Museeum, kultur & Taxi
Vi vaknade utsövda och pigga…hur nu det är möjligt efter en natt i en supermjuk säng kombinerat med en nackskada.
Efter en fantastiskt frukost (tack Per) var vi redo för att bli lite kulturella. Och hur mer kulturell kan man bli när man besöker moderna museet?
Så det var dit vi styrde kosan. By the way, denna gång valde min kära vännina att ha på sig sina bekväma skor istället (men jag såg fortfarande kort ut bredvid henne)
Min vännina har med på sin så kallade bucketlist att få se en äkta Picasso innan hon dör och ja det skulle hon få göra idag. Ja, se tavlan alltså, inte dö.
Jag själv var mer förundrad över att vad räknades till konst än över själva Picassotavlorna.
Exempelvis såg vi på museet en säck med kattsand som stod lutad på väggen vid en dörr. Var det konst eller hade någon bara glömt den där??? Eller en kvinna som smög runt och betedde sig väldigt udda, var det också konst? Ja, jag hade nog mer frågor än svar men insåg att vi inte skulle få några svar heller. Det heter ju att konst är i betraktarens öga.
Till och med i tunnelbanan var det fullt med "konstverk" vissa lite snuskigare än andra.
Vi fortsatte i alla fall vår kulturella resa, genom att besöka slottet (så klart) och även den tyska kyrkan i gamla stan. Vi hade först tänk besöka den finska kyrkan då vi såg att den var öppen. Men i sista stund hann vi hejda oss då vi insåg att det faktiskt pågick ett riktigt bröllop där.
Så det blev tyska kyrkan istället. Och det var faktiskt en väldigt vacker kyrka. Dock så drabbades min vännina av plötslig akut touretts syndrom. Detta då hon lyckades spotta ur sig svordomar i allt hon sade. I och för sig viskandes men ändock svordomar i en kyrka. Förresten varför e det så att man automatiskt viskar i kyrkor?
Jo vi såg även för första gången någonsin en polislastbil!!!! Tänk att Stockholmarna alltid ska vara värst, inte räcker det med polisbilar, motorcyklar, piketbil utan självklart ska dom ha en lastbil med.
Nu när vi var fullmatade med kultur var vi redo för nöjen igen. Det var dags för en öl. Denna gång lyckades vi (naturligtvis) hamna mitt i ett Hare krishnatåg innan vi kunde få sätta oss på uteservering vilket i och för sig var ett äventyr.
Kvällen kom och vi bestämde oss för att besöka någon av restaurangerna som vi såg att det var långa köer till igår. För det måste det ju vara bra ställen när Stockholmarna trots covid-19 risk körar som packade sillar för att komma in där.
När vi storstilat entrade det första stället och var precis på väg att slå oss ner och beställa något att fukta strupen med observerade vi (vilket var svårt att undgå) att stället genljöd av hård hiphopmusik och när vi nu vidgade vårt synfält upptäckte att det troligtvis inte var någon person närvarande som var mer en max 20 år.
Och tro nu inte att vi på något vis kände oss gamla, men vi kände ändå på något vis en aaaaaaaning malplacerade där och handen på hjärtat, vem står ut med sådan musik i några längre stunder? Så det blev en snabb flykt ut och lika storstilat som vi gick in lika smygandes smet vi ut igen.
Då hade vi betydligt bättre tur på nästa ställe. Härlig hårdrock ljöd genom högtalarna och folket där var en salig blandning av härlig mix på människor. Maten var toppen och drickat var gott. Men även den bästa av kvällar har sitt slut och det var dags för damerna att natta sig inför hemresan imorgon.
Efter en supergod frukost (ja, tack Per igen) checkade vi ut och gjorde oss redo för hemresan. Men innan dess hann vi faktiskt med lite shopping också. Både i varuhus och på marknaden på Hötorget.
Men sen var det dags att sätta oss på tåget hem igen. Jag som sovit två nätter i supermjuk säng (men säkerligen bättre än om vi hade fått trängas i en 140 säng) hade rätt så ont i min nacke.
Därav tog jag ett snabbt beslut att unna mig en taxi hem från Skövde. Och vet du var det kostade?????? Jo 700 kr!!!!!!! Men jag som bara ville hem så fort som möjligt hoppade glatt in ändå.
Men vad får jag för en chaufför????? Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara denne människa. För det första körde han en superlång omväg och som han körde sen……..typ 80 på 100 väg och 50 på 90 väg eller ja, jag ska ju inte överdriva då han faktiskt kom upp till 58 vid ett tillfälle.
Jag trodde mitt topplock skulle gå. Vad faaaaan, jag hade ju nästan cyklat hem fortare än idioten körde. Men jag tog tillfället i akt att öva på min nästan nu obefintliga impulskontroll och vet ni vad, jag kom hem tillslut ändå.
Tack min älskade barndomsvän för en superrolig helg och vet ni vad…..Nästa gång, inom en snar framtid hoppas jag, blir det en Helsingfors resa för oss två, eller hur?
Kommentarer
Trackback
