Marieshjärnspöken

 

Tohooooo, idag kom den, mitt löpband (eller i mitt fall gåband) som jag impulsivt beställde. Ja, det gick så himla fort när jag beställde den så jag glömde ju att jag inte pratat med maken innan.

 

Det hela började så här, min ena syster ringer mig och berättar om ett fantastiskt löpband som dem köpt, detta kompar hon upp med att smsa sina resultat för mig under ca 2 dagar.

 

Det får mig att tänka på när hon och jag ska till Stockholm för medverka i tjejmilen. Med fasa inser jag att fasen, hon kommer ju verkligen kunna jogga genom hela tjejmilen och dra ifrån mig som en avlöning, så som hon håller på med sitt löpband. (ser mig själv stånkande, flåsande och ensam bland tusentals kvinnor ta mig fram runt Djurgården)

 

Under ett ytterligare samtal med henne i telefonen, så vips, plötsligt var den bara beställd (som kvinna kan man prata i telefonen och surfa på nätet samtidigt).

Det var väl sekunden efter vi lagt på som jag kom och tänka på att jag inte diskuterat saken med maken först.

 

Sedan började jag ju fundera på HUR jag skulle tala om detta för maken, inte för att jag är rädd för att han skulle bli arg, utan mer att jag nästan kunde höra honom med ett roat flin i ansiktet säga; - Vad ska du med den till? Den kommer ju bara stå där och samla damm. Kommer du inte ihåg förra (som var ett helt värdelös träningsredskap, bay the way) träningsmaskinen du köpte (typ för mer än 10 år sedan)

 

Nä, DET ville jag ju inte höra, fast han kanske har rätt i sak. Nä, det är annorlunda med mitt löpband. Detta är ju en grej jag verkligen, verkligen kommer att använda.

Här gällde det att lägga upp snacket smart. Då kom jag på DET.

 

Jag drar upp hans köp, snöslungan, som kostar fan så mycket mer än mitt löpband. Den har han inte ens använd en gång, Där snackar vi något som står och samlar damm.

 

I praktiken, är mitt köp mer befogat än hans snöslunga om jag så bara använde bandet TVÅ gånger. I rest my case…….

 

Avslutar att jag inte är riktigt frisk än, men känner mig dock lite piggare idag. Tempen är fortfarande lite hög (38 grader) men hoppas den är normal imorgon, för då ska här gås, både ute och inne.

 

Väckarklockan ringde imorse som vanligt men när jag slog upp mina ögon, kände jag en fruktansvärd huvudvärk, typ som jag hade all värdens bördor tryckta över mitt huvud, mina leder värkte som om jag vore en 80-årig reumatiker, inte för jag vet hur en 80 årig reumatiker känner sig, men man kan ju TÄNKA sig.

 

Så stod det klart för mig, jag har feber och jag kan inte gå till jobbet idag. Det var faktiskt inte en kul insikt, då jag just idag verkligen hade velat vara på jobbet. Men som vanligt blir inte saker som man tänkt/planerat. Men är man sjuk så är man, så det är bara att planera om.

 

Igår såg jag filmen ”The girl wiht a dragon tatto”, och jag måste ju säga att jag är mycket,, mycket glad över att jag & maken INTE gick och såg den på bio. För fy sjutton vad kass den var.

 

Nu tillhör jag ju dom som verkligen älskar Millenniumfilmerna. Dom svenska är verkligen superbra, men denna amerikanska vara bara beige, tråkigt och fattig. Enligt mitt tycke saknade den filmen något driv. Som om de amerikanska filmskaparna inte har förstått själva storyn.

 

Mår fortfarande kass och efter kontroll med tempen visar att jag visst fortfarande har lite feber *suck* Detta trots en "Tidaholmsblandning"= 1 ibumetin och 2 panodil.

 

 

Äntligen fredagskväll, med ledig helg som följd. Dagarna svischar förbi i en rasande fart. Och vilket väder vi haft, jag menar är detta bara en liten försmak av våren eller är det som jag hoppas, våren som kommit?

 

Det finns vissa dagar som jag önskar att jag vore smal och hade körkort. En sådan dag var det i onsdags. För då hade jag kunnat knäppa jackjävlen när jag cyklade i ösregnet, eller om jag haft körkort, kunnat ta biljävlen. Men efter regn………………………..

 

kommer solsken!!!! Och det gjorde det, redan i torsdags. Vilket underbar väder det var då. Men säg den dag som bara kan vara perfekt. För på min rast cyklade jag till affären för att köpa mjölk.

 

Nu är det så att jag och maken har varsitt kort, som är kopplat till samma konto, det vill säga matkontot. Och jag HADE kollat så vi hade hela 125 kr kvar på det kontot, så visst borde räcka till 2 liter mjölk, även om maken köpt lunch på jobbet?

