Wi-fi, tomater & kortspel
Så landade vi i Las Palmas och efter en evighets väntan behagade våra resväskor komma (trodde ju ett bra tag att vi skulle bli utan).
Sedan bar det iväg till hotellet med taxi i ett hiskligt hetsigt tempo, genom slingrade vägar & tunnlar.
Jag kan lova att jag ett flertals gånger ofrivilligt som om jag hade spasmer i benet ”låtsasbrommsade” i baksätet. Noterade även för mig själv att aldrig någonsin klaga på makens bilkörning i framtiden.
Hotellet var som väntat kanonfint och vi fick ett bra rum med en härlig vy över havet, poolen och vattenlandet.
Det var bara att svida om och börja bränna fettet, och nu menar jag ju givetvis inte med träning, trots att jag på ett betryggande avstånd såg att det fanns ett fint gym. Fast till mitt försvar så var hissen otroligt långsam på hotellet, så jag nyttjade ”hälsotrapporna” under hela resan, så motion fick jag ju.
Plötsligt så bröts idyllen av att sonen gjorde den fruktansvärda upptäckten att wi-fi:n inte funkade så bra. Han blev som förbytt!!!! Nästan som man kan tänka sig någon som ”tänder av”. Han sprang svärande av och ann påtalades att han ville åka hem från detta hemska hotell som hade så kasst wi-fi.
Men tillslut lyckades jag få med den stackars gossen ut i solen, vilket ju var själva grejen med resan, att njuta av sol och bad.
Dock vägrade han att smörja in sig med solkräm. Det var minsann bara till för kärringar. Så när kvällen kom var jag i och för sig solbränd trots att jag smörjade in mig, men sonen hade bränt till sig en mer tomatröd nyans.
Kvällsunderhållningen bestod i kortspel. Jag hade lömskt planerat att vinna och på så sätt ”tvinga” med sonen på Spa & massage.
Kan säga att det gick så där……….då HAN vann och inte en gång, utan två!!!!!
Detta resulterade i att HAN bestämde att JAG var TVUNGEN att åka två hemska vattenrutschkanor. Nämligen Fritt Fall och den där hemska Toaletten, ni vet där man är tvungen att pressa sig in i ett trångt rör och åka i en himla fart i kringelikrok och plana ut i en slags tratt innan man efter en evighet åker ut genom ett hål med ett plopp och ut i poolen.
Hur tror ni det gick? Vågade jag? Tja det får du se i nästa blogginlägg
Sedan bar det iväg till hotellet med taxi i ett hiskligt hetsigt tempo, genom slingrade vägar & tunnlar.
Jag kan lova att jag ett flertals gånger ofrivilligt som om jag hade spasmer i benet ”låtsasbrommsade” i baksätet. Noterade även för mig själv att aldrig någonsin klaga på makens bilkörning i framtiden.
Hotellet var som väntat kanonfint och vi fick ett bra rum med en härlig vy över havet, poolen och vattenlandet.
Det var bara att svida om och börja bränna fettet, och nu menar jag ju givetvis inte med träning, trots att jag på ett betryggande avstånd såg att det fanns ett fint gym. Fast till mitt försvar så var hissen otroligt långsam på hotellet, så jag nyttjade ”hälsotrapporna” under hela resan, så motion fick jag ju.
Plötsligt så bröts idyllen av att sonen gjorde den fruktansvärda upptäckten att wi-fi:n inte funkade så bra. Han blev som förbytt!!!! Nästan som man kan tänka sig någon som ”tänder av”. Han sprang svärande av och ann påtalades att han ville åka hem från detta hemska hotell som hade så kasst wi-fi.
Men tillslut lyckades jag få med den stackars gossen ut i solen, vilket ju var själva grejen med resan, att njuta av sol och bad.
Dock vägrade han att smörja in sig med solkräm. Det var minsann bara till för kärringar. Så när kvällen kom var jag i och för sig solbränd trots att jag smörjade in mig, men sonen hade bränt till sig en mer tomatröd nyans.
Kvällsunderhållningen bestod i kortspel. Jag hade lömskt planerat att vinna och på så sätt ”tvinga” med sonen på Spa & massage.
Kan säga att det gick så där……….då HAN vann och inte en gång, utan två!!!!!
Detta resulterade i att HAN bestämde att JAG var TVUNGEN att åka två hemska vattenrutschkanor. Nämligen Fritt Fall och den där hemska Toaletten, ni vet där man är tvungen att pressa sig in i ett trångt rör och åka i en himla fart i kringelikrok och plana ut i en slags tratt innan man efter en evighet åker ut genom ett hål med ett plopp och ut i poolen.
