Marieshjärnspöken

Om någon råkat ha missat det så är det början av jaktsäsongen nu. För igår var det premiär för årets råbocksjakt. Och vi kan väl säga såhär att det vore en underdrift att säga att kära maken ”bara” är eld och lågor över detta faktum.

För här har allt minsann förberetts i minsta detalj. Om ni trodde att det endast var en bössa och lite tur för att få en lyckosam jakt, trodde givetvis alldeles fel. Nä, för det behövs tydligen massor av prylar och andra konstiga accessoarer.

Det senaste (som jag vet om) är ett slag förberedande kit. Innehållande tvättmedel som neutraliserar alla dofter från människan, tvål, som gör detsamma och en spray att spraya på sig alldeles innan man ger sig ut i skogen, för att vara absolut säker på att djuren inte ska känna någon doft från sin jägare alls.

Till detta, har han ju givetvis passande klädsel. Och här duger inte ”bara” kamouflagefärgade kläder. Ånej, här ska det naturligtvis vara kamouflagefärgade kläder i 3D. Och det märkligaste av allt, så råkar alla dessa prylar vara såååå billiga. Ja i princip nästan helt gratis.

Maken börjar alltid att lite sådär oskyldigt berätta om något (för jakt) livsviktigt grej, som någon annan har. Sedan plötsligt så hittar jag den här hemma. Då säger han lite sådär oskyldigt, men jag sa ju att jag skulle köpa en sådan, hade du glömt det!!!!

Han har ju hittat den mest fantastiska sidan, där man kan beställa vad som helst riktigt billigt, i och sig från Kina. med ändå. Ali Express. Och ni kan tro att är mycket som han har beställt därifrån.

Nu senast har han pratat om någon slags duvsnurra, som en kompis köpt och gått på i detalj hur effektiv den är. Så ni kan tro att mitt blodtryck gick i taket, då jag kommer hem från jobbet och får syn på obekant fjärrkontroll, med kinesiska tecken på!!!!!!

Och när jag tålmodigt (med superhögt blodtryck) frågar vart den där fjärrkontrollen går till svarar maken exakt så som han brukar, genom att titta oförstående på mig och säga; - Jasså, den fjärrkontrollen, den går ju till den där duvsnurrar som vi köpte till oss.

Då brast det för mig och jag nästan vrålade (var ju tvungen att lätta på trycket, så att jag inte skulle explodera) ;- Att nu får det faaaan vara nog med jaktgrejor, det e lockpipor i alla dess former, kamouflagetejp till bössan, nät, ficklampor, bil, kameror, foderspridare, tjära………….

Då avbryter han mig mitt i min ”lilla” urladdning och storskrattande säger: Jag skojade bara, du e så lättlurad!!! Klart jag inte köpt en sådan!! Det är bara en gammal fjärrkontroll från Starkeman lokalen.

Men jag undrar jag. Blir inte direkt förvånad om det plötsligt råkar dyka upp en duvsnurra i alla fall. Fast jag blir troligtvis lika arg.

 

Så kom dagen då det var dags att åka hem. Men innan detta så var det ju ett ytterligare besök hos tomten. Vi skulle nu ta ett kort med den RIKTIGA tomten. Men när vi kom fram till tomten var det en hiskligt låååång kö.

Även pappi, som varit så bestämd gav (trodde vi) upp tanken på att stå i den kön. Så efter att återigen att snurrat runt i alla giftshops, och vi precis skulle åka, säger pappi, envis som bara han kan vara, att nu kanske det inte är så lång kö till tomten. Sagt och gjort, nu har vi ett foto med den RIKTIGA tomten. Skam den som ger sig! Dock var pappi inte riktigt nöjd ändå, då vi inte fick just DET foto som vi hade valt ut.

Under dessa veckor när vi åkt bil, vilket blivit rätt mycket. Har pappi suttit där bak med giraffhals och kommenterat vartenda filbyte, oavsett om han behövde det eller inte. Så nu sista dagen säger sonen uppriktigt; - Morfar, du vet att du en filfetisch? Vet du vad en fetisch är? Att jag inte dog av skratt.

