Marieshjärnspöken

För några dagar sedan var en sådan där mulen dag, så jag frågade min kära mor sådär lite försynt om hon möjligtvis hade lust att åka och ”titta” i affärer. Vilken hon var mer än med på, hon propsade till och med bestämt på att JAG skulle köra bilen, till Angered trodde jag, men ånej, hon hade adrenalinpåslag och siktet inställt på Backaplan, mitt inne i smeten.

Sagt och gjort, mamma backade ur deras lilla Clio ur garaget åt mig och väl ute byte vi plats för att jag kunde inta förarsätet och fixa bra körinställning för mig (vilket visserligen tog sin lilla tid), dessa moment iakttogs mycket noggrant av två hmm, hur ska jag skriva, mörkhyade män som båda såg väldigt roat på min och mammas ”show” på parkeringen.

Sedan bar det av, min mamma var förvånansvärd lugn och förklarade vägen pedagogisk och sakligt. Det enda hon inte hade påtalat var att vi faktiskt var ute och åkte mitt i den värsta rusningstrafiken.

Så väl ute på motorvägen hamnade vi i bilkö. I vilket jag fick krypköra fram i 20 km/tim, med bilar tätt inpå, både bak och som fram, och skapade jag mig lite avstånd framtill kom någon annan bil från filen bredvid och trängde sig in emellan. Jag som ville ha avstånd!!!!

Efter att krypkört ett tag på motorvägen svängde vi av lite tidigare upp mot Selma Lagerlöfstorg istället, men vad händer då, jo då har det tydligen varit en bilolycka vid Brunnabo, så jag hamnade i ny bilkö, och var tvungen att efter polismans tecken, köra ut i en bussfil.

Än värre var att samma polisman, plötsligt fick för sig att rusa över gatan mitt framför bilen, så det var verkligen tur att jag hade krypfart (så jag hann bromsa till), annars kunde min körkortskarriär blivit kort. Men vi kom fram till vårt slutmål utan några missöden. Fast mamma körde på tillbakavägen, och då passade vi på att ta en sväng till Ikea.

Nu har jag ju inte varit i Ikea med mamma sedan sist, när hennes make ”råkade” välta ur och krossa sisådär 12 champagneglas framme vid kassan, som han på något sätt lyckats vända det som om det vore den stackars butiksbiträdes fel, genom att vråla ;- ”Se här vad du ställt till med, genom att stå här och TJÔTA!!”
Men det enda hon HADE gjort var att upplysa honom att den kassan som han ställt sig i var till för självskanning.

Nåväl nu var vi åter på Ikea jag och mamma (utan hennes make) och kikade lite. Men tydligen hade dom byggt om så vi hittade inte, så mamma frågade ett (stackars) butiksbiträde var en viss avd låg, vilket butiksbiträdet förklarade noggrant och detaljerat.
Varav mamma till min och butiksbiträdet förvåning bara linkar iväg. Lite generad över mammas vägnar, säger jag ” Tack så mycket”

När jag kom ifatt frågade jag (mycket förvånad, då alla som känner mamma vet att hon inte på något sätt e otrevlig eller snorkig) varför hon inte ens sa tack. Då plötsligt gick det upp ett ljus för mamma som omedelbart vänder sig om och ropar (vi hade ju kommit en bit bort) efter den nu säkert ännu mera förvånade biträdet ; ”-Åh tack för hjälpen, jag är så tankspridd!!!!!”

När vi kom hem till parkeringen igen möter vi förvånade nog åter igen de där mörkhyade männen, och när de nu såg att det var min mor som körde bilen, sken de upp, pekade de på oss och skrattandes började diskutera på något främmande språk till en tredje man som anslutit till dom.

Avslutar med en bild från hur vi äventyrligt avslutade dagen, nämligen med ett friskt (det var bara 15,5 grader i vatten den gången) dopp i havet och det var ….....uppiggande kan nämnas. Och vi var ensamma om att bada (konstigt nog).

 

Så äntligen var det min tur att ha semester. Och jag börjar med att firar den i Lövgärdet i Göteborg, där jag så käckt fått”låna” pappas lägenhet, då han befinner sig hos släktingarna i Finland.

Första natten/senkvällen som jag sov i pappas lägenhet, vakande jag med ett panikartat ryck av ett högt, oidentifierat oljud som gjorde att jag flög ur sängen och var ute på uteplatsen på nolltid. Väl där insåg jag snabbt att det ”bara”var en polishelikopter som flög på låg höjd ovanför hustaken. 

Andra tanken som slog mig var att det enda konstiga med denna situation nog var jag själv, som står yrvaken på en uteplatsen endast iklädd i linne och trosor och håret på ända och vildsint glor upp i luften.

