Återfall, klisterbajs & lösningar
Jag vet inte om det var för miljön, värmen eller helt enkelt dålig karaktär (förmodligen alltihop). Faktum var i alla fall att jag blev fruktansvärt röksugen, vilket mindre smickrande, resulterade i att jag valde att ta mig ett återfall.
Detta föll verkligen INTE i god jord hos sonen som hotade med totalt utfrysning från hans sida, detta fick jag minsann känna på också!!! Så efter 2 1/2 dagars skamset rökandes tog jag mig i kragen slängde kvarvarande cigaretter.
Fnissade lite för mig själv då jag efter ett toabesök såg att sonen för säkerhetsskull, omsorgsfullt och noggrant, smulat sönder de slängde ciggen.
Dock fastnade fnisset i halsen och jag gjorde den fasansfulla upptäckten. Jag hade ju gjort nr 2 på toan, och nu satt den jävla bajskorven fast som gjuten i betong nere i toaletten.
Inte hjälpte de det minsta att panikartat dra i spolknappen upprepade gånger. Nä, korven satt envist kvar. Att spola ner papper och annat gick bra, men den jävla korven vill bara inte slinka ner.
Smått (läs mycket) stressade över att städerskan skulle få se detta fasansfulla, började min hjärna gå på högvarv. Att ”pilla” på korven med toaborsten funkade inte, nej, för korvjäveln satt stenhårt fast i porslinet.
Faaaaan, vad gör jag nu!!!! Städerskan kommer ju snart. Jag MÅSTE ju verkligen få bort den på nått sätt. Samtidigt som jag började fundera på om det möjligtvis var all tjära & nikotin som skapat den där cementkorven……
Lösningen kom genom att leta upp en stor papperskorgstunna i korridoren på hotellet, ta upp den till rummet och fylla upp den full med vatten. Nästan på gränsen till att få ryggskott för att den var så tung, släpade jag den för att ösa ur papperskorgstunnan i hög hastighet ner i toaletten och vips, det funkade, korven försvann äntligen.
Lättnaden var enorm kan jag säga. Sedan var det bara att lite diskret, smuggla tillbaka papperkorstunnan i korridoren.
Men ack, naturligtvis stod städerskan och tittade skeptiskt på mig när jag kom ut ur rummet med papperskorgtunnan i högsta hugg. Men lättad av att jag som ju visste vad jag lyckats skona henne från, ler och säger vänligt, Ola, samtidigt som jag ställer ifrån mig tunnan.
I nästa inlägg vågar vi ge oss ut på en utflykt.
Detta föll verkligen INTE i god jord hos sonen som hotade med totalt utfrysning från hans sida, detta fick jag minsann känna på också!!! Så efter 2 1/2 dagars skamset rökandes tog jag mig i kragen slängde kvarvarande cigaretter.
Fnissade lite för mig själv då jag efter ett toabesök såg att sonen för säkerhetsskull, omsorgsfullt och noggrant, smulat sönder de slängde ciggen.
Dock fastnade fnisset i halsen och jag gjorde den fasansfulla upptäckten. Jag hade ju gjort nr 2 på toan, och nu satt den jävla bajskorven fast som gjuten i betong nere i toaletten.
Inte hjälpte de det minsta att panikartat dra i spolknappen upprepade gånger. Nä, korven satt envist kvar. Att spola ner papper och annat gick bra, men den jävla korven vill bara inte slinka ner.
Smått (läs mycket) stressade över att städerskan skulle få se detta fasansfulla, började min hjärna gå på högvarv. Att ”pilla” på korven med toaborsten funkade inte, nej, för korvjäveln satt stenhårt fast i porslinet.
Faaaaan, vad gör jag nu!!!! Städerskan kommer ju snart. Jag MÅSTE ju verkligen få bort den på nått sätt. Samtidigt som jag började fundera på om det möjligtvis var all tjära & nikotin som skapat den där cementkorven……
Lösningen kom genom att leta upp en stor papperskorgstunna i korridoren på hotellet, ta upp den till rummet och fylla upp den full med vatten. Nästan på gränsen till att få ryggskott för att den var så tung, släpade jag den för att ösa ur papperskorgstunnan i hög hastighet ner i toaletten och vips, det funkade, korven försvann äntligen.
Lättnaden var enorm kan jag säga. Sedan var det bara att lite diskret, smuggla tillbaka papperkorstunnan i korridoren.
Men ack, naturligtvis stod städerskan och tittade skeptiskt på mig när jag kom ut ur rummet med papperskorgtunnan i högsta hugg. Men lättad av att jag som ju visste vad jag lyckats skona henne från, ler och säger vänligt, Ola, samtidigt som jag ställer ifrån mig tunnan.
I nästa inlägg vågar vi ge oss ut på en utflykt.
P.s Det är INTE bajskorven som syns på bilden utan bara jag när jag swichar ner genom "toaletten" och JAG fastnade inte!
Kommentarer
Trackback