Nu var i alla fall bilen fullpackad och det skulle bära av hem till Sverige. Pappi kom då på den briljanta idén att han kunde ju sitta på de där nackkuddarna som jag hade köpt, så att han satt lite mjukare i bilen. Men jag anar nog att det var för att komma högre upp så att han kunde ha bättre kontroll över instrumentpanelen, utan att behöva strecka så på nacken.

Vår gps hade räknat ut den snabbaste rutten hem, vilket skulle ta strax över 16 timmar att köra. Maken körde på som vanligt, genom att ha gasen i botten, stressa och tävla med alla andra bilister. Vilket resulterade i att vi kom hem efter bara 14 timmar, trots stopp på ca 1 timme emellan.

Förutom några urladdningar i bilen, då pappi, gpsen, maken och jag högljutt diskuterade vägen, körde vi inte fel. Men vi märkte att pappi var mäkta irriterad på gpsen (och makens körning) för så fort gpsens sa något överröstade han henne med andra direktiv. Pappi utbrister vid ett tillfälle, smått komiskt;- Jag e så jävla trött på att höra den där jävla kärringen i gpsen tjata!!

Men det har varit en lyckad och skön semester. Trots att pappi svurit på att aldrig mera åka bil när min make kör, är vi alla sams. Och maken, han har kommit till insikt om att hans svärfar faktiskt är själva facit.

 

Här i Rovaniemi har vi haft fullt upp. Det är så mycket som ska hinnas med. Vi har som sig bör varit och hälsat på i Nappapiiri och Tomten. Där vi passade på att ta (läs köpa dyrt) ett foto tillsammans med honom.

Men när pappi, som inte var med på det första besöket, hörde i vilken byggnad vi tagit fotot i, protesterade han högljutt och menade att där VI tagit fotot inte är hos den RIKTIGTA tomten, utan bara en ”sådan där jävla bluffgrej”. Så ytterligare ett besök väntar oss innan vi åker hem. Så att vi för ordningens skull har ett foto med den RIKTIGA tomten på.

Förutom åkning i kälkbacken, och besök med fika hos olika släktningar så att vår sockernivå ständigt ligger i topp (en avgiftning är mer än behövlig vid hemkomst). Vid dessa besök så sitter maken och sonen mest som ett par tittugglor och ler krampaktigt och nickar men fattar egentligen inget. Men vissa släktningar kan faktiskt prata lite engelska och då är det plötsligt omvända roller nämligen pappi som sitter som en tittuggla och inte fattar något, vilket han inte verkade uppskatta.

Idag var vi bjudna till ett par släktningar som firade 8-åring bröllopsdag. Det bjöds både på champagne och en fin och god marängtårta. Eller det vill säga att den VAR fin, innan maken råkade massakrera den fullständigt när han skar upp en bit till sig. Och som för att fullborda tårtmassakern skar han gentlemannalikt upp en bit åt mig med.

Underhållningen stod naturligtvis pappi för. Samtidigt som han agerade paparazzi och gick och fotade överallt, råkade han på något underligt sätt missa att det var ett litet trappsteg på altanen. Vips, så försvann han, likt en trollkarl, en stund var han där och plötsligt helt borta då han gjorde (ytterligare) en störtdykning.

Kvällen till äran, råkade vi, jag, maken och sonen få lägenheten alldeles för oss själva. Pappi skulle nämligen sova över hos en släktning. Då kom vi mycket lägligt på den briljanta idén att basta. Bastun fanns ju där, och innan har det ju inte blivit av. Sagt och gjort, bastun satte på och vi hann precis börjat att njuta av vårt busiga tilltag. Då plötsligt smällde det till och så blev det helt kolmörkt. För naturligtvis skulle vi straffas genom att råka ut för det värsta åskväder, just när vi tjuvbastade.