I förrgår bar det iväg på kanotfärd i Vättlefjäll och då vi var ett gäng glada (och mycket ovana) paddlare som skulle ge oss ut, var vi verkligen beredda på det värsta. Så väskorna surrades fast ordentligt i kanoterna innan avfärd. Själv hyrde jag en vattentätt fodral till min I-phone (självlysande och stort som ett a-4 ark) som fladdrade, hängdes från min flytväst, för säkerhets skull.

Men det skulle visa sig att det minsann INTE var vårt gäng som tippade över. Nej, nej. Utan när vi paddlade genom en smal kanal fick vi möte. Vår kanot låg först (såklart) och syrrans kille (som jag naturligtvis hade valt att paddla med) sa sådär med lite lagom myndig röst till den mötande kanoten, där det färdades två äldre söner med sin pappa;- Oj, undra vem som har företrädde först här?

Men det behövde vi inte undra länge, då ena killen av någon anledning blev så till sig av mötet med oss att han vinglade till i deras kanoten och plums (eller plask), katastrofen var ett faktum, deras kanot tippade över och sjönk.

Ena sonen hoppade upp i kanten och klamrade fast sig i ett träd, pappan stod mitt i kanalen med vatten upp till armhålan och den sonen som hade vinglat till och orsakade olyckan stod kvar i kanoten (som var under vattnet) och rotade frenetiskt efter sin mobiltelefon i sina (blöta) fickor och jag antar att han INTE hade i något vattentätt fodral till sin.

Kan även påpeka att de INTE hade surrat fast sina grejer i kanoten, då det från deras sänkta kanot, flöt ut kanelgifflar, drickor, pappersmuggar och annat.
Pappan tittade ilsket på sina söner och sa med en mycket lugn röst (vilket inte alls passade med hans arga blick) ;- Vad hände här då?

Därefter vänder han sig till oss (vilket var ett följe med 3 kanoter, som ALLA kämpade med att inte skratta rätt ut, vilket alla utom min son lyckades med) och säger;- Ja, ni kan få åka före.....(då brast för mig och även jag började bubbla av skratt), åka före?????

Det e la klar att vi måste åka före. De hade ju för sjutton en sjunken kanot att försöka få upp och pinaler som flöt runt i hela kanalen så det skulle nog ta sin tid!!!!!!

Ja, vi hade i alla fall en mycket trevlig dag, med fint väder, grill och bad, vilket mina träningsverkade armar kan vittna om då jag nog har samma färg på dom som en kokt flodkräfta.

Avslutar som vanligt med lite bilder; ett ”självporträtt” som Paul målat av mig, samt av några bilder från kanotfärden (tyvärr inte från vurpan, då ingen hade hjärtat att börja plåta eländet, vilket JAG hade gjort om inte min I-phone var säkert inbäddad i det vattentäta fodralet), dock varnas känsliga läsare, (då jag efter att ha sett mig själv och min självlysande kropp, trodde inte det var möjligt att faktiskt vara lika blek som ett A-4 papper men det är det tydligen.)

      

 

I lördags var vi på bröllop, jag, maken och sonen. Sonen fick mer eller mindre tvingas och halvmutas med. Jag sa nämligen ett jag minsann kunde dra mig till minnes att brudgummen hade en son, nått år äldre än sonen så de kunde umgås, Den ”lille” killen visade sig blivit 20 år!!!!

Jag och maken tyckte det var mycket trevligt. Det var ett så vackert och faktiskt annorlunda bröllop. Vi åkte nämligen ut på flottar på Tidan tills vi kom ut på en mysig sjö (minns inte riktigt vad den hette) så vigdes de vackra brudpart, där ute mitt på sjön. Det var så vackert och inte ett öga var torrt. (trots att vissa med bestämdhet hävdade att de fått en fluga i ögat och absolut inget annat).

Men innan själva vigselakten, spelades ”Kärleken förde oss samman” av en trubadur. Den spelades faktiskt på mitt och makens bröllop med. Fast då var det någon tant som prästen hade med sig som sjöng högt och falskt, så det riktigt skar sig i öronen (det gjorde det verkligen inte på detta bröllop).

Från vårt bröllop är det kanske just själva bröllopsnatten som jag kommer att minnas allra mest. Och JA, maken påpekar VARJE gång bröllopsnatten kommer på tals att jag minsann fick vad jag ville, vilket var en bröllopsnatt som jag aldrig kommer att glömma. Och det kommer jag sannerligen inte.

Det var nämligen så att maken var ”tvungen” att ta en snaps med alla. Så svärmor sa rätt tidigt på kvällen att om jag skulle lyckas få med maken till hotell (som vi bokat och skulle ha bröllopsnatten i) så fick vi nog åka omgående. Själv hade jag knappt kunnat andas och ännu mindre dricka, då jag hade en korsett som stoppade alla tankar på ytterligare spänna åt kring magen.

