Parfym, Säffle & körning
Passar på att snabblogga lite mellan allt pluggade. Jag nog fasen varit igång och pluggat teori, från gårdagens kväll till hela dagen idag (tills nu), sedan har jag klämt i och haft 3 körlektioner med.
Resan till Säffle gick rätt smärtfritt och jag lyckades konka upp min resväska (som vägde förvånansvärt mycket, jag som bara packade ner det absolut nödvändigaste) för trapporna till bilskolan som kommer vara mitt nya hem i 2 veckor. När jag packade upp vara det ”bara” min parfymflaska som läckt ut (så visst det luktar gott i mitt rum i alla fall.) och duschkrämen som också den läckt ur, men ha, det misstänkte jag nästan så den låg väl inkapslad i en påse.
Cellen, förlåt jag menar RUMMET jag fick var väldigt spartanskt inrett, med en garderob, säng och en liten byrå och en bordslampa. Men nu har jag utökat möblemanget lite, då jag råkade ”låna” med mig ett litet bord, från ett tillsynes obebott rum. Jag måste ju ha NÅGOT att ställa datorn på, eller?
Övrigt så är det jättebra lokaler här, fint kök och bra plugglokaler. Får väl nämna att, ja, jag är den äldsta här av denna kull av körskoleelever, och ja, jag är den som tydligen har minst kör erfarenhet, hur nu det går ihop??????
Men, jag ligger i alla fall längst när det gäller teorin (alltid något). Så nu hoppas jag att min stackars körkortslärare, kan utöva mirakel. Tålmodig verkar han i alla fall vara. Han är förresten (eller ser ut som) en raggare, med en mycket bred värmländska, sideburns och hela kittet.
Imorgon börjar jag dagen med dubbel körlektion 07:30, pigg och glad. Nu gäller det att övertyga honom att JA, jag är redo för att köra upp den 16 maj. Det ska väl inte vara så förbannat svårt att köra bil.
Idag tyckte han att jag körde lite för sakta och att jag var lite ”hårdhänt” med växelspaken (?) och ändå kom jag bara så långt som att hålla på att växla mellan 1 & 2:an runt, runt i ett litet villaområde. Koppling, dragläge osv.
Jo, sedan sa han att jag nog tänker för mycket, och är lite FÖR försiktig.
Imorgon har han som målsättning att jag ska köra tillbaka till bilskolan (som faktiskt ligger mitt inne i centrala Säffle) så nu vet ni mitt mål för morgondagen. (att ha kommit ett steg längre)
Avslutar med en bild från mi casa (visst passade bordet bra här), sedan en gammal bild som visar att jag faktiskt har kört bil en gång, för läääänge sedan.
Tvättnötter, Hotell & Säffle
Vad sjutton tog denna vecka vägen, försvann i rekordfart gjorde den i alla fall. Men jag hann spendera tre dagar i härliga Göööööteborg, då jag var där för lite utbildning. Men det bästa var ju att få gôtta till sig och bo på hotell. Ett bra & trevligt hotell som hade en urmysig Wellnesavdelning. Dock får jag varna för extremt hala golv där.
Jo, då en (= jag) fick gå som en blandning av tant Astrid 90 år och en pingvin men trots denna ”säkra” gångstil höll jag på att gå ner i split när jag försökte få på mina jeans i ombytesbåset. Kan även varna för en ”kant” i hotellobbyn som min kära goa kollega envisades att snubbla på ett par gånger.
Idag har jag annars, fast jag varit ledig haft fullt upp, packa upp väskan, tvätta och packa väskan igen. Och så har jag hunnit göra naglar. Detta då jag fick ett presentkort av mina underbara kollegor, när jag fyllde 39 plus 1 år.
Vi (jag och maken) har varit och handlat lite också. Vi var inne i en butik som jag faktiskt inte varit inne i förut. Ja, det är faktiskt sant att jag missat en affär i Tidaholm. Där fanns det, förutom hampakläder, något som hette tvättnötter. Vad tusan är det för något, undrade ju både jag och maken.
