Semester, äventyr & myggbett

Min semester startade i raketfart. Ja, så fort att jag knappt hann byta om från arbetskläderna innan det bar iväg till Östergötland. Maken stod nämligen bokstavligen på uppfarten och gasade.

Och gasade det gjorde han sannerligen hela vägen upp. Så för att slippa stressutslag och adrenalinkickar genom hans rallykörning varvat med de mest galna omkörningar, passade jag på att se på film i mobilen istället, tills vi otroligt nog helskinnade kom fram.

Väl framme myste jag med valparna och trevligt sällskap
medan älskade maken och övriga gänget begav sig ut i natten för att beskydda åkrarna från vandaler. Detta resulterade till att en ”tjuvgalt” minsann fick sätta livet till.

Och så kom den efterlängtade dagen, som min make tjatat om, och varit så ”till sig” över. Han hade till och med köpt mig en lämplig ”outfit” för att jag skulle hänga med. Själv får jag nog erkänna att jag mest känt ångest och oro över att hänga med på detta äventyr. Men lovat är lovat. Och visst ska man våga pröva nya saker?

Så döm till min förvåning när jag faktiskt tyckte det var riktigt kul och en smula spännande också, det ska erkännas. Lite ”hillbilly” över det hela var det förvisso, men med ett otroligt trevligt sällskap.

Häftigt att se hundarna jobba också. Trots att vår lille Frasse var så övertaggad att han smet ner i ett tomt gryt och sprang runt där nere som en tornado i över en timme och verkade inte ha en tanke på att inte komma ut.

Men lille Frasselito trodde väl att alla som ropade efter honom hejade på honom och därav sprang ett ärorvarv (gång på gång). Jag är stolt över honom i alla fall.

Några som också var glada över att vi var där ute mitt i ingenstans var myggorna. Satans var myggbett jag fick. Jag har till och med lyckats att få 6 myggbett och det bara mitt ringfinger (som förövrigt INTE har några ringar nu, då fingret är dubbelt så stort)

Efter detta äventyr kastade jag mig snabbt på nästa. Ridning (på en riktigt häst) vilket även det var fasligt mysigt.

Hästen hajade nog rätt snabbt att jag inte hade 100 koll, då den passade på att ta diverse matpauser av vad som kom förbi.

Sedan upplevde jag att han hade en liten förkärlek till diket hela tiden, tills jag kom på att det är ju jag som styr och troligtvis hästen som tyckte att JAG har en förkärlek till dikena.

Vi red i alla fall i över en timme, vilket jag kan garantera er kändes i min bakdelen efteråt.

På söndagen var ”tant” tvungen att ta det lite lugnt främst för att jag knappt kunde gå. Så jag roade mig med valpmys, cirkusuppvisning och sockervadd. Oroa er inte, det var INTE jag som uppträdde utan jag var bara publik, men sockervadden klarade jag minsann att äta upp själv.

En bättre start på min semester kunde jag faktiskt inte få.

I kväll bär det iväg på Tutbingo i Ekedalen med risk för att drabbas av touretts eller vinna en massa cash (hoppas på de sistnämnda)

Födelsedag, Soul & taxi

Så kom dagen när jag fyllde 45 år (vart tog alla dom åren vägen?) Den startade med en underbar frukostbuffé där jag fick ett fint gratulationskort från de engelska paret som även bjudit med oss till en Soullonge under dagen.

Något som vi själva kanske aldrig skulle komma på att gå på. Men varför inte våga pröva något nytt och just idag passade det oss utmärkt pågrund av den smått hummerröda huden behövde vila en dag.

Och vad kul vi hade. Fantastisk underhållning med bra sång, mycket humor, kalla öl, god mat och underbart sällskap. Allt medan maken och Terry sprang skyttetrafik för att hinna betala först.

Och efter detta fortsatte dagen med massage på hotellets underbara spa-avdelning (som var min present från min älskade dotter) och väl åter på rummet igen fanns en flaska välkyld champagne och choklad med hälsningar från hotellet.

Men underbart är kort och resterande vecka rusade iväg och plötsligt var det dags att åka hem. Det var ett smått tårfyllt avsked från våra nyvunna vänner, där vid vårt office, smidigt beläget vid poolbaren.

Till flygplatsen hade vi förbokat taxi. Och just denna taxichaufför var en mardrömsbild av vad man fördomsfullt kan tänka om en spansk taxiförare.

Det var svordomar och flitigt viftandes med händerna i ett ständigt smatter på spanska. Allt medan jag och maken satt med ett påklistrat leende och panikbromsade i baksätet. Och även om vi inte är något vidare på det spanska språket uppmärksammade vi en hel del svordomar.

Värst var det när vi åkte förbi en olycksplats i motsatt fil vilket det (föga förvånande) var tre taxibilar som krockat ordentligt. Men vi klarades oss som i ett mirakel helskinnade till flygplatsen.

Nu längtade vi båda hem främst efter vår lille Frasse, så flygningen hem kändes extrem lång och det var härligt att landa i Sverige igen. Speciellt efter att det var en hel del luftgropar där uppe i luften.

Kändis, finnen & show

Efter det rullade dagarna på i en oroväckande fort. På hotellet var vi numera kända som ”Freddy and wife” och varit vi än gick fick vi glada hälsningar.

Vädret var toppen och dagtid spenderades vid poolen eller vid havet. Detta resulterade i att vi nu lyckats få en djup röd nyans över hela kroppen trots ständig kletande med solskyddsfaktor.

Dock så kom det ju nya folk hela tiden och vips, så dök det upp en finsk gubbe med sin fru. Dock så verkade de tro att allinclusive endast innefattade alkohol, då de ständigt var radar.

Eller faktum var att vi endast såg till hans fru vid detta tillfälle under hela veckan. Men han sågs till ständigt till iförd samma t-shirt och shorts hela veckan

Han försökte ta kontakt med oss med en blandning av finsk engelska. Jag lyckades iallafall tyda att de kom från Heinola i Finland, vilket otroligt nog är samma stad som min kära Pappi kommer ifrån.

Men när han fick klart för sig att jag endast är halvfinska sa han föraktfullt ”You are a Horri”, vilket är ett fördomsfullt uttryck att benämna halvfinnar på (rättare sagt barn som har finsk pappa & svensk mamma). Efter det var det bara att hålla sig undan honom.

Några som hade oturen att inte lyckas hålla sig undan var våra engelska vänner. Finnen hade suttit sig ner vid deras bord när det hade en romantiskt middag och med sin finskengelska tjötat på, helt obegripligt för dom så de hade varit tvungna att lämna sin middag och fly fältet. Vi såg allt från ett tryggt avstånd.

På kvällen var det show igen. Denna gång var det akrobatik. Och vad ska sleven vara om inte i grytan…….för det tog inte lång tid innan maken var uppe på scenen.