Sagt och gjort, jag fick med min nyblivna make i en taxi och vi checkade in på hotellet. Jag som var mycket förväntansfull, öppnade hotellfönstret för att röka (ja, fy, jag rökte på den tiden) men saknade en tändare. –”Det fixar jag”, säger maken som fått av sig till bara kalsonger och rusar ut ur rummet och jag vet inte (och vill inte veta heller) hur, men han kom tillbaka med en stor braständare i alla fall.

Jag tänder ciggen och ska till att blåsa ut röken, då maken så sakta liksom ”föser” undan mig från fönstret säger högt; ”Ursäkta miiiiig” och sedan SPYR han, rätt ut genom hotellfönstret!!!! Efter denna kaskad ur fönstret (och säkerligen på fönstret nedanför) lägger han sig baklänges, somnar och snarkar högljutt.

Så det var bara för mig att börja plocka ur alla hårnålar från håret (det var 97 st) och befriar mig från korsetten (som jag tydligen ”lidit” en hel dag i till ingen nytta)

Efter en studs zappandes på tv, hör jag till min fasa att det knackar på hotelldörren. Nu blir vi väl utslängda också, tänkte jag. Första impulsen var förståss att INTE öppna, men då de uppenbarligen visste att vi var där inne, fick jag bara öppna.

Där utanför står hotellpersonalen med en fin bricka uppdukat med 2 glas champagne, blommor och choklad. (Turligt nog hade de inte märkt av spyan) – ”Sover ni redan, frågar de ursäktande, när de hörde makens högljudda snarkningar.
-”Nä, jag sover inte; svarade jag och tackade så mycket för brickan.
Sedan fortsatte jag zappandet på tv, bredvid min nyblivna och älskade make. Så, två glas champagne, och ja, that was that, min bröllopsnatt var över.

Detta var faktiskt 9 år sedan, men som sagt jag minns. Fast jag lovar er att han faktiskt gottgjorde mig under vår bröllopsresa, flera gånger om.

Avslutar med lite bilder från bröllopet i lördags OCH från vårt bröllop 2003.

 

 

 

Idag skulle jag fixa mina naglar (igen, enligt en djup suckande make). Visst hade jag (snopet) noterat i almanacka att den 16 juli var bokad för naglefixning, men jag VISSTE ju att det var idag.

Jag har ju planerat att åka till Göteborg den 15:e så varför i all fridens namn skulle boka in den 16 då???? Men väl fram började jag ana ugglor i mossen, då det satt en annan ”dam” där jag brukar sitta. Fast jag frågade minsann ändå (så där lagom försynt) om det var nästa måndag som jag hade bokat, i ett sista desperat försök att på något underligt sätt få rätt.

Och rätt fick jag ju på ETT sätt, nämligen att jag hade skrivit in rätt dag i almanackan (alltid något). Men jag känner mig rätt förvirrad, för jag var ju så bomsäker på att det var idag.

Så här lagom till semestern inträffar, naturligtvis, en smärre (och antagligen mycket dyr) katastrof, för vad händer, jo badrumsgolvet i duschen sprack upp och maken fick panikriva upp kaklet för att se så det inte var något rör som brustit eller något. Så illa var det inte, men illa nog.

För efter inspektionen visade det sig att hela badrummet måste ”blåsas” ut och byggas upp igen. Nu har vi ingen dusch (och efter att de har rivit allt, ingen toa heller) Så jag får snyltduscha hos mina (stackars) vänner, förutom de dagar som jag jobbar. Då duschar jag på jobbet.

Vilket jag gjorde i söndags. Väl färdigduschad och sminkad skulle jag bara avsluta med mascara, upptäcker jag att jag glömt den hemma!!!!!!

AHHHHH, världen värsta I-landsproblem!!!!! Jag hann ju definitivt inte cykla hem för att hämta den och jag såg ju inte klok ut, sminkad men utan mascara, Så vad fick jag göra???? Jo, jag fick helt enkelt tvätta bort sminket igen.

Men det gick ju faktiskt bra, att jobba osminkad med (det som inte dödar härdar).

Idag löste jag duschproblemet med att ”blaska” av mig i tvättstället (och nääää, jag har inte satt mig i handfatet) och håret blötte jag ner med hjälp av en blomsterspruta (har man ”tunt” hår funkar det utmärkt).

Maken tycket att jag kan spola av mig med trädgårdslangen ute i trädgården på baksidan. Problemet är bara att det finns folk som bygger hus med fri insyn plus att det finns ett getingbo.

Jag kan själv se vilka se rubrikerna i Västgötabladet detta skulle kunna skapa” Galen göteborgska löper amok i Tidaholm. Naken, men väl inlöddrad i tvål jagandes kvinnan av ett gäng ilskna getingar, skumspåren ledde förbi ett par chokade byggjobbare och slutade vid ån Tidan.”

Nä, det blir nog för allas bästa att jag fortsätter att snyltduscha, tills ny lösning dyker upp.

Avslutar med en bild av vårt katastrofbadrum och mina (fortfarande) fina naglar.
Nästa blogg kommer att handla om bröllop, jajamensan. :)