Semester, Finland & lyxproblem.

Semesterveckan till Finland tillsammans med sonen och pappi höll på att bli en katastrof.

Det berodde INTE på att jag körde vilse Stockholm eller ens för att jag för den delen klantade till det när jag skulle köra in bilen på båten (för det gjorde jag otroligt nog inte)

Nix, det var vädret som nästan knäckte mig!!!! Här hade jag läst om den värsta värmebölja och sol överallt. Ja överallt förutom just här i Heinola, där jag skulle befinna mig i en vecka.

Här satt jag och frös, med en blygrå himmel som hånfullt och i jämn takt duggregnade. Allt medan jag från nätet ständigt matades av bilder på hur varmt, soligt och härligt alla andra hemma i Sverige hade det!!!!!

Det hjälpte inte ens att jag försökte intala mig att jag i alla fall är kollegial mot mina kollegor som hade otur med vädret under den första semesterperioden.

Fast när jag efter två dagar lyckats få upp värmen med hjälp av bastu bestämde jag mig för att nu jävlar…….här ska badas och njutas om det så börjar snöa.

Och då plötsligt, som ett mirakel sprack himlen upp och solen och värmen bröt sig genom. Och som extra plåster på såren så började det så smått komma rapporter och bilder på regn och rusk hemma i Sverige.

Inte för att sonen uppmärksammat det hela då hans största bekymmer var (som vanligt) wifi, eller bristen av denna.

Om jag inte visste bättre skulle man lätt kunna tro att han var en sådan där pokémonjägare, så som han sprang omkring och letade för att kunna hitta någon möjlig wifizon.

Men kära pappi märkte minsann av att värmen kommit. Detta yttrades sig främst i klagomål över att bilens AC blåste för kallt (densamma som jag hade reparerat för 2000 kr, för att göra just det, blåsa kallt).

Och inte nog med det, bilstereon fick ABSOLUT inte spela någon musik för det uppfattades av pappi som stressandes. Nä, för ÄR man in Finland så SKA man lyssna finsk radio, nämligen på yle yksi (vilket jag upplysa dig om bara innehåller finsk prat och kan liknas med svenska P1)

För övrig var sig allt likt ifrån när vi var där sist, för två år sedan. Fasters man hade fortfarande kvar sin tuppfarm, vilket han nu utökat med lite mer hönor och små kycklingar.

Och det var fortfarande ett fasligt galande i tid och otid. Vilket gjorde mig observant på bössorna som fortfarande stod tryggt lutande vid fönstret på övervåningen. Just i lagom räckvidd ifall någon räv eller mårdhund skulle våga närma sig hönsgården (eller om jag skulle tappa humöret på tuppjävlarna).

Avslutar detta inlägg med ett litet erkännande. För när sonen (smidig som attans) lärde sig att göra bakåtvolter på studsmattan blev jag, hör och häpna, riktigt sugen på att själv våga mig upp, fast jag nöjde mig med att bara hoppa upp och ner, fullt lycklig över att jag tagit mig upp på själva studsmattan alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!