Men lättad av att jag som ju visste vad jag lyckats skona henne från, ler och säger vänligt, Ola, samtidigt som jag ställer ifrån mig tunnan.

I nästa inlägg vågar vi ge oss ut på en utflykt.

 

P.s Det är INTE bajskorven som syns på bilden utan bara jag när jag swichar ner genom "toaletten" och JAG fastnade inte!

Då var det dags för mig att ta mitt ”straff”. Men omtänksam som sonen är så fick jag faktiskt valmöjligheten att välja vilken vattenrutschkana som jag skulle åka först. Men oavsett vilket så skulle de vara med på film.

Jag valde ”fritt fall” först, då det är bäst att ta det värsta först, höjdrädd som jag är. Så likt ”Precilla” i filmen Norbit darrade jag mig upp för alla trapporna. Fy satan vad högt det var. Och artig som jag är lät jag självklart de tre efterkommande barnen åka före.

Sedan var det dags. Nu var det plötsligt inte bara min son med kameran som uppfordrande väntade på min nedkomst. Nä, nu väntade även de tre andra ungjävlarna som jag hade släppte före på att jag skulle åka.

Så jag tog ett djupt andetag och åkte!!!! Jävlar vad det gick undan!!! Och efter att titta på filmklippet visade det sig att jag åkte ner i tonerna av låten Tsunami och (vilket de hade sig själva att skylla) dränkte de tre nyfikna ungarna med en imponerade svallvåg. Allt fångat på film.

När jag kommit till någorlunda sans, banade jag likt en soldat min väg till nästa utmaning, Toalettrutschkanan. Med ett illavarslande minne från Skara sommarland där jag i en liknade kana, åkte runt och runt i, vad som var för mig, en evighet innan jag väldigt ograciöst åkte dubbelvikt genom hålet.

Men denna gång gick det till min förvåning bättre och jag lyckades på ett mirakulöst sätt ta mig upp i sittande ställning och, otroligt nog, med fötterna först.

Efter denna för adrenalinstinnande upplevelse bestämde jag mig för en välförtjänt massage. Efter att kollat på menyn så valde jag ”Vichymassage”…..utan att ha en minsta aning om vad det var.

Det var inte utan en stor klump i magen som jag visades in i ett rum och blev tillsagd att lägga mig på vad som såg ut som en obduktisonsbår eller ännu värre, en slaktbänk!!!! Klumpen blev ju inte mindre av att massören kom ut med ett stort vit plastförkläde på sig och sa att jag skulle lägga mig med ansiktet neråt.

Men detta till trots, så var faktiskt massagen väldigt avslappnade. Dock efter att massören gjort peeling över hela kroppen, vilket, med tanke på min solbränna, kändes som om han sandpapprade min kropp, ni vet, med det där grova sandpappret.

Avslutar med en bild på massagebordet….. I nästa blogginlägg kommer jag att bjuda på en riktig pinsamhet, där känsliga läsare avrådes från att läsa)