Så maken frågade (förstås), och damen i butiken svarade som det vore något helt vanligt; - Ja, det är tvättnötter, som man tvättar kläderna med. Man ska lägga dem i tvättmaskinen istället för tvättmedel så blir kläderna jätte rena och man spar på miljön.
Då såg jag hur hornen växte i pannan på maken som med en väldig väldigt oskyldig uppsyn fortsätter att fråga;- Så kläderna blir så rena med nötterna då?
Damen:- Jodå, jag har provat det själv en gång.
Maken:- Jaha, lägger man nötterna i maskinen där man brukar hälla i tvättmedlet då?
Damen;- Njaaa, jag minns inte riktigt. (här hastar hon sig fram för att kolla på förpackningen och fortsätter sedan betydligt lättad) Nej, nej, man lägger nötterna i en tygpåse inne i maskinen TILLSAMMANS med kläderna .
Att jag inte dog av min kvävda fnissattack. Tvättnötter!!!! Har aldrig hört på maken. Finns någon som testat, på riktigt och funkar det?
Imorgon blir det jobba, fortsätta packa (ska ju vara borta i två veckor) åka till Göteborg, fira syrran, träffa dottern för att sedan på söndag åka till Säffle. Pust, jag känner mig smått tokstressad. Men nu är det äntligen dags för mig att ta det dära körkortet.
Avlutar med en bild på mina nya fina naglar (tack igen kollegor) och sedan en bild på min dotters ena hund, för hon är en kopia av Frank (ni vet fåret, Tele2, Comviq, Frank?) Bedöm själva. Nu gäspar jag ihjäl mig. Natti Natti.
Återblick, framtid och nutid.
Nu var det längesedan som jag tog mig tid att blogga. Men så är det när man har fullt upp att leva i nutid, och det ska jag säga er, nuet rusar på i en rasande fart. Har så himla många bollar i luften nu, att jag till min gud hoppas att jag lyckas trixa rätt med alla.
Jag har i all fall på en månad bara lyckats att gå ner 4 kg, men faktiskt hela 10,5 cm runt midjan. Men det är inget mot min kära make, han har säkerligen gått ner 20 kg under samma månad och det syns så tydligt på honom. Man kan säga att hans mage har likt en misslyckad sufflé, sjunkit ihop. Jag är mer än stolt över honom.
Kan säga så mycket som att bara vi överlever slutet av april och hela maj månad så är vi hamn. Sedan kan vi njuta av sommaren, både smalare och förhoppningsvis med mer rörelseförmåga (samt med någon slags kondition). Och i år kan vi kanske åka till både Liseberg OCH Skara Sommarland utan några större missöden.
Ett år när vi var på Liseberg och skulle åka Ballader efter att vi stått i kö i en evighet, skulle maken och sonen naturligtvis åka i längst fram, medan jag och dotter smart nog, satte oss längre bak.
Så när satt oss och personalen kontrollerade att alla satt fastspända ordentligt, stannar de (naturligtvis) till hos maken som tydligen hade problem att få på säkerhetsbältet. Måttar med tummen och pekfingret och ropar högt och tydligt – Förlängningsbälte hit tack!!!!!!!
Jag trodde jag skulle dö, av pinsamhet och skrattattack. Vad maken tänkte då vet jag inte med på något sätt lyckades han pressa fast sig i bältet och vi kunde åka iväg.
Sedan åkte vi Flumeraid, där maken envisades med att sitta längst fram i båten, med mig bakom sig, och de stackars barnen bakom oss.
Att vi då skulle bli dygnblöta, det fattade jag redan efter första uppförsbacken, för när vi kom upp från backen till raksträckan, drabbades vi av en första liten översvämning.
