Semester, Finland & lyxproblem.
Semesterveckan till Finland tillsammans med sonen och pappi höll på att bli en katastrof.
Det berodde INTE på att jag körde vilse Stockholm eller ens för att jag för den delen klantade till det när jag skulle köra in bilen på båten (för det gjorde jag otroligt nog inte)
Nix, det var vädret som nästan knäckte mig!!!! Här hade jag läst om den värsta värmebölja och sol överallt. Ja överallt förutom just här i Heinola, där jag skulle befinna mig i en vecka.
Här satt jag och frös, med en blygrå himmel som hånfullt och i jämn takt duggregnade. Allt medan jag från nätet ständigt matades av bilder på hur varmt, soligt och härligt alla andra hemma i Sverige hade det!!!!!
Det hjälpte inte ens att jag försökte intala mig att jag i alla fall är kollegial mot mina kollegor som hade otur med vädret under den första semesterperioden.
Fast när jag efter två dagar lyckats få upp värmen med hjälp av bastu bestämde jag mig för att nu jävlar…….här ska badas och njutas om det så börjar snöa.
Och då plötsligt, som ett mirakel sprack himlen upp och solen och värmen bröt sig genom. Och som extra plåster på såren så började det så smått komma rapporter och bilder på regn och rusk hemma i Sverige.
Inte för att sonen uppmärksammat det hela då hans största bekymmer var (som vanligt) wifi, eller bristen av denna.
Om jag inte visste bättre skulle man lätt kunna tro att han var en sådan där pokémonjägare, så som han sprang omkring och letade för att kunna hitta någon möjlig wifizon.
Men kära pappi märkte minsann av att värmen kommit. Detta yttrades sig främst i klagomål över att bilens AC blåste för kallt (densamma som jag hade reparerat för 2000 kr, för att göra just det, blåsa kallt).
Och inte nog med det, bilstereon fick ABSOLUT inte spela någon musik för det uppfattades av pappi som stressandes. Nä, för ÄR man in Finland så SKA man lyssna finsk radio, nämligen på yle yksi (vilket jag upplysa dig om bara innehåller finsk prat och kan liknas med svenska P1)
För övrig var sig allt likt ifrån när vi var där sist, för två år sedan. Fasters man hade fortfarande kvar sin tuppfarm, vilket han nu utökat med lite mer hönor och små kycklingar.
Och det var fortfarande ett fasligt galande i tid och otid. Vilket gjorde mig observant på bössorna som fortfarande stod tryggt lutande vid fönstret på övervåningen. Just i lagom räckvidd ifall någon räv eller mårdhund skulle våga närma sig hönsgården (eller om jag skulle tappa humöret på tuppjävlarna).
Avslutar detta inlägg med ett litet erkännande. För när sonen (smidig som attans) lärde sig att göra bakåtvolter på studsmattan blev jag, hör och häpna, riktigt sugen på att själv våga mig upp, fast jag nöjde mig med att bara hoppa upp och ner, fullt lycklig över att jag tagit mig upp på själva studsmattan alls.
Det berodde INTE på att jag körde vilse Stockholm eller ens för att jag för den delen klantade till det när jag skulle köra in bilen på båten (för det gjorde jag otroligt nog inte)
Nix, det var vädret som nästan knäckte mig!!!! Här hade jag läst om den värsta värmebölja och sol överallt. Ja överallt förutom just här i Heinola, där jag skulle befinna mig i en vecka.
Här satt jag och frös, med en blygrå himmel som hånfullt och i jämn takt duggregnade. Allt medan jag från nätet ständigt matades av bilder på hur varmt, soligt och härligt alla andra hemma i Sverige hade det!!!!!
Det hjälpte inte ens att jag försökte intala mig att jag i alla fall är kollegial mot mina kollegor som hade otur med vädret under den första semesterperioden.
Fast när jag efter två dagar lyckats få upp värmen med hjälp av bastu bestämde jag mig för att nu jävlar…….här ska badas och njutas om det så börjar snöa.
Och då plötsligt, som ett mirakel sprack himlen upp och solen och värmen bröt sig genom. Och som extra plåster på såren så började det så smått komma rapporter och bilder på regn och rusk hemma i Sverige.
Inte för att sonen uppmärksammat det hela då hans största bekymmer var (som vanligt) wifi, eller bristen av denna.
Om jag inte visste bättre skulle man lätt kunna tro att han var en sådan där pokémonjägare, så som han sprang omkring och letade för att kunna hitta någon möjlig wifizon.
Men kära pappi märkte minsann av att värmen kommit. Detta yttrades sig främst i klagomål över att bilens AC blåste för kallt (densamma som jag hade reparerat för 2000 kr, för att göra just det, blåsa kallt).