 

Men icke, uttag medges ej, lyste i displayen och det kändes som hela Ica i Tidaholm, tittade på mig när jag fick lämna tillbaka mjölken. För inte hade jag någon telefon på mig så jag kunde ringa och växla över pengar heller.

 

Nåväl, solen lyste fortfarande så härligt, så jag fortsatte min rast med att cykla hem, men jojo, ca 30 meter från Ica´s parkering gick cykel sönder. Framskärmen rasade ner över framhjulet så det blev tvärstopp. Och nu menar jag tvärstopp så liksom bakhjulet inte hängde med.

 

Jag ramlade inte, men visst, det var väldigt, väldigt nära att jag slog en liten volt ochdet  borde sett väldigt roligt ut (om det nu inte vore just jag som var drabbad). Efter detta ras av framskärm, bidde det att leda cykeln hem, ut med hunden och sedan fick jag GÅ tillbaks till jobbet.

 

Glömde ju nämna att när jag kom hem, så var makens snöslunga var färdiglagad. Det var skönt nu när all snö har försvunnit *dryper av härlig göteborgsironi*.

 

Men idag är det som sagt var fredag och jag tänker bara koppla av, just nu med en Breezer och lite Big Brother (ja jag kollar faktiskt, och ja det är allt väldigt underhållande)…….

Idag höll jag på att försova mig, första gången på länge. Nja, själv börjar jag ju inte jobba förens klockan 11:00. Men då andra i familjen (läs sonen) måste väckas bör jag ändå gå upp klockan 7:00. Men av någon anledning glömde jag ställa min klocka igår.

 

Inatt har jag alltså sovit som en stock, fast det hindrar ju inte att jag är jättetrött ändå.

 

Jag tänkte här dela med mig av ett lite tips för skönare sömn. För störs ni så som jag av ljud på natten på natten, eller rent av att ens partner snarkar?

 

Jag kan ju säga att jag har drabbats av båda. Ibland så vaknade jag så lätt att jag kunde vakna bara hunden gick på golvet där nere och gick hon i trappen så vaknade jag ju alldeles säkert. Detta var då maken jobbade nätter.

 

Sedan började maken jobba dagtid och då vaknade jag på nätterna av att han snarkade, men det värsta var kanske inte just hans snarkande, utan de långa andningsuppehåll som han har på nätterna. Tänk er själv att ligga bredvid ett sågverk som plötsligt bara tystnar.

 

Minns när vi sov över hemma hos min syster och hennes fästman en gång, på morgonen tittar min syster på oss med allvarliga ögon och frågar;- Vet ni vad sömnapné är?

När vi svarar jakande fortsätter hon;- Någon av er lider av det i alla fall.

 

Nåväl, tillbaka till tipset jag skulle ge er. Jag vill slå ett slag för öronproppar. Ja, det är sant. Det är mycket enkel lösning. Nu snackar jag inte av sådana i skumgummi material, eller sådana hårda öronproppar, nä här snackar jag om sköna bekväma öronproppar i vax eller silikon.

 

De fungerar alldeles utmärkt. Man slipper vakna av oljud (men du hör väckarklockan ändå, om du nu har kommit ihåg att ställa den) och slipper även att knuffa och putta på den snarkade partner, i mitt fall maken.

 

Avslutar med en bild på dessa underbara öronproppar. Och ett erkännande, jag snarkar också, gärna (enligt maken) högt och rytmiskt utan uppehåll.

 

Ha en lovely day………………

En lovely tisdag idag, jag e ledig, solen skiner och vårkänslorna spirar och allt är helt perfekt. OM jag inte hade haft en sådan fruktansvärd huvudvärk förstås.

Men det är ju så himla typiskt, så fort man är ledig, så e det dags att bli sjuk, ont i magen, förkyld eller som idag, huvudvärk.

 

Det är nästan som om man vore ett uppladdningsbart batteri, jobba, jobba och pang, där tog batteriet slut, så får man sätta det på laddning för att kunna gå på och jobba igen.

 

Idag e det ju inte bara en vanlig tisdag, för idag är det ju ”fettisdagen” vilket ju innebär att här ska käkas semlor.

Jag hoppas min kära maken kommer hem med en smaskig semla efter jobbet.

 

Nu ska ni inte missförstå mig, då det här inte på långa vägar kommer vara den första semlan jag glufsar i mig i år. Åh nej, men jag får för min (och vågens) skull hoppas att det är årets sista.