När väl nerförbackarna kom var det bara att blunda och hålla andan när svallvågorna sköljde över båten (och oss), det var nästan på gränsen att båtjävlen kantrades till alla som stod runtomkrings glädje.
Från Skara Sommarland finns också minnen. Som när sonen var för kort för att köra dom stora go-kart bilarna, då fick ju jag ”offra” mig och med stora svårigheter baxna ner mig i dom små go-kartsbilarna (hur jag lyckades är för mig en stor gåta än idag). Inte nog med att alla barn rundande mig ett antal gånger runt banan, då jag tydligen körde för sakta, jag var ju tvungen att ta mig ur sedan också.
Eller när jag åkte den där rutschkanan på Skara sommarland som tydligen kallas toaletten, man åker ner i ett litet rör och planar ut i en slags ”tratt” innan man ploppar ur i ett hål ner i bassängen. Och JA, jag åkte runt, runt i den där förbenade tratten och försökte desperat att få kontroll över mina kroppsdelar i en evighet till allas (utan min) glädje, innan jag med att kraftigt ryggplask landade i poolen.
Ja maken ska vi inte tala om, han FICK inte ens åka några vattenrutschbanor, av säkerhetsskäl.
Avslutar med en bild ”gammal” bild från Liseberg OCH en bild på grabben nu när han var med i lokala tidningen, då han och hans kompis gått i vidare i en uppfinnartävling av hela 3288 bidrag. Inte illa va?
40, A4 och penna
Vakande upp på påskafton och maken säger trött ”- Du har exakt till kl 13:30 på dig till att göra dig i ordning, sedan ska vi åka”.
-; Vart ska vi åka då, säger jag med illa dold förtjusning. För jag hade ju INTE, försökt pumpa dottern, sonen och maken på information alls under hela skärtorsdagen, långfredagen.
Jag hade verkligen försökt ALLA (fula) knep, men tyvärr eller tur nog funkade inte de mest listigaste förhörsmetoderna. (får nog jobba på den tekniken mer).
Vidare uppmanade maken mig att jag skulle packa ner, täcke, kudde, baddräkt, solglasögon, ett A4papper och en penna.
All denna uppståndelse beror ju på att jag fyllde 40 år och hade som enda önskan att bli överraskad. Och det ska ni veta är en rätt så svår önskan för nära och kära att uppfylla. Detta då jag har ett fruktansvärt kontrollbehov, vill ju veta vad och när saker sker. Så i praktiken var det kanske en dum önskan.
Bilfärden gick i alla fall till min dotter i Göteborg, där jag gjorde ett sista tappert försök att pressa ur henne vad som var på G när vi var ute och rastade hundarna. Men hon höll tyst. Sedan var det dags att åter åka iväg med bilen, fast denna gång med ögonbindel och en mössa nerdraget över huvudet.
Det kan jag säga er var lite (mycket) jobbigt, för det var tusen tankar som snurrade i huvudet på mig, samtidigt som jag INTE hade uppsikt över hur maken körde. Kan ju bekräfta för er Göteborgare som såg en Volvo av combimodell som körde runt i 20 varv i varje rodell, att, JA det var VI.
Maken hade ju nämnt någon gång att han skulle låta mig gå en match mot Jürgen Kruth, för det skulle HAN tycka vara skôj. Sedan börjar jag fundera på vad jag skull ha det där pappret till, fan tänk om de bara dumpar mig någonstans i skogen. Den oron förstärktes när maken frågar om jag verkligen hade fått med mig penna och ett A4papper. Nåväl, tillslut stannade bilen och när ögonbindeln togs av stod jag hemma hos ena syrran i Gråbo och ALLA mina systrar och mamma och så underbara dottern var där!!!!!!!!
Snacka om att bli trevligt överraskad. Det bidde middag, fotbad, fotmassage, vanlig massage, ansiktsmask, för syrran hade gjort ett alldeles eget Sparum till min ära. Vi hann även med att spela spel och sjunga (och JA, vi är fler syskon som är tondöva) men framförallt skrattades det en hel del.