Hur tror ni det gick? Vågade jag? Tja det får du se i nästa blogginlägg
Sprängämnen, ledarhund & "flygplansollad"
Äntligen kom vi iväg, nu väntar en hel vecka med sol & värme. Men först var det flygresan dit.
Efter lite sedvanligt strul med att hitta rätt parkering, var det dags för incheckningen.
Sonen var lite nervös för att gå genom metallbågen, då han inte ville att det skulle ”pipa”, men van vid metallbågar som jag är, instruerade jag honom i vad som ”piper” i bågen och naturligtvis gick han genom helt utan anmärkning.
Sedan var det min tur……….och döm av min förvåning när JAG ”pep” i bågen!!!!!
Smått förvirrad tittade jag mot säkerhetspersonalen som barskt upplyste mig om att det var en stickprovskontroll.
”-Det är bara en stickprovskontroll” ropar jag upplysningsvis till sonen och sträckte vant ut armarna från sidorna redo att bli visiterad.
Säkerhetspersonalen tittar förvånat på mig och tog ner min hand och började sedan noggrant ”svabba” mina händer och alla fingrar samt fötterna med ett kompressliknande föremål.
Nu var det min tur att agera förvånad och jag frågade vad sjutton hon sysslade med. - ”Jag kontrollera om du har något spår av sprängämnen på dig” svarade hon kort.
Vad fan, ser JAG ut som en terrorist eller var min första tanke, men naturligtvis fanns det inga spår av sprängämnen på mig och jag kunde äntligen passera.
Väl plats på planet, där jag hade förbokat platser till mig och sonen längst fram, dock på ytterplatserna. Döm till min förvåning när, vid mina fötter, fanns en HUND!!!! Japp, en fin labrador som faktiskt tjänstgjorde som ledarhund.
Det och mycket, mycket mer fick jag reda på av ledarhundens matte och hennes pratglade make som pratade på oavbrutet i 5 1/2 timme.
Jag fick också under denna flygresa uppleva ett, enligt en kollega, mycket vanligt flygplansfenomen och då speciellt när man som vi sitter ytterst,
nämligen att bli ”flygplansollad” Det vill säga att okända människor ofrivilligt trycker sina kön mot, i detta fall, våra axlar. Och då jag satt närmast toaletterna kan ni ju bara tänka er vad folk trängde på innan vi var framme!!!!!!!
Fortsättning på min resa följer…….men avslutar här med en bild på en tålmodig & duktig ledarhund sålänge.
Efter lite sedvanligt strul med att hitta rätt parkering, var det dags för incheckningen.
Sonen var lite nervös för att gå genom metallbågen, då han inte ville att det skulle ”pipa”, men van vid metallbågar som jag är, instruerade jag honom i vad som ”piper” i bågen och naturligtvis gick han genom helt utan anmärkning.
Sedan var det min tur……….och döm av min förvåning när JAG ”pep” i bågen!!!!!
Smått förvirrad tittade jag mot säkerhetspersonalen som barskt upplyste mig om att det var en stickprovskontroll.
”-Det är bara en stickprovskontroll” ropar jag upplysningsvis till sonen och sträckte vant ut armarna från sidorna redo att bli visiterad.
Säkerhetspersonalen tittar förvånat på mig och tog ner min hand och började sedan noggrant ”svabba” mina händer och alla fingrar samt fötterna med ett kompressliknande föremål.
Nu var det min tur att agera förvånad och jag frågade vad sjutton hon sysslade med. - ”Jag kontrollera om du har något spår av sprängämnen på dig” svarade hon kort.
Vad fan, ser JAG ut som en terrorist eller var min första tanke, men naturligtvis fanns det inga spår av sprängämnen på mig och jag kunde äntligen passera.
Väl plats på planet, där jag hade förbokat platser till mig och sonen längst fram, dock på ytterplatserna. Döm till min förvåning när, vid mina fötter, fanns en HUND!!!! Japp, en fin labrador som faktiskt tjänstgjorde som ledarhund.
Det och mycket, mycket mer fick jag reda på av ledarhundens matte och hennes pratglade make som pratade på oavbrutet i 5 1/2 timme.
Jag fick också under denna flygresa uppleva ett, enligt en kollega, mycket vanligt flygplansfenomen och då speciellt när man som vi sitter ytterst,
nämligen att bli ”flygplansollad” Det vill säga att okända människor ofrivilligt trycker sina kön mot, i detta fall, våra axlar. Och då jag satt närmast toaletterna kan ni ju bara tänka er vad folk trängde på innan vi var framme!!!!!!!
Fortsättning på min resa följer…….men avslutar här med en bild på en tålmodig & duktig ledarhund sålänge.
