Djungelolja, fika & grävlingar.
Nu när jag sitter här och kliar mig på ett av mina otaliga myggbett, tänkte jag att jag kan skriva ett lite inlägg om mitt äventyr igår.
Jag skulle nämligen för första gången följa med när kära maken och vår älskade lilla vovve skulle träna på grytjakt.
För er som inte är så insatta (vilket jag helst inte heller vill vara) kan jag förklara att det handlar om att släppa ner hunden i så kallat gryt, för att på så sätt långt under jorden kunna jaga grävling eller räv.
Och då är det ju väldigt lämpligt att hunden får öva lite först. Och det är det som försegår djupt inne i skogen varje torsdag. För där finns nämligen ett konstgryt.
Nu är det ju så att jag egentligen inte vill att vår lille Frasse ska ner under jorden utan tycker att det mer än räcker med att jaga ovan jord.
Men kära maken ska bestämt träna honom till detta otyg. Nåväl, jag har i alla fall haft mina ”pepptalks” med Frasse. Där jag förklarat för honom att var du än gör, gå inte ner i det där lilla hålet.
Så var det då dags för själva övningen, där ute i skogen, mitt i ingenstans. Men det första som jag chockartat blev varse om när jag gick ur bilen var det stora moln av myggor som cirkulerade som en tjock filt runtomkring oss.
Men då min kära make är en van skogsmänniska så tog han lugnt fram ett stift med djungelolja. Vilket jag (som har svårt att göra något med måtta) snabbt kletade in mig i varje del av min kropp som synlig.
Så med ett tjockt lager djungelolja i ansiktet (vilket för övrigt började bränna på ett oroande sett) och på händerna. var det dags för…….Fika. Jo, så är det förstår ni. Är man ute på jaktaktiviter, så ÄR tydligen fikat en väldigt väldigt viktig del.
Sedan började själva övningen. Först var det några andra hundar, som bland annat en tax, men för dom är det ju ingen konst. Taxen sprang ju nästan som vanligt i grytgångarna, då de har så korta ben och långa kroppar.
Sedan var det Frasse tur. Herrgud, han var så (enligt mitt tycke) duktig. Han försökte verkligen på alla sätt att inte gå ner i den lilla hålan. Så tillslut fick dom ”tvinga” in lilla Frasse genom att veckla ihop honom och skicka in han.
Men Frasse ville ju inte så han kom inte genom den fösta förträngningen och till slut fick det hela avbrytas, då en tyskterrier faktiskt är mest envis.
Dock så fick stackars lille Frasse hemläxa istället. Då vi fick med en del av grytet hem och med order på att han ska motiveras genom grytdelen, genom att endast få mat när han passerat den.
Vi får väl se hur det kommer att gå med det. Jag kan ju alltid ”tjuvmata” lille Frasselito om det hela drar ut på tiden.
Jag skulle nämligen för första gången följa med när kära maken och vår älskade lilla vovve skulle träna på grytjakt.
För er som inte är så insatta (vilket jag helst inte heller vill vara) kan jag förklara att det handlar om att släppa ner hunden i så kallat gryt, för att på så sätt långt under jorden kunna jaga grävling eller räv.
Och då är det ju väldigt lämpligt att hunden får öva lite först. Och det är det som försegår djupt inne i skogen varje torsdag. För där finns nämligen ett konstgryt.
Nu är det ju så att jag egentligen inte vill att vår lille Frasse ska ner under jorden utan tycker att det mer än räcker med att jaga ovan jord.
Men kära maken ska bestämt träna honom till detta otyg. Nåväl, jag har i alla fall haft mina ”pepptalks” med Frasse. Där jag förklarat för honom att var du än gör, gå inte ner i det där lilla hålet.
Så var det då dags för själva övningen, där ute i skogen, mitt i ingenstans. Men det första som jag chockartat blev varse om när jag gick ur bilen var det stora moln av myggor som cirkulerade som en tjock filt runtomkring oss.
Men då min kära make är en van skogsmänniska så tog han lugnt fram ett stift med djungelolja. Vilket jag (som har svårt att göra något med måtta) snabbt kletade in mig i varje del av min kropp som synlig.
Så med ett tjockt lager djungelolja i ansiktet (vilket för övrigt började bränna på ett oroande sett) och på händerna. var det dags för…….Fika. Jo, så är det förstår ni. Är man ute på jaktaktiviter, så ÄR tydligen fikat en väldigt väldigt viktig del.
Sedan började själva övningen. Först var det några andra hundar, som bland annat en tax, men för dom är det ju ingen konst. Taxen sprang ju nästan som vanligt i grytgångarna, då de har så korta ben och långa kroppar.
Sedan var det Frasse tur. Herrgud, han var så (enligt mitt tycke) duktig. Han försökte verkligen på alla sätt att inte gå ner i den lilla hålan. Så tillslut fick dom ”tvinga” in lilla Frasse genom att veckla ihop honom och skicka in han.
Men Frasse ville ju inte så han kom inte genom den fösta förträngningen och till slut fick det hela avbrytas, då en tyskterrier faktiskt är mest envis.
Dock så fick stackars lille Frasse hemläxa istället. Då vi fick med en del av grytet hem och med order på att han ska motiveras genom grytdelen, genom att endast få mat när han passerat den.
Vi får väl se hur det kommer att gå med det. Jag kan ju alltid ”tjuvmata” lille Frasselito om det hela drar ut på tiden.