Som om inte detta var nog, fick jag en krog som var fylld med lite smått och gott och även ett kompendium om mig och mitt liv genom astrologi och nummerlogi på flertalet sidor av min kära mor.
Älskar verkligen min familj och är så lycklig över allt ni ordnat med, jag är nog ta mig sjutton en av de lyckligaste 40 åringar som finns. Har även fått en del andra fina överraskningar och presenter må ni tro, tack alla.
Avslutar med en bild på min fina presentkorg och även på en minsta sagt (M)odern disktrasa som jag fått.
Magras, innebandy och tacklingar
Ikväll är det säsongsavslutning för sonens innebandy. Och i sann traditionsanda avslutas det med en match mot föräldrarna, det vill säga oss. Något som är en av årets höjdpunkter och som jag sett fram mot med en skräckblandad förtjusning.
Då drabbas jag av magras. Magen låter som om den är väldigt upprörd och detta varvat med magknip som eventuellt beror på att den inte blivit matad med en massa gott på ett tag. Hur som helst så får jag stå över detta år, tyvärr. Vill ju inte att det ska hända någon liten ”olycka”, om ni förstår vad jag menar.
Men det hindrar inte att jag berättar hur det gick FÖRRA gången vi hade match mot kidsen,
Jo, vi var den gången laddade till tusen för matchen, men innan matchen skulle man tydligen, som man alltid ska göra, värma upp.
Jag kan ju säga er att det är en rätt så stor skillnad på att sitta och TITTA på en uppvärmning, som att faktiskt själv delta i den. Det kan jag lova er att jag fick erfara, och det med besked.
Jag har ju en otroligt dålig koordinationsförmåga och i och med att själva uppvärmningen som tyvärr inte bara innehöll, vilket jag hade trott (hoppas) på, lite höga hopp, små jogga på stället och ruska lite på axlarna.
Nej, förutom ovanstående så innebar det att man indelad i lag skulle utföra vissa övningar och då gällde det att inte komma sist och allt detta MED klubba OCH boll, behöver jag säga att, ja, jag kom sist och att känslan som infinner sig när alla står och väntar på mig för att jag ska komma i mål, med bollen och klubban var rätt så pressande, speciellt i den tystnaden som blev i hela sporthallen.
Nåväl, jag överlevde konstigt nog uppvärmningen och då var det dags för matchen. Och jag kan lova er att OM ungarna var laddade, så maken på snudd överladdad.
När han väl fick tag i bollen så sprang han likt en ångvält (dock en snabb ångvält) över hela plan och den stackars unge som försökte stoppa honom, tacklades skoningslöst åt sidan och landade efter ett par kullebyttor på nästan andra planhalvan. När han sedan satte bollen, stenhårt i krysset hoppar han upp i luften gör en piruett, höjer näven och skriker segervisst, JAAAAAAAAAAA. Påpekar att övriga föräldrar bara stirrade häpet (och eventuellt chokade) på med nästan öppna munnar.
Själv valde jag mig att agera back, tänkte det kunde passa mig. Men när jag sedan ska försöka stoppa en unge för att komma nära målet med bollen, vad händer? Jo, mitt knä viker sig och jag ramlar platt fall över det stackars barnet, som trots allt klarade sig utan några (större) skador.
Till slut vann barnen välförtjänst över sina föräldrar och detta berodde säkerligen på deras uthållighet och kondition, lika mycket som förlusten berodde på det motsatta hos oss.
Så med facit i hand av förra gången, kanske det för vår sons skull räcker mer än väl att bara en av hans föräldrar e med ikväll =)
Egoboste, kilo och hunger
Idag har jag haft en riktig riktig egoboste dag. Det började med att jag ställde mig på vågen (fast jag inte skulle göra det fören den 20 april) och såg att jag gått ner 2 kg, fy sjutton vad gott det kändes.