Men inte innan jag hade fått oturen (för artisten) att försöka kasta en basketboll som han skulle fånga med en pinne som han hade i munnen. Det hela höll på att sluta med att han fick HELA pinnen nerkörd i halsen istället, då jag faktiskt inte har något vidare bollsinne.

Men maken impade återigen både mig och resterande av publiken med att lyckats med allt det artisten utsatte honom för, inklusive en volt, på detta finns det faktiskt filmbevis.

Fortsättning följer……………………………

Topless, weed & fläktare

Andra dagen styrde vi kosan mot havet. Där var verkligen liv och rörelse kan jag lova. Det var fullt av försäljare som fläktade runt med fina strandfiltar likt en skock fåglar som flaxar med vingar, väldigt roande att se och vi döpte om dom till fläktare.

Plötsligt så kom en tjej som såg väldigt bra ut och struttade majestätiskt förbi oss, cirkulerade ett varv, väldigt uppfordrande att ALLA skulle lägga märke till henne. Vilket vi onekligen hade gjort. Sedan gick hon till sin plats och tog sakta av sig sin tunika……..och tog på sig en ny!!!!!!!! Då ramlade polletten ner för oss att det faktiskt var en modeshow på G.

Senare dök en fruktförsäljare upp och när han får syn på mig ställde han ner all frukten, pekade på mina tuttar och utbrister :-”Money, money”…… smått förvirrade undrade både jag och maken vad han menade men maken löste gåtan då det visade sig att jag tydligen hade 1 euro liggandes mellan tuttarna.

Men jag hade i alla fall mina tuttar i tryggt förvar i bikiniöverdelen, vilket var mer än man kan säga om de flesta här. För vi har nog skådat bara tuttar i alla möjliga och omöjliga former.

Under kvällen passade vi på att testa den fantastiska strandpromenaden och även här dök det upp strandförsäljare av alla dess slag. Bland annat blev jag exempelvis erbjudande att få göra rastaflätor, vilket fick mig att undrar vilket hår hon tänkte fläta.

Maken blev erbjuden att köpa klockor och när han inte ville ha det, blev vi till vår stor förvåning erbjuden att istället få köpa weed!!!!!!!!!! Vilket vi naturligtvis tackade nej till. Men maken erbjöd i retur honom en snus istället, men det tackade HAN tydlig chockad nej till.

Tillbaks på hotellet var det efter middagen dags för kvällens underhållning igen. Denna gån var det dags för karaoke och gissa vad……….jo maken ställde genast upp!!!! Och vilket låt valde han………..självklart valde han midsommasnatt med Eddie Meduza!!!!!!

Efter en trög start där de frågade maken vad man gör på midsommarnatten i Sverige och min älskade make svarde till min stora fasa:-” We eating, drinking och fucking”……..Det blev helt knäpptyst i publiken, liksom finsk stämning, då publiken faktiskt mest bestod av 70-plusare och antagligen inte riktigt vana vid sådant språkbruk.

Men när han väl drog igång med sången fick han igång hela publiken ordentligt.

Uppträdandet var nog oförglömligt då han under resten av vistelsen hela tiden fick höra ” Oh, hey, you the midsommarnight-guy eller ”we got you on film, you so good”

Fortsättning följer…………………………

Blåljus, pensionärer & lekar

Vi fick en rätt så chockartad start på vår vecka i Teneriffa. Detta då vi i bussen av från flygplanet plötsligt blev omkörda av brandbilar med blåljus. För just vid terminalingången hade en stor palm tydligen börjat brinna.

Men efter att cirkulerat i vad som kändes som en evighet i en liten buss runt bland rullandes flygplan var palmen till slut släckt och vi kunde äntligen hämta våra väskor. Men sedan gick det undan med taxi till vårt hotell.

Men vilket hotell sen, rena paradiset. Dock uppmärksammade vi rätt omgående att medelåldern nog låg någonstans mellan 60-70 år. Vilket i sin tur gjorde att jag och maken såg ut som rena ungdomarna.

Redan vi incheckningen observerade vi speciellt par. Nämligen Anne & Terry (yes, ett klassiskt Y namn). Terry var en gammal boxare och de var 61 år gamla och kom från New Castel. Men o´boy var vi under den kommande veckan skrattade tillsammans med detta underbara par och en del irländare samt annat roligt folk med.

Men även vi lyckades utmärka oss, eller snarare min älskade make, och då menar jag inte bara i all ungdomlig glans. Nä det visade sig att maken var mer än generös med att bjuda på sig själv……..uppe på scenen……under kvällsunderhållningen.

Första kvällen var det tävling och maken studsade genast upp för att representera Sverige. Dock visste han inte riktig vad tävlingen gick ut på. För så fort de ropade upp Sweeeeeden, slet han till min fasa men tanternas lycka snabbt som attans av sig till bar överkropp.

Men det gick faktiskt förvånade nog rätt med de olika grenarna och kvällen slutade med diplom för hotellets Mister samt en flaska champagne ( och publikens jubel) för min älskade make.

Och detta var bara dag ett…….fortsättning följer, och det blir värre (eller bättre) beroende hur man ser på det.

Snus, bekännesle & bad

Det var med ett stort smajl och glatt sinne som jag i lördags med gasen i botten styrde min lilla pärla till Göteborg.

Ja, om man bortser från den dryga halvmilen som jag hamnade bakom en traktor dragandes på en stor jävla gödseltank!!! Utan möjlighet att köra om, satt jag då mest och ulkade och svor om vart annat.

Nu skulle jag äntligen få vara barnvakt och gosa med mitt älskade barnbarn, ja förvisso hemma hos MIN mamma, men ändå.

Min kära dotter upplyste oss om att hon nu minsann skulle njuta av att vara barnledig. Hon skulle stänga av sin telefonen och bara mysa, sova och vila upp sig.

Men vad tog det? Jo, sisådär en och halv timme innan första (men dock inte sista) sms:et kom, vad gör ni?

Under tiden roade vi oss kungligt och lille prinsen var på bästa humöret. Vi vispade välling på spisen. Vilket tydligen var väldig väldigt gammalmodigt enligt dottern, då det tydligen går alldeles utmärkt med bara varmvatten.

Detta var även något som maken efteråt bekände (efter 18 år) att han gjorde med sonens välling. Men jag fortsätter att trotsigt värma vällingen på spisen.

Mellan skrattattackerna hann vi med att titta på melodifestivalen samtidigt som den lille charmören charmade oss hela tiden. Ja vi skrattade faktiskt så mycket att gammelmormor (det vill säga min mamma) lyckades svälja sin snus. Antar att skratta, äta godis och snusa blev för mycket på en och samma gång.

Sedan passade vi på att ge den lille ”körven” ett bad vilket resulterade i att han lyckade skvätta ner oss allihopp. Men när vi retsamt sms:ade till dottern att vi lovar i sann ”gamaldagsanda” pudra honom ordentligt med potatismjöl efteråt, var det inte långt i från att hon kom och hämtade honom.

Vi fick bestämda order om att endast använda medhavda oljor och salva i väskan och att vi inte på några sätt fick använda potatismjöl eller havregryn eller något annat livsmedel på honom.