Jojo, det visade sig att strömmen hade gått i hela Rovaniemi och kom inte igång igen förrän vi gett upp hoppet om ett riktigt bastubad. Så det lär bli att basta imorgon igen, då helst utan något avbrott och denna gång med tillåtelse.

En av årets varmaste dagar, var det självklart dags för familjen annorlunda att ta en liten biltur. Den beräknade tidsrutten utan stopp enligt gps (den i telefonen) var 8 ½ timmar och innefattar hela 68,5 mil.
Dock tog det, trots att vi hade en fartkontrollant (dvs pappi) och tre benstreckar/mat/vätskepaus på 1 ½ timme, oss bara 8½ timme att nå slutmålet!!!!

Men vi hade knappt lämnat Heinola innan pappi axlade ytterligare en roll, nämligen som AC-kontrollant, för visst var det alldeles för kallt att ha på 17 grader och det är minsann både farligt och riskfyllt då vi kan bli sjuka.

Om ni, som vi, trodde att pappi inte kunde ha full kontroll över instrumentpanelens alla knappar trots att han sitter i baksätet, hade fel. Efter första stoppet, då bilen stått i gasande solsken i en timme, smög maken på AC:n i botten, men det hann inte ens bli svalt, innan pappi frågade varför det står LO på panelen, då han sett att det förut minsann hade stått på 21 grader. Så det var ju bara till att skruva upp värmen igen.

Annars förflöt resan rätt smärtfritt. Det var bara ett litet ”bråk” mellan gpserna, det vill säga pappi och den i telefonen, när vi började närma oss Rovaniemi. Och då vi kan stänga av den ena, så blev det pappi som vann den striden.

Ett av argumenten som ”farthållaren” pappi flitigt använde sig av var att det kunde komma massa vilt på vägen, så som älg, rådjur och när vi kommit till Lappland även renar. Sonen frågade mycket intresserad pappi om det kunde finnas björn här uppe i Lappland. Jajjemen, svarade då pappi, som tydligen axlat ännu en roll, nu som viltexpert.

Sonen påpekade att vi kanske kunde få se en björn, bland allt vilt som kan komma springandes på vägen. Men då tittade pappi på sonen som om han vore galen och säger; - På vägen??!!! Det finns väl inga björnar på vägen!!!! Vad skulle dom där och göra? Dom bor ju i skogen!!!!!

Väl framme i Rovaniemi skulle maken och jag iväg och handla lite mat. När vi handlat klart och kom till kassan, såg vi att det var rätt långa köer. Men så plötsligt öppnas en ny kassa, jag och maken kör gatlopp med vår kundvagn, för här skulle vi minsann komma först!!! Vilket vi naturligtvis gjorde.

Sedan hände det, när kassören kom till våra grönsaker. Då höll han upp dem och sa något, för mig helt obegripligt. Jag kunde riktigt höra hur det började sucka i den efter oss långa kön. Jag kände verkligen sympati med den långa kön, då jag själv har stått och suckat och svurit över idioter som framme i kassan inte fattar nått.

Nu var det vi som var idioterna, och den snälla kassören, tog tålmodigt våra grönsaker och gick (till övriga köns djupa suckandes) iväg för att kolla priset, vilket vi som korkade två utlänningar inte kunde fatta.

Ni kan tro att jag INTE tittade bakåt under tiden kassören var borta, då det räckte mer än väl att känna alla ilskna och irriterade blickar i ryggen.

Fortsättning följer………..

Dagarna flyter på här i Heinola och snart ska det bäras av långt upp till de finska lappmarkerna, Rovaniemi. Staden där myggorna och knotten är lite större, mer aggressiva och fler i antal än någon annanstans.

 

Flyter, det är något som pappi definitivt inte gör. Han skulle nämligen tvätta håret i sjön, vilket förövrigt är något som vi alla i familjen gjort hela veckan. Men pappi, han skulle naturligtvis göra på sitt EGET sätt. Som bestod i att balensera ut på det hala och rangliga stenarna BREVID bryggan. Där satt han likt Gollum i sagan om ringen, med benen brett isär och skulle böja sig framåt för att skölja schampot ur sitt hår.