Berusad av viktnedgången tog jag fram motionsbandet, nu skulle banne mig syrrans rekord slås också.
Sagt och gjort, när bandet stannat och jag kunder fixera blicken igen (jag hade nämligen varit tvungen att blunda och hålla fast mig i handtagen de sista trehundra meterna, på grund av ett anfall av kraftig yrsel) såg jag att jag hade slagit syrrans rekord, och inte med några ynka 4 sekunder denna gång, nej här handlade det om nästan en minut och mitt eget rekord hade jag slagit med över 2 minuter.
Erdofinruset är på topp, vann till och med några omgångar på Rumble (tack Lotta & Jon för det).
Men den jag är mest stolt över är maken, han är otroligt dukigt. Det måste vara svårt för honom som bara får dricka modifasten. Exakt HUR svårt det var, förstod jag först när han pratade med sin mamma i telefonen och jag hörde han säga :- Ibland är jag så jävlar hungrig, att jag sneglar lystet på hundens torrfoder.
Avslutar med en bild på mitt nya rekord. Tar väl ett tag innan syrran kan slå det med tanke på hennes nyopererade tå.
1 april, telefoner och syskon
Idag är första april, den officiella skämtardagen. Om jag gått på något idag är jag i så fall lyckligt ovetande, men jag kan ju berätta om förra året då jag garanterat gick på det, men hull och hår, till min systers förtjusning. För det var ju naturligtvis hon (den näst yngsta) som låg bakom.
Telefon ringde hemma och när jag svarade var det en snubbe som presenterades sig med något namn, telefonförsäljare trodde jag då och la inte riktig märke till namnet. Men när han började prata om ”Statens kontrollstyrelse av piratkopiering” skärpte jag ju naturligtvis min koncentration.
Då påtalade han, tydligt som om han pratade med en efterbliven, att de gör kontroller på ip adresser och sett att det skulle ha laddat ner väldigt mycket filmer från just vår ip adress och att det är olagligt och straffbart.
Då tänkte jag;- Herregud, vad är det här, ringer till oss, vi som inte ens vet hur man gör när man laddar ner något film och tro mig, jag har i ärlighetens namn försökt, EN gång. Då lyckades jag tydligen bara få ner lite av ljudet till filmen, men ingen bild.
Så jag svarar att det måste vara fel, för vi laddar inte ner film eller något annat heller för den delen. Då upprepar karl i telefon sig igen och säger exakt samma sak som tidigare, väldigt tydligt och sakligt. Mitt blodtryck höjdes och jag säger, fortfarande behärskat men med en klart irriterad ton. ”Förstår du inte vad jag säger, vi har inte och kan inte ladda ner någon film på datorn, så det måste vara fel.”
Då upprepar sig idioten på andra sidan telefonen en TREDJE gång, med att säga exakt samma sak igen. Då brast det för mig, trycket kokade över och det nästan rök ur öronen när jag VRÅLAR i luren allt vad jag kan ” Är du helt jävla efterbliven eller, fattar du inte vad jag säger; VI HAR INTE LADDAT NER NÅGON FILM” sedan slänger jag vuxet och moget på luren, hårt.
Sekunden efter ringer det IGEN, när jag lagom uppe i varv svarar, är det en hysteriskt skrattande syster och hennes fästman som säger; ”April, april”
Ni kan förstå vem som kände sig som idioten då?
Det var tydligen ”telefonluring” men syrran hade tryckt på fel knappar, därav átt det upprepade sig hela tiden. Men det gjorde ju inget, jag gick ju tydligen på det ändå och gick igång på alla cylindrar.
Avslutar med en bild som faktiskit BEVISAR att vi KÖPER våra filmer, VI skulle aldrig ladda ner någon film (det överlåter vi till andra att göra som begriper sig på det istället)