När det sedan var dags för mig och lillprinsen att sova så skulle vi dela en liten 90 säng (fast jag undrar om den egentligen bara var en 80 säng).

För efter att jag bullat upp med kuddar runtomkring honom så fick jag, med viss möda” precis plats. Det vill säga om jag låg på sidan och absolut inte rörde mig.

Men inte gjorde det något för jag var så lycklig över att se mitt älskade barnbarn sova så sött.

Och som han sov, förutom två matningar med tillhörande blöjbyten, så låg han och drog sig till klockan 10:00. Och detta trots att jag, mycket försiktigt förstås, försökt väcka honom med pussattacker.

Detta gör jag gärna om.

 
 
 

Ledig, utbrott & getingar

I dag är jag ledig och var redo för lite ”spontanshopping”. Fast i själva verket var det en välplanerad shoppingtur.

Jag menar, maken jobbar ju nätter och vill helst ha tyst i huset under dagen när han ska sover. Detta fick jag bittert erfara under gårdagen, då han kom upp på ett uruselt humör och bara fräste som en ilsken katt åt både mig och sonen (vilket vi INTE är vana vid).

Förvisso hade vi (jag & sonen) pratat lite med varandra, vilket maken märkligt nog och i irriterad stämma, återberättade för oss ordagrant när han väl kom upp.

Så idag passade jag på att ”fly” huset så han skulle kunna sova ostört. Fast innan jag styrde kosan till Hem & Hobby (som var mitt mål) tänkte jag ”unna” mig en kaffe på vägen. Ville ju absolut inte riskera att väcka pappa björn genom att sätta på kaffe hemma!!!!

När jag precis köpt min kaffe och var på väg ut ur affären kommer en kille gåendes, eller förlåt, flaxandes med ett väldig spattig gång. Och givetvis viftar han till min hand som höll i kaffet. Detta resulterade i att jag fick halva muggen kaffe rätt över mina byxor. Och det brändes, kan jag meddela, trots att jag hade lagt i mycket mjölk.

Så rent reflexmässigt vrålar jag från ingenstans;- ”Fittpundare” åt honom. Vilket jag naturligtvis ångrade nästan lika fort som orden slank ur mig.

Varav han stannade upp och fäster sina stirriga ögon i mig och säger:- ”Vad faaaan sa du?” Jag som på intet sätt tänkte upprepa vad jag sagt svarar bara:-” Vad fan tror du att jag sa, du viftade ju ut halva mitt kaffe rätt över mina ben med dina armar”

Sedan uppstod en tyst sekund (vilket för mig kändes som en timme) innan han valde att be om ursäkt och fortsätta flaxa in i affären.

Efter denna pulshöjande upplevelse gick själva shoppingen som en dans och jag lyckades ”fynda” en hel del. Dock så blev jag attackerad av getingar, både på väg till affären och sedan när jag var på vägen till bilen igen.

De kom i par av två och jag ger mig fan på att det var samma två getingar som tålmodigt väntat på att jag skulle komma ut igen!!!!
Men jag hade minsann även haft dom i åtanke under min shoppingtur och köpt både flugsmällor och RADAR!!!!

Pinsamt medveten om om att jag måste se fasligt fånig ut när jag viftandes med två stora påsar och banande min väg fram mot bilen. Men getingarna följde envist efter. Så när jag väl fick in påsarna i bagageluckan, slet jag i ren desperation fram RADAN och flugsmällan. Nu skulle dom jävlarna få.

Utan tanke på hur galet det såg ut, vrålande jag;-” Nu ska ni allt fåååååå!!!” samtidigt som jag sprutade radar och viftade med flugsmällan.

Jag får erkänna att det var en tillfredställande känsla när jag minsann lyckades döda den ena getingen och den andre blev väl så skraj så han försvann. Och jag kunde i lugn och ro sätta mig i bilen och åka hem.

Väl hemma hade älskade maken vaknat av sig själv och förvandlat köket till en slaktbod. Men lugn, det var INTE sonen han slaktade, utan något så oskyldigt som finstyckning av ett rådjur.

Nu ska jag, beväpnad med flugsmällaren OCH radar, luta mig tillbaka och njuta av resten av min lediga dag. Och jag hade i alla fall tur med vädret.

Slut, jaktsäsong & halka

Swich…..så var årets semester slut. För att summera det hela lite, så hann jag med en hel del. Förutom veckan i muminland, spenderade jag ett par dagar i Marstrand.

Denna gång var det för ovanlighetens skull bara jag & maken (och så lille Frasse förstås). Där bodde vi inne i själva fästningen, vilket bara det var ett äventyr för sig själv. Tyvärr hade vi inte vädergudarna på vår sida.

Våghalsiga som vi är, gav vi oss, trots vädret, ut för att utforska ön. Naturligtvis skulle det badas i havet. Efter mycket upp och nedförsbackar toppat med lite hopp över klippor hittade vi en liten badbrygga tillslut.

Maken som kände sig lite wild & crayz, hoppade snabbt i helt näck (troligtvis för det inte fanns en kotte inom synhåll). Sen när det var min tur (fast jag hade naturligtvis min bikinin på mig) öppnade sig plötsligt himmeln och regnet bara öste ner.

Detta gjorde att det var totalt meningslöst för mig att byta om. Så där klafsade jag runt bland Marstrands klippor upp till fästningen endas i min bikini och en lite förliten handduk. allt medan regnet fortsatta forsa ner.

Värre var när vi slutligen kom fram till fästningen och rann in på borggården. För självklart stod självaste ägaren där och stirrade storögt på oss, kanske mest på mig. Så jag sträckte lite på mig (för att få in så mycket som möjligt av min kroppshydda i den dyblöta handduken) medan jag småpratade lite om väder och vind, innan jag så värdig som möjligt tog mig över borggården till vårt rum.

Efter Marstandstrippen, som faktiskt slutade med att ägaren skjutsade mig ner till färjan i hans golfbil, medan  maken och Frasse fick gå, var det bara att packa om, för då skulle det bära iväg till Varberg ett par dagar.

Vi hälsade på hos maken bröder som har turen att ha en stuga där. Denna gång blev det ett regnfritt men ack så blåsigt, dopp i havet. Dock kom regnet tillslut ikapp oss och under kvällen duggade skurarna tätt.

Andra kvällen i Varberg lyckades jag (vem annars) med konststycket att halka i trappan och slå i huvudet i den så milda grad att det gick hål och började blöda. Vilket resulterade i att jag fick spendera resten av kvällen med en handduk virad som en turban på huvudet, allt för att få stopp på blödningen.
Så tips från mig, foppatofflor, blöta trätrappor toppat med vin är INGEN bara kombo.