Och inte nog med det, bilstereon fick ABSOLUT inte spela någon musik för det uppfattades av pappi som stressandes. Nä, för ÄR man in Finland så SKA man lyssna finsk radio, nämligen på yle yksi (vilket jag upplysa dig om bara innehåller finsk prat och kan liknas med svenska P1)
För övrig var sig allt likt ifrån när vi var där sist, för två år sedan. Fasters man hade fortfarande kvar sin tuppfarm, vilket han nu utökat med lite mer hönor och små kycklingar.
Och det var fortfarande ett fasligt galande i tid och otid. Vilket gjorde mig observant på bössorna som fortfarande stod tryggt lutande vid fönstret på övervåningen. Just i lagom räckvidd ifall någon räv eller mårdhund skulle våga närma sig hönsgården (eller om jag skulle tappa humöret på tuppjävlarna).
Avslutar detta inlägg med ett litet erkännande. För när sonen (smidig som attans) lärde sig att göra bakåtvolter på studsmattan blev jag, hör och häpna, riktigt sugen på att själv våga mig upp, fast jag nöjde mig med att bara hoppa upp och ner, fullt lycklig över att jag tagit mig upp på själva studsmattan alls.
Bestigning, förväntan & rån
Vad som från början var en idé under en promenad, ska nu bli verklighet.
Nämligen att bestiga Kebnekajse. Något som under själva idéstadiet lät som en liten lätt dagsutflykt. men efter lite efterforskning visade sig vara ett större projekt……
Ja, det är alltså inte JAG som ska göra detta stordåd, utan min son och svåger. Men på något märkligt sätt har hela släkten blivit engagerad i detta äventyr.
Förutom en lång (och kostsam) packningslista, med det allra mest nödvändiga som kängor, stormkök, pannlampor osv finns det även (helt utan min tidigare vetskap) experter i vandringssammanhang, nämligen min kära mor.
Det visade sig att hon minsann har erfarenhet av vandring (hon vandrade några gång på 80-talet ) och har via internet lyckats utbildad sig till en Kebnekajseexpert. Jodå, resrutten har granskats och analyserat in i minsta detalj.
I morse fick jag via telefonen av min kära mor den senaste informationen om Kebenekajseresan.
Detta direkt innan hon upplyst mig om nattens och morgonens händelse i sitt bostadsområde. Tydligen hade polisens insatsstyrka gripit en beväpnad man i en lägenhet och på morgonkvisten blev tobaksaffären rånad av män med AK4:er.
Detta verkar för henne som en helt normal start på dagen, medan jag själv sitter och njuter av morgonkaffet och det enda oroväckande jag hör är ett ilsket surrande från det gigantiska getingbo som tydligen finns inne i väggen på vårt hus. Nu ska jag samlar kraft för att anta utmaningen att lyckas få ner all sonens packning i EN ryggsäck.
Sedan är jag äntligen redo för min sista arbetsvecka innan det ä semester.
Ha en skön söndag på er, hur den än ser ut…………
Nämligen att bestiga Kebnekajse. Något som under själva idéstadiet lät som en liten lätt dagsutflykt. men efter lite efterforskning visade sig vara ett större projekt……
Ja, det är alltså inte JAG som ska göra detta stordåd, utan min son och svåger. Men på något märkligt sätt har hela släkten blivit engagerad i detta äventyr.
Förutom en lång (och kostsam) packningslista, med det allra mest nödvändiga som kängor, stormkök, pannlampor osv finns det även (helt utan min tidigare vetskap) experter i vandringssammanhang, nämligen min kära mor.
Det visade sig att hon minsann har erfarenhet av vandring (hon vandrade några gång på 80-talet ) och har via internet lyckats utbildad sig till en Kebnekajseexpert. Jodå, resrutten har granskats och analyserat in i minsta detalj.
I morse fick jag via telefonen av min kära mor den senaste informationen om Kebenekajseresan.
Detta direkt innan hon upplyst mig om nattens och morgonens händelse i sitt bostadsområde. Tydligen hade polisens insatsstyrka gripit en beväpnad man i en lägenhet och på morgonkvisten blev tobaksaffären rånad av män med AK4:er.
Detta verkar för henne som en helt normal start på dagen, medan jag själv sitter och njuter av morgonkaffet och det enda oroväckande jag hör är ett ilsket surrande från det gigantiska getingbo som tydligen finns inne i väggen på vårt hus. Nu ska jag samlar kraft för att anta utmaningen att lyckas få ner all sonens packning i EN ryggsäck.
Sedan är jag äntligen redo för min sista arbetsvecka innan det ä semester.
Ha en skön söndag på er, hur den än ser ut…………