Sedan om han fick syn på någon ring på botten eller helt enkelt bara tappade balansen, men pappi lyckades göra en riktig ninjarullning rätt i sjön med både huvud och ansikte fullt med löddrande skum. Utan att ta i sig med händerna stå på huvudet rätt i sjön med benen sprattlande över den nu skummiga ytan. Smått chokade ålade sig pappi upp ur vattnet, fortfarande med schampo i ögonen. Sedan fick han tvätta sig som oss andra. Tur att han klarade han sig utan några större skavanker.

Själva är vi, jag, sonen och maken fulla med myggbett redan. Då det på grund av värmen är så otroligt varmt att sova med något täcke absolut inte är att tänka på. Trots att jag sprutar fullt med myggspray, så hela övervåningen riktigt dryper av kemikaliker. Hindrar det inte de små myggjävlarna att ha full buffé på oss på nätterna. Vilket alla kliande bett vittnar om på morgonen. Jag börjar misstänka att myggen kanske har vallfärdat hit till Heinola för att få en försmak av de frodiga svenskarna som ska komma upp? Får tillägga att pappi inte fått något myggbett, vilket jag tycker stärker min teori.

Men det som inte dödar, det härdar, eller?
Fortsättning följer………………

 

Vi har det bara sååå härligt här, det är bara cirka 100 meter till sjön, som passande nog heter Ruotsalainen, det vill säga svensken.

Vid vårt första dopp hade vi med oss pappi, som naturligtvis tog på sig rollen som vattendjupskontrollant. Ingen fick hoppa i innan han kontrollerat vattendjupet. Till sin hjälp hade han en lång pinne (var han nu trollade fram den ifrån).

Strax hördes ett dovt plopp, följt av någon svordom. Pappi hade i sin iver att mäta djupet, helt glömt bort att han hade sin mobiltelefon i bröstfickan. Det var alltså den som hade pluppat i.

Sonen fick göra en (mobil)livräddarinsats och fick snabbt upp den och därefter påbörjades livräddningsförsöken, delarna plockades isär och hårtorken på standby och tror det eller ej men efter 4 timmars ihärdigt blåsande, var den som ny igen. Men det var bara för det är en Nokia, upplyste pappi oss om stolt.

Med list lyckas jag lura med familjen på lite nyttig shopping. Sonen ville köpa sig en stor gummibåt, som när han inte fick, gick och köpte för sina egna pengar. Vidare ”råkade” han spela på spelautomaten, även denna gång, trots att han inte fick. Nu hann han spela för 20 cent, innan vi stoppade honom.

Men då visade han stolt att han redan hunnit vinna, denna gång 16 euro!!! Så trots att sonen spenderat sina pengar på gummibåtar, drickor, chips och godis så han ändå mer pengar nu än när vi kom hit. Mina argument om att man alltid förlorar pengar på spelapparater, börjar visst låta allt mer ihåligt.

Jag och maken är helt fascinerade av att det går att köpa starköl och det bästa av allt lonkkero i vanliga mataffärer. Men i fredags var det Eero som upplyste oss om att vi nu minsann skulle få smaka på en riktig finsk grogg, innehållandes ren sprit och lite vatten.

Om det var så gott vet jag inte, fast jag gjorde att tappert försök att få ner den. Medan jag kämpade med min grogg, hade maken förstås lyckas få ner hela sin. Naturligtvis belönades han genast av Eero, genom att snabbt få en ny.

Själv lyckades jag inte få i mig hela utan smög iväg sådär diskret, täckande glaset i min hand, så att ingen skulle notera att jag totalt oartigt var på väg att hälla ut resterande i vasken. Det var då jag såg det. Flaskan!!!! Det var minsann inga 40% där. Nä, denna vodka innehöll hela 80%!!!

Behöver jag tillägga att maken somnade fort och gott?
Fortsättning följer……..