Efter denna strapats var det skönt att komma hem igen. Någon som också tycker det är skönt är kära maken, för nu är det äntligen jaktsäsong igen (fast jag har då inte ens uppmärksammat att den hade slutat)

Naturligtvis är även lille Frasse ivrig på att jaga. Fast jag har faktiskt inte riktigt förstått varför de måste ägna sig åt den förbannade grytjakten och speciellt inte sedan jag såg hur Frasse såg ut efter första gången (och då var han bara ”lite” skadad, enligt husse)

Så i min värld är denna typ av jakt obegripligt, hundar skadas, vi ÄTER inte grävling (vad jag vet i alla fall).
Dessutom får man gräva i timtals efter hunden och den förmodade grävlingen och om inte detta var nog har jag hört att de (maken & han jägarkompisar) ålar sig ner, efter hunden, i hålet, i marken!!!!! Sedan när allt är klart, så får dom gräva igen hålorna igen.

Allt medan jag sitter hemma och oroligt kräver rapporter om Frasses hälsostatus hela tiden.

Nåväl, avslutar med vetskapen uppblandat med lite skadeglädje att kära maken efter att grävt i marken hela helgen börjar jobba natt om några timmar, medan jag smygstartar min arbetsvecka med en ledig dag.
 

Tuttar, vilse & poliskontroll

Resten av semesterveckan fortsatte i alla fall i solens och värmens tecken. Vilket öppnade upp för många härliga bad.

Ja, detta trots att min jävla bikiniöverdel plötsligt bestämde sig för att gå sönder!!! Turligt nog så hände detta när jag var på väg ner från övervåningen, så jag lyckades precis undgå att skämma ut mig fullständigt och utsätta mina kära släktingar inklusive pappi för en riktigt tuttchock.

Men säg det som inte för något gott med sig, för det gav mig ju ett ypperligt tillfälle att åka och shoppa, för jag måste ju ha en ny bikini.

Först upplevde jag det en aning märkligt när sonen från ingenstans erbjöd sig att hänga på (han som verkligen HATAR att gå i affärer). Men det hela klarnade rätt snabbt, då det uppdagades att det fanns fri wifi i affären och det var det som lockades.

Förutom att bada och shoppa, så umgicks vi naturligtvis en hel del med mina olika släktingar också. Bland annat så var vi hemma hos pappis ena syster.

Där är det alltid samma som gäller, först blir att kolla på gamla foton. Sedan är det middag med tillhörande fika efteråt för att därefter dra oss tillbaka in i vardagsrummet för att gemensamt titta på en gammal svartvit finsk långfilm. Det är då vi umgås som allra mest.

Och så kom dagen för hemfärd. Denna gång utan pappi som skulle stanna kvar. Så när vi denna gång startade vår resa var AC.n på full fräs och vi lyckades genast rata in NRJ (fast på finska) på bilstereon och ljuv musik ljöd med högsta volym hela vägen till båten.

Denna gång fick jag till min stora fasa köra upp bilen på rampen, men lättanden över att klara detta var så stor att jag helt missade att kontrollera vart jag hade ställt bilen i båten.

Vilket i sin tur ledde till att panikartat letande efter bilen vid ankomst till Sverige. Då vi lämnade hytten i sista minuten blev det ett hektiskt letande.
Jag sprang som en tokig runt alla bildäck, allt medan min stackars son försökte hålla samma takt, fast kånkandes med en låda öl och en låda Lonkero under vardera arm.

Lättande var i stort sätt obeskrivlig när jag i den sista hyllan återsåg min bil. Men bara ett kort ögonblick, för nu skulle jag utan missöden, köra ner bilen från rampen igen.

Lycklig över att helskinnad kört in på svensk mark blev jag medveten att kön ut från båten rullade på otroligt sakta. Detta klarande sedan då jag efter en halvtimmes köandes såg att ALLA bilar fick stanna för en nykterhetskontroll av polisen.

Jag som aldrig varit utsatt för en poliskontroll förut och trots att jag var fullt medveten om att jag var nykter så började jag återigen att bli nervös.

Vilket inte blev bättre av att sonen ”hjälpsamt” påpekade att jag kvällen innan minsann druckit en öl samt ett glas vin så var jag verkligen säker på att det inte skulle ge utslag.

När utslaget väl visade sig negativt (vilket jag var säker på att det skulle) kände jag för andra gången denna morgon en obeskrivlig lättnad.

Efter detta ”äventyr” var det bara att krångla sig ut ur Stockholm för trots en trevlig veckan med kärt återseende av släktingarna och få umgås med pappi, så ville vi nu hem. Hem till älskade maken och lille Frasselito.

Semester, Finland & lyxproblem.

Semesterveckan till Finland tillsammans med sonen och pappi höll på att bli en katastrof.

Det berodde INTE på att jag körde vilse Stockholm eller ens för att jag för den delen klantade till det när jag skulle köra in bilen på båten (för det gjorde jag otroligt nog inte)

Nix, det var vädret som nästan knäckte mig!!!! Här hade jag läst om den värsta värmebölja och sol överallt. Ja överallt förutom just här i Heinola, där jag skulle befinna mig i en vecka.

Här satt jag och frös, med en blygrå himmel som hånfullt och i jämn takt duggregnade. Allt medan jag från nätet ständigt matades av bilder på hur varmt, soligt och härligt alla andra hemma i Sverige hade det!!!!!

Det hjälpte inte ens att jag försökte intala mig att jag i alla fall är kollegial mot mina kollegor som hade otur med vädret under den första semesterperioden.

Fast när jag efter två dagar lyckats få upp värmen med hjälp av bastu bestämde jag mig för att nu jävlar…….här ska badas och njutas om det så börjar snöa.

Och då plötsligt, som ett mirakel sprack himlen upp och solen och värmen bröt sig genom. Och som extra plåster på såren så började det så smått komma rapporter och bilder på regn och rusk hemma i Sverige.

Inte för att sonen uppmärksammat det hela då hans största bekymmer var (som vanligt) wifi, eller bristen av denna.

Om jag inte visste bättre skulle man lätt kunna tro att han var en sådan där pokémonjägare, så som han sprang omkring och letade för att kunna hitta någon möjlig wifizon.

Men kära pappi märkte minsann av att värmen kommit. Detta yttrades sig främst i klagomål över att bilens AC blåste för kallt (densamma som jag hade reparerat för 2000 kr, för att göra just det, blåsa kallt).

Och inte nog med det, bilstereon fick ABSOLUT inte spela någon musik för det uppfattades av pappi som stressandes. Nä, för ÄR man in Finland så SKA man lyssna finsk radio, nämligen på yle yksi (vilket jag upplysa dig om bara innehåller finsk prat och kan liknas med svenska P1)

För övrig var sig allt likt ifrån när vi var där sist, för två år sedan. Fasters man hade fortfarande kvar sin tuppfarm, vilket han nu utökat med lite mer hönor och små kycklingar.

Och det var fortfarande ett fasligt galande i tid och otid. Vilket gjorde mig observant på bössorna som fortfarande stod tryggt lutande vid fönstret på övervåningen. Just i lagom räckvidd ifall någon räv eller mårdhund skulle våga närma sig hönsgården (eller om jag skulle tappa humöret på tuppjävlarna).