 

Ja, jag sitter här och slappar (väntar på att maken ska komma med Semlor) kika på tv:n som avbryts av reklam ideligen. Det är under en sådan här reklampaus som jag drar lite på smilbanden, då det kommer reklam för en hudvårdsprodukt.

 

Jag är nog en sådan som dom som gör reklam älskar, för jag vill gärna testa när det kommer något nytt, inte för att jag går på allt de säger, men ja, jag blir nyfiken, vill bilda mig min egen uppfattning om saker och ting.

 

Det kan man väl säga att jag gjorde om just en sådan där ansiktsprodukt.

Det var reklam om en kräm som var ”antiage” kräm som skulle reducera hudens åldertäcken och få rynkor att försvinna, ja en riktig mirakelkur.

 

Den köpte jag. Det var ju både dagkräm och nattkräm i samma serie (och ja, jag köpte båda och nej, det var INTE billigt)

 

Sagt och gjort, kvällen kom och jag smörjade in ansiktet i nattkrämen. Först kändes det jätteskönt, sedan efter ett tag började det strama lite i ansiktet. Men jag tänkte att det e ju gött, man riktigt känner hur krämen gör nytta.

 

Natten kom och gick. När jag vaknade kände jag mig väldigt stram i ansiktet, gick upp, tittade mig i spegeln och vet ni vad, krämen hade ”fungerat”. Jag var så jävla svullen, att varenda rynka hade utplånats, jag såg ju ut som en jävla boll (men än slät en) i ansiktet!!!!

 

Behöver jag säga att jag struntade i att pröva dagkrämen?

 

Lärdom? Nja, kommer nog med handen på hjärtat att säkerligen gå på något annat ”reklamtrix” sedan om det är rengörningsprodukter, hud,- hårvårdsprodukter eller mat, så ja, jag kommer även fortsättningsvis att pröva.

 

Nu kör viiiiiiiiiiii…………………Så lät det i tv när jag kom hem med andan i halsen (hade ”tvingat” en kollega att skjutsa mig med bilen hem, då cykla hade fått mig att missa första låten) .

Just in time för denna tredje deltävling i MELODIFESTIVALEN 2012.

 

Sonen upplyste mig om att maken hade sagt att det bara e riktiga skitlåtar med i kväll, ja tills maken fått syn på att Molly var med, då hade han tydligen tystnat och sagt Mmmmm.

 

Hmfr, detta mmmmm upprepades av maken under kvällen under låt nr 2 och låt nr 4. Dessa två bidrag åkte ju dessvärre ut (hahaha)

 

Mina ”ögongodis” gick ju vidare i alla fall, nämligen låt nr 2 & låt nr 6.

 

Vann rätt låt då?

 

Ja Molly, absolut, vilken härlig ballad.

 

Men Ranelid´s Mirakel med, det var ta mig sjutton vad som just inträffade, helt otroligt. Jag hade i ett värsta scenario kunnat tänka mig den i andra chansen så han kunde duellera mot Thorsten Flinck.

 

Nä, Molly och Andreas skulle gått till final, i mitt tyckte.

 

Nä, nu ska denna schlagerslyna snart natta sig, efter finalen i Gladiatorerna förstås. 

Vilket underbart väder det varit idag, Kunde börja känna lite vårkänslor. Apropå känslor så undrar jag var min kära make egentligen hade för känslor igår. Ja, här kommer en story om maken igen. Men det här MÅSTE jag bara återberätta för er (vilket han från början berättat för mig)

 

Igår var maken på Frasses för att handla mat, för er som inte vet vad Frasses är kan jag förklara att det är en hamburgerkedja som finns här i Tidaholm (och uppåt i landet).

 

Nåväl, där står han i kön och väntar på sin tur, när det kommer in en familj med mamma, pappa och två barn.

 

Plötsligt så tittar de ena barnet (runt 8-10-årsålden) på maken och skiner upp med hela ansiktet, klappar sig på sin lilla mage, tittar beundrande upp på maken och utbrister :- Jag e hungrig, jättehungrig.

 

Till saken hör att den lille killen hade Downssyndrom och maken svarar att det är han med, hungrig alltså.

 

Killen fortsätter att skina som en sol och ler med hela ansiktet, går fram och ställer sig bredvid maken (fortfarande klappande på sin mage) tittar på sin mage och sedan på makens mage, varav han måttar med sina armar så långt ut han kan och skrattande ropar på sina föräldrar, högt och tydligt; Titta, titta, han har en jättestor mage, han är jättehungrig.

 

Föräldrarna rör inte en min utan fortsätter att stirra rakt fram som ingenting, medan sonen blir mer och mer exalterad, och börjar klappa maken på magen, samtidigt som han förtjust fortsätter ropa på sina misstänkt döva föräldrar om att de måste titta på den stora magen, som är såååå hungrig.  