Avslutar detta inlägg med ett litet erkännande. För när sonen (smidig som attans) lärde sig att göra bakåtvolter på studsmattan blev jag, hör och häpna, riktigt sugen på att själv våga mig upp, fast jag nöjde mig med att bara hoppa upp och ner, fullt lycklig över att jag tagit mig upp på själva studsmattan alls.

Bestigning, förväntan & rån

Vad som från början var en idé under en promenad, ska nu bli verklighet.

Nämligen att bestiga Kebnekajse. Något som under själva idéstadiet lät som en liten lätt dagsutflykt. men efter lite efterforskning visade sig vara ett större projekt……

Ja, det är alltså inte JAG som ska göra detta stordåd, utan min son och svåger. Men på något märkligt sätt har hela släkten blivit engagerad i detta äventyr.

Förutom en lång (och kostsam) packningslista, med det allra mest nödvändiga som kängor, stormkök, pannlampor osv finns det även (helt utan min tidigare vetskap) experter i vandringssammanhang, nämligen min kära mor.

Det visade sig att hon minsann har erfarenhet av vandring (hon vandrade några gång på 80-talet ) och har via internet lyckats utbildad sig till en Kebnekajseexpert. Jodå, resrutten har granskats och analyserat in i minsta detalj.

I morse fick jag via telefonen av min kära mor den senaste informationen om Kebenekajseresan.

Detta direkt innan hon upplyst mig om nattens och morgonens händelse i sitt bostadsområde. Tydligen hade polisens insatsstyrka gripit en beväpnad man i en lägenhet och på morgonkvisten blev tobaksaffären rånad av män med AK4:er.

Detta verkar för henne som en helt normal start på dagen, medan jag själv sitter och njuter av morgonkaffet och det enda oroväckande jag hör är ett ilsket surrande från det gigantiska getingbo som tydligen finns inne i väggen på vårt hus. Nu ska jag samlar kraft för att anta utmaningen att lyckas få ner all sonens packning i EN ryggsäck.

Sedan är jag äntligen redo för min sista arbetsvecka innan det ä semester.

Ha en skön söndag på er, hur den än ser ut…………

Zlatan, ryggskott & AC:n

Nu hejdade vi ju oss naturligtvis och åkte inte till Köpenhamn bara för att äta. För tillslut hittade vi faktiskt en resturang i Höllviken som hette Millenium. Men inte heller där verkade dem så överförtjusta i vår så kallade strandklädsel.

Ja, nu tror du kanske att vi gick omkring i bikins, men så var verkligen inte fallet!!! Utan bara lite enklare klädsel. Mamma hade på sig klänning som kanske eventuellt påminner om ett nattlinne. Men mamma påtalade promt och bestämt att det minsann köpt som en klänning!!!!

Tillslut fick vi i alla fall ett bord, men här kan vi snacka om kass service. Tog nästan en timma innan vi fick maten och då fick mamma naturligtvis fel mat, så vi fick vänta ytterligare en stund.

Och när hon väl fick in maten var jag tvungen att irriterat påpeka om det var tänkt att vi skulle äta med händerna, då vi inte ens fått några bestick!!!!!!!

Fast ett ställe som jag varmt kan rekommenderar är ”Annas Bageri” Otroligt nog så hade min mamma faktiskt varit där en gång förut, med en av mina andra syskon. Då var det meningen att hon skulle hon köpa med sig någon bulle. Men nu är det tydligen så att i Malmö är bulle exakt samma som sak en fralla i Göteborg.

Så mamma fick ”lära” personalen att en bulle är en bulle och fralla är en fralla. Vilket de självklart inte förstod. Men vad hon inte visste var att bakom henne i kön stod självaste Zlatan och log brett när hon bestämt (och en aning aggressivt) stod på sig med att Göteborg är det ingen bulle utan en fralla………

När min syster lite diskret påpekar att det är ju Zlatan som står där bakom henne. Utbrister hon irriterat ”- Och vem i helvete är Zlatan då”
Vilket naturligtvis resulterade i att Zlatan log ännu bredare, men min kära syster ville sjuka genom jorden.

Denna gång fick vi inte ”lyckan” att träffa Zlatan, utan fick nöja oss med se honom på löpsedeln.

Min kära mor har faktiskt slutat röka och hon är verkligen duktigt och är nu inne på sin andra vecka som rökfri. Till hjälp nyttjar hon lite hjälpmedel som nikotinplåster och tuggummi. Dock har detta en otrevlig biverkning i form av att hon blir väldigt hård i magen.

Så innan vi skulle åka hem var hon bara tvungen gå på toaletten då nr 2 gjorde sig plågsamt påmind. Väl där fick hon ta i så i den milda grad att hon lyckades få ryggskott!!!!!!!

Det var med nöd och näppe som hon tillslut lyckades baxna sig in sig i bilen. Om inte detta var nog, så höll vi på att smälta bort inne i bilen. För min AC i bilen är oturligt nog ur funktion. Detta är något som jag sannerligen kommer åtgärda innan det bär iväg till Finland på semestern!!!!!!

Efter drygt 3 timmar i den stekheta bilen kunde jag lämna av kära mor i Göteborg och ”glädja” mig åt ytterligare 2 timmars bilresa innan jag är hemma i kära Tidaholm.

Så efter en mycket rolig resa, kan jag bara säga ”Borta bra men hemma bäst”

Kissepaus, havsbad & nötter.

Efter flängandes i affärer bestämde vi oss (jag och mammi) att bege oss till Falstebostrand. Efter några ofrivilliga rondellcrusingar (för man får väl åka hur många gånger som helst i en rondell?)hittade vi äntligen rätt.

Väl där var det ju en liten bit att gå från parkeringen vilket tog tid då min kära mor har svårt att gå. Vi fick nöja oss med att bada fötterna och njuta av den fantastiskt sagolika stranden. För naturligtvis hade vi ju inga badkläder med oss.

Innan vi skulle gå tillbaks till bilen blev jag kissenödig. Inte sådär lite utan väldigt kissenödig, typ kissa nu eller kissa på dig. Det var bara att panikartat bege sig in bland sanddynerna och hitta ett ”lämpligt” ställe.

Jag hann precis bli klar och fick på mig mina byxor innan jag likt en struts dyker upp bakom busken bara för att mötas av en hel skock av människor i likasinnade träningsoveraller som förvånat tittade på mig när jag krånglade mig ur buskaset.

På kvällen ville mamma promt att vi skulle kolla på partiledardebatten ihop. Så vi köpte lite snacks i forma av nötter. Jag kan lova att jag nog aldrig sett en mer underhållande partiledardebatt i mitt liv.

Nä nä, det är inte politikerna jag tänker på utan på mammi, herregud, hon blev som förbytt, skrek och gormade som den värsta fotbollshuliganen. Vilket höll på och få ett chockartat slut, då kombon att skrika och äta nötter inte är direkt hälsosamt.

Dagen efter var det dags att visa att vi minsann inte är några badkrukor. Denna gång begav vi oss till ett bad som vi blivit tipsad om av kära moster, nämligen ett handikappsanpassat bad. Med trappor försedda med halkskydd som ledde ner till det 18-19 gradiga havet.

Naturligtvis skulle detta dokumenteras med ett foto. Först i var mammi och jag dokumenterade detta med ett perfekt foto. Sedan var det mästerfotografen mammis tur att fota mig som bevis på att jag doppade mig. Men av någon oförklarlig anledning så raderade hon fotot eller ja, hon sa att hon till och med tog TVÅ foton, men något bildbevis på mig i havet fanns bara inte.

Efter badet var vi både solbrända och hungriga, så vi hittade en bra resturang som heter Ängagården som vi med hjälp av gps:en hittade. Men det var kanske inte vad vi hade räknat med. För plötsligt tornade det upp pampiga grindstolpar, som genom en lång allé, ledde upp till ett stort gods.

Det är väl en underdrift att säga att vi var rätt så malplacerade, där vi kom gående i våran ”strandoutfits” och med badtofflor på fötterna. Folk stirrade på oss som om vi vore någon ohyra eller några luffare som gått vilse. Vi blev i i alla fall vänligt men bestämt ”borthysta” med orden att de ”tyvärr” bara kunde serverade mat till de som var boende på själva (lyx) anläggningen.

Då vi i det läget var superhungria så fortsatte jakten på mat och vi började få en allvarlig impulsstyrd idé om att dra en snabbis till Köpenhamn , bara för att äta……….Varför inte?
 
 

Tidsresa, avvägar & sängar

Äntligen var det dags för min & mammas efterlängtade Malmöresa. Starten på resan utgick från Göteborg, dit jag smart nog hade fraktat mig dagen före.

När jag väl slingrat mig ut ur det gytter av trafik och filer som Göteborg erbjuder (utan några större missöden), var det bara motorväg rakt fram.

När vi var ungefär halvvägs kända våra magar att det var dags för en välbehövlig lunchpaus.

Men märkligt nog så lurade varenda skyltjävel där det stod att det fanns mat ut oss på de mest konstiga avvägar, vilket i sin tur resulterade att vi nästan var framme i Malmö innan vi fick något att äta och då på en stor jävla Spa-anläggning!!!!

Väl framme i Vellinge checkade vi in på hotellet, vilket närmast kan beskrivas som en tidsresa tillbaka till 70-talet, både när det gäller de visuella, lukt och personal (vilket för övrigt bara var en).
Otroligt nog fick även vi exakt samma rum som vi hade förra året.

Vi hade precis kastat in våra väskor i rummet när jag fick jag ett sms från en av mina kära mostrar som meddelade att det vankades grill hemma hos henne.

Väl där beslutade jag och mammi att ta bakvägen in, men att smyga var praktiskt taget en omöjlighet. Av den enkla anledning att moster har två fina ”pitbulls” som heter Chanel och Edit och dom släpper fan inte in vem som helst……

Men in kom vi och kvällen avnjöts av mycket gott grillat och ännu trevligare sällskap tillsammans med min morbror samt moster med familj. Och naturligtvis vovvarna som hade beslutat sig för att bli såta vänner med oss.

Därefter var det dags för natti natti på hotellet. Dock visade det sig att sängarna var väldigt höga. Ja, så höga att min stackar mor, som ju inte är så lång, hade på allvar behövt en liten stege för att kunna kravla sig upp i sängen.

Men det var rätt underhållande för mig att se henne ta sig upp och ur sängen. Förutom för höga sängar, fick vi som en bonus, bäddmadrasser som ideligen tenderade att glida iväg.

Efter en i stort sätt sömnlös natt med bäddmadrasser på rymmen och där min kära mor passade på att dra diverse motorsågar samt sovandes avnjuta högljutt tv-tittande (naturligtvis med lampan tänd) bestämde jag mig för att införskaffa örnproppar och ögonmask till nästa natt.

Detta och lite annat smått och gott införskaffades genast på morgonen i Mobila köpcentrum i Malmö innan det var dags för dagens nya äventyr………..
 
 

Djungelolja, fika & grävlingar.

Nu när jag sitter här och kliar mig på ett av mina otaliga myggbett, tänkte jag att jag kan skriva ett lite inlägg om mitt äventyr igår.

Jag skulle nämligen för första gången följa med när kära maken och vår älskade lilla vovve skulle träna på grytjakt.

För er som inte är så insatta (vilket jag helst inte heller vill vara) kan jag förklara att det handlar om att släppa ner hunden i så kallat gryt, för att på så sätt långt under jorden kunna jaga grävling eller räv.

Och då är det ju väldigt lämpligt att hunden får öva lite först. Och det är det som försegår djupt inne i skogen varje torsdag. För där finns nämligen ett konstgryt.

Nu är det ju så att jag egentligen inte vill att vår lille Frasse ska ner under jorden utan tycker att det mer än räcker med att jaga ovan jord.

Men kära maken ska bestämt träna honom till detta otyg. Nåväl, jag har i alla fall haft mina ”pepptalks” med Frasse. Där jag förklarat för honom att var du än gör, gå inte ner i det där lilla hålet.

Så var det då dags för själva övningen, där ute i skogen, mitt i ingenstans. Men det första som jag chockartat blev varse om när jag gick ur bilen var det stora moln av myggor som cirkulerade som en tjock filt runtomkring oss.

Men då min kära make är en van skogsmänniska så tog han lugnt fram ett stift med djungelolja. Vilket jag (som har svårt att göra något med måtta) snabbt kletade in mig i varje del av min kropp som synlig.

Så med ett tjockt lager djungelolja i ansiktet (vilket för övrigt började bränna på ett oroande sett) och på händerna. var det dags för…….Fika. Jo, så är det förstår ni. Är man ute på jaktaktiviter, så ÄR tydligen fikat en väldigt väldigt viktig del.

Sedan började själva övningen. Först var det några andra hundar, som bland annat en tax, men för dom är det ju ingen konst. Taxen sprang ju nästan som vanligt i grytgångarna, då de har så korta ben och långa kroppar.

Sedan var det Frasse tur. Herrgud, han var så (enligt mitt tycke) duktig. Han försökte verkligen på alla sätt att inte gå ner i den lilla hålan. Så tillslut fick dom ”tvinga” in lilla Frasse genom att veckla ihop honom och skicka in han.

Men Frasse ville ju inte så han kom inte genom den fösta förträngningen och till slut fick det hela avbrytas, då en tyskterrier faktiskt är mest envis.
Dock så fick stackars lille Frasse hemläxa istället. Då vi fick med en del av grytet hem och med order på att han ska motiveras genom grytdelen, genom att endast få mat när han passerat den.

Vi får väl se hur det kommer att gå med det. Jag kan ju alltid ”tjuvmata” lille Frasselito om det hela drar ut på tiden.
 
 

Äldre, Göteborg & hasslaren.

Swich , så är vi inne i mitten av april. Sedan sist har jag hunnit att bli ett år äldre. Vilket jag för övrigt inte hade några speciella höga förväntningar om av kära maken.

Ska verkligen inte klaga, då han faktiskt bruka skämma bort mig ordentligt med god mat och annat jämt.

Men att överraska är inte hans bästa sida (men vem har allt?) Och när han väl försöker överraska mig, brukar det på något märkligt sätt bli fel.

Minns en gång när jag fyllde år och maken hade köpt ALLA olika sorters Marabous chokladkakor, (självklart de stora 200 gram) med hänvisning till att;” Du gillar ju choklad”. Fast jag surt och högljutt förklarade att jag faktiskt försöker gå ner i vikt…

Men denna gången lyckades han faktiskt överraska mig på ett positivt sätt, och skämde verkligen bort mig som en drottning fast jag utan förväntningar kom hem från jobbet.

Sedan bar det iväg till älskade dottern i Göteborg. Där vi helt plötsligt befann oss på Ikea. Generöst lovade jag självklart bjuda på lunch. Sagt och gjort, och när jag skulle till att betala hade jag bara 500 kr sedeln i plånboken.

Lunchen gick på 165 kr, men killen i kassan sa att han bara hade 100 kr i kassan. Men som den problemlösare som jag är upplyste jag kassören att jag turligt nog faktiskt hade 65 kronor löst.

Jag gav han mina 65 kronor och han gav tillbaka mina 500 kronor. Kvittot sa jag att han kunde behålla.

När vi väl satt oss ner, skrattade min dotter så hon nästan skakade och sa ;- ”Att du var en sådan hasslars, det visste jag inte”

Det var väl ungefär nu som det så smått började gå upp för mig. Men dottern fortsatte skoningslöst att upplysa för mig att jag minsann blåst kassören på 100 kronor!!!

Där satt jag skamsen och en asgarvande dotter och ser hur den stackars kassören tittar på kvittot och sedan pratar med sin kollegor. Sedan börjar han komma till mig, vilket jag väste fram ur mungipan till dottern, med förmaning att sluta skratta.

Men inte slutade hon att skratta för det och jag började få smått panik!!!!

Jag hade säkerligen en tomatröd färg i ansiktet när kassören kom fram till vårt bord och påtalade att jag nog betalat för lite.

Oj, svarade jag urskuldandes. Ingen fara svarade kassören, men har du 100 kr löst? Nja, svarade jag. ” Jag har ju bara mina 500 kronor ” Men jag har ju pengar på mitt kort”

Till min större förvåning säger kassören plötsligt att :-” Nej, inte ska jag besvära dig med att betala med kort. Det är ju jag som gjort fel. Vi bjuder på de 100 kronorna.”

Så där satt jag, skamsen och ringde till maken för stöd då dottern bara skrattade, men även han skrattade och tyckte att jag skulle fråga om det ingick kaffe på maten också!!!!!

När vi tog bort brickorna höll jag nästan på att svimma av skam. För nu stod den stackars killen och tog hand om matresterna. Tänk om han på grund av att jag är totalt är värdelös i matte, inte fick sitta i kassan mer?????

Väskor, mojitos & solglasögon

Jag ska bekänna att under hela veckan har jag sett och trånat efter en väska. Varje gång jag gick förbi, vilket var onödigt ofta, kunde jag nästan höra den ropa efter mig;- Köp mig, köp mig!!!!!

Även ett gäng solglasögon pockade ideligen på min uppmärksamhet och eftersom de var billigare än väskan, bestämde jag för att tillåta mig att frossa i solglasögonen. Dock tyglade sonen mig efter ”endast” tre par med
orden;-” Nu får du fan ge dig!!! Du har ju två par uppe på rummet också!!!”

Ja, jag hade ju redan vid tidigare tillfällen ”råkat” köpa två par, vilket jag lyckats förtränga.

Tyvärr hade sonen bränt sig så mycket på vår senaste (och ända) utflykt, så han orkade nästan inte göra någonting sista dagen. Men jag var pigg och alert och den kära väskan fortsatte envist att ropa på mig.

Då kom jag på att jag ju givetvis MÅSTE köpa en sådan väska till min dotter, men självklart i en annan färg, då hon ju inte var lika omåttlig förtjust i rosa som jag.

Sagt och gjort, jag närmar mig affären med bestämda steg. Tar en svart väska till dottern förstås, och när jag nästan är framme i kassan, kan jag inte hejda mig längre. Plötsligt utan att jag riktigt har en aning om hur det gick till kommer jag åter till hotellrummet, med inte bara en väska utom två.

Sonen blängde fördömande på mig och muttrar;-”Sjukligt, är vad det är”. När jag förtjust tittade på min nya fina väska och alla mina solglasögon.

Så var det dags att åka hem då veckan gått fasligt fort. Kan säga att det var ett fint hotell, med bra rum och service.

Dock var vinet inne matsalen inte drickbart, men uppfinningsrik som jag är löste det genom att hämta en pappmugg med vin i barnen och sedan, väldigt diskret förstås, hälla upp det i restaurangens glas och vips, så hade jag ett gott vin till maten.

Maten var väldigt god och varierande, vilket syntes på vågen, men är allinklusive så är det.

Dock hade sonen inte fattat konceptet riktigt då han säkerligen gick ner i vikt. Vilket man kanske kan förvänta sig då han livnärde sig på spagettis med ketchup, frallor och drack pepsi, hela veckan.

Kan summera resan med att jag insett att sonen nästan är vuxen och han har lärt sig att man ska smörja in sig med solkräm. Och mitt syftet med resan var att vila upp mig och njuta av sol, värme och bad, så det var uppnått.

Vidare lyckades jag dricka mojito´s utan att tatuera mig denna gång. Bara en sådan sak.

Nu ska det bli skönt att komma hem till älskade maken och planera för nästa resa :)

Båtresa, egoism & valar

För att vidga vår vyer från denna turistdal, lyckades jag övertala sonen att åka med på en utflykt med en katamaran för lite safari, där vi kunde få möjlighet att se på flygfiskar, delfiner, valar och sköldpaddor. Dessutom så skulle vi få snorkla och åka ”banabåt”.

Att ta den lokala bussen 5 minuter till grannbyn för lite shopping hade jag inte lyckats övertala honom till. Så båtsafari blev det.

Dock blev vi eller kanske mest jag, lite besvikna över att vi inte skymtade varesig några delfiner, flygfiskar eller sköldpaddor. Inte någon val heller för den delen, fast sonen sa att det räckte väl att ha en val på båten och syftade tydligen på mig.

Sedan att han själv såg ut som en kokt signalkräfta, då han fortfarande ansåg att det var tramsigt med solskyddsfaktor, var tydligen inget han hade något behov av att kommentera.

Men vi åkte förbi en massa nakenstränder, vilket kapten förkunnade genom en megafon. Så vi fick bland annat se en fiskare som fiskade spritt språngande naken, vilket kaptenen högljutt förkunnade att;-” Till vänster så en som har två spön att hålla reda på , ett stort och ett litet!!!”, samtidigt som han tutade som en tok.

Nåväl, säkra tillbaka i hamnen, fick vi äran att se några andra fiskare, dock hade dessa kläder på sig, som fångat in ett par stora tonfiskar.

Men det tog inte lång tid innan jag fattade att någonting var fel (ja, vad annars) med vår transfer tillbaka till hotellet. Så där stod vi nu tillsammans med ytterligare ett par samt en annan svensk familj, som bestod i mannen, höggravida frun, två små barn och en farmor/mormor.

Trötta och solbrända som vi var ”smög” jag mig ytterst varsamt fram för att mycket diskret kunna ”tjuvlyssna” vad arrangören hade på gång.

Det märkliga i det hela var att jag helt plötsligt förstod spanska. Nja, kanske inte allt, men fullt tillräckligt för att fatta att arrangören själv var tvungen att köra 3 vändor för att få oss alla tillbaka. Vilket hon inte verkade så förtjust i.

Nu vore ju de nobla och ädla vara att låta den stackars storfamiljen få åka först, men hell no, jag (kissenödig som faaan) väste till sonen att skynda sig och armbågade oss fram till den bilen som jag uppfattat att vi skulle åka i.

Lättad och mycket nöjd över mig själv, så kom vi iväg först. Men skammkänslorna kom när vi över en och en halv timme senare, mätta, avslappnade, nykissade, ser arrangören komma med en väldig trött familj, medan vi låg och göttar oss vid poolen.

Återfall, klisterbajs & lösningar

Jag vet inte om det var för miljön, värmen eller helt enkelt dålig karaktär (förmodligen alltihop). Faktum var i alla fall att jag blev fruktansvärt röksugen, vilket mindre smickrande, resulterade i att jag valde att ta mig ett återfall.

Detta föll verkligen INTE i god jord hos sonen som hotade med totalt utfrysning från hans sida, detta fick jag minsann känna på också!!! Så efter 2 1/2 dagars skamset rökandes tog jag mig i kragen slängde kvarvarande cigaretter.

Fnissade lite för mig själv då jag efter ett toabesök såg att sonen för säkerhetsskull, omsorgsfullt och noggrant, smulat sönder de slängde ciggen.

Dock fastnade fnisset i halsen och jag gjorde den fasansfulla upptäckten. Jag hade ju gjort nr 2 på toan, och nu satt den jävla bajskorven fast som gjuten i betong nere i toaletten.

Inte hjälpte de det minsta att panikartat dra i spolknappen upprepade gånger. Nä, korven satt envist kvar. Att spola ner papper och annat gick bra, men den jävla korven vill bara inte slinka ner.

Smått (läs mycket) stressade över att städerskan skulle få se detta fasansfulla, började min hjärna gå på högvarv. Att ”pilla” på korven med toaborsten funkade inte, nej, för korvjäveln satt stenhårt fast i porslinet.

Faaaaan, vad gör jag nu!!!! Städerskan kommer ju snart. Jag MÅSTE ju verkligen få bort den på nått sätt. Samtidigt som jag började fundera på om det möjligtvis var all tjära & nikotin som skapat den där cementkorven……

Lösningen kom genom att leta upp en stor papperskorgstunna i korridoren på hotellet, ta upp den till rummet och fylla upp den full med vatten. Nästan på gränsen till att få ryggskott för att den var så tung, släpade jag den för att ösa ur papperskorgstunnan i hög hastighet ner i toaletten och vips, det funkade, korven försvann äntligen.

Lättnaden var enorm kan jag säga. Sedan var det bara att lite diskret, smuggla tillbaka papperkorstunnan i korridoren.

Men ack, naturligtvis stod städerskan och tittade skeptiskt på mig när jag kom ut ur rummet med papperskorgtunnan i högsta hugg. Men lättad av att jag som ju visste vad jag lyckats skona henne från, ler och säger vänligt, Ola, samtidigt som jag ställer ifrån mig tunnan.

I nästa inlägg vågar vi ge oss ut på en utflykt.
 
P.s Det är INTE bajskorven som syns på bilden utan bara jag när jag swichar ner genom "toaletten" och JAG fastnade inte!

Tsunami, flaschbacks & spa

Då var det dags för mig att ta mitt ”straff”. Men omtänksam som sonen är så fick jag faktiskt valmöjligheten att välja vilken vattenrutschkana som jag skulle åka först. Men oavsett vilket så skulle de vara med på film.

Jag valde ”fritt fall” först, då det är bäst att ta det värsta först, höjdrädd som jag är. Så likt ”Precilla” i filmen Norbit darrade jag mig upp för alla trapporna. Fy satan vad högt det var. Och artig som jag är lät jag självklart de tre efterkommande barnen åka före.

Sedan var det dags. Nu var det plötsligt inte bara min son med kameran som uppfordrande väntade på min nedkomst. Nä, nu väntade även de tre andra ungjävlarna som jag hade släppte före på att jag skulle åka.

Så jag tog ett djupt andetag och åkte!!!! Jävlar vad det gick undan!!! Och efter att titta på filmklippet visade det sig att jag åkte ner i tonerna av låten Tsunami och (vilket de hade sig själva att skylla) dränkte de tre nyfikna ungarna med en imponerade svallvåg. Allt fångat på film.

När jag kommit till någorlunda sans, banade jag likt en soldat min väg till nästa utmaning, Toalettrutschkanan. Med ett illavarslande minne från Skara sommarland där jag i en liknade kana, åkte runt och runt i, vad som var för mig, en evighet innan jag väldigt ograciöst åkte dubbelvikt genom hålet.

Men denna gång gick det till min förvåning bättre och jag lyckades på ett mirakulöst sätt ta mig upp i sittande ställning och, otroligt nog, med fötterna först.

Efter denna för adrenalinstinnande upplevelse bestämde jag mig för en välförtjänt massage. Efter att kollat på menyn så valde jag ”Vichymassage”…..utan att ha en minsta aning om vad det var.

Det var inte utan en stor klump i magen som jag visades in i ett rum och blev tillsagd att lägga mig på vad som såg ut som en obduktisonsbår eller ännu värre, en slaktbänk!!!! Klumpen blev ju inte mindre av att massören kom ut med ett stort vit plastförkläde på sig och sa att jag skulle lägga mig med ansiktet neråt.

Men detta till trots, så var faktiskt massagen väldigt avslappnade. Dock efter att massören gjort peeling över hela kroppen, vilket, med tanke på min solbränna, kändes som om han sandpapprade min kropp, ni vet, med det där grova sandpappret.

Avslutar med en bild på massagebordet….. I nästa blogginlägg kommer jag att bjuda på en riktig pinsamhet, där känsliga läsare avrådes från att läsa)

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!