 

Detta pågick ända tills maken lämnat (något lättad och mycket road) Frasses. Jissies, vad sjutton tänkte föräldrarna, eller de kanske var döva på riktigt.

 

Jag menar, gudarna ska veta att mina barn uttryckt knasiga saker när de varit små, men då har man ju haft vett att skyndsamt förflytta sig till annat ställe utom hörhåll.

 

Avslutar med en liten bild jag fick av syrran. Hon hade nämligen varit på öppet hus hos brandkåren med sina små barn idag. Och turligt nog fick brandkåren ett skarplarm, så hon och barnen fick se ur det såg ut live när de ryckte ut. Och eftersom syrran var tvungen att amma lilla Jonatan innan de skulle hem, så hann de även se när brandmännen kom åter.

 

Och då tänkte syrran, nu gäller det att passa på, för visst sjutton ska jag ha kort på barnen och en fullt utrustad brandman, sagt och gjort, syrran frågade (den inte ont anande brandmannen) om det gick bra att ta ett kort med honom och barnen. Jaaa, svarade han och vips så hade han en fullmatat Jonatan i famnen, och ja kortet det ser ni här. 

Ja, här kommer tydligen något jättebra som min underbara dotter tycker jag ska testa. Har ingen aning om vad eller hur det kommer (eller om det ens kommer att funka) fungera. Men säger hon att jag ska testa får jag la göra det.

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/3492557/marieshjarnspoken?claim=yemhdvg2zq7">Följ min blogg med Bloglovin</a>

 

Swiiiiiiiich…………… ännu ett gäng dagar har passerat av detta nådens år 2012. Idag e det ledig dag för mig & sportlov för Nicke som gäller och ute snöar det.

 

Apropå snön, så har min älskade make planerat för denna vinters snö redan under sensommaren 2011. Jojo, för i slutet av aug eller början av september kom han (stolt son en tupp) hem med en spillrans ny snöslunga för sisådär 13.000 kr. (vilket menas att den kostade 12.995 kr) Fast hade ni frågat maken hade han ju sagt att den kostade sisådär 12.000 kr.

 

Detta inköp fick jag förklarat för mig, var ett livsviktigt och ett superbra/supersmart inköp. För tänk vad tid och ryggar vi kommer att tjäna in på detta. Och att det var ju tur att vi (han) köpte en i god tid, för snart skulle dessa maskiner stiga i pris allt närmare vintern vi kom.

 

Och själva snöslungan var en riktig värsting (fick jag detaljerat förklarat för mig), för den hade spakar och kunde gå både framåt och bakåt, ställas in och det bästa av allt, den hade larvfötter.

 

Denna värstingslunga visade han även stolt upp för vår ”vedgubbe” tillika arbetskollega till mig, när han var och lämnade vår (enligt mig) livsviktiga ved inköp.

 

Så lite av antiklimax blev det ju när hösten kom, ingen snö, vintern kom, ingen snö. Maken intalade mig att köpet fortfarande var ett mycket smart inköp, vilket han bevisade med att visa hur mycket samma snöslunga gått upp i pris. Varje dag vi slapp och skotta räknas som en vinst.

 

Nåväl, sedan kom ju år 2012 och äntligen kom kylan och efter ett tag snön. Det var då den stora antiklimaxen kom. Jo, för när han äntligen kunde använda sin värstingmaskin så gick den bara typ 10 meter och sen, ja sen gick den sönder!!!!!

 

Så idag (och igår och i förrgår) när det snöar, så får det bli den gamla vanliga snöskyffeln och våra ryggar som får göra jobbet, sedan får vi väl bara hoppas att snöslungan kommer tillbaka, fit for fight innan all snön försvunnit. 

Avslutar med att säga att jag faktiskt är gift med världens bästa goaste man, som faktiskt fortfarande kan suprise mig fast vi hängt ihop i nu 15 långa, härliga och framförallt roliga år. Se bara på alla hjärtans dag (som just passerat) Då kommer jag hem från jobbet till ett hus fullt med tända ljus (och en härligt sprakande brasa) och bli serverad en god och mycket stor räksmörgås som han gjort. Och dessutom fick jag både blommor OCH lotter.

 

Så snacka om jag skäms över att jag ”bara” hade hunnit ordnat ett allahjärtansdag kort och i brist på fantasi och tid, köpt en chokladkartong på min rast.

 Verkligen smart va, köpa en ask choklad till en nybliven diabetiker? Ibland undrar jag hur (om) jag tänker alls………………..Men till mitt försvar får jag tillägga att jag faktiskt hjälpte honom att äta upp chokladen.  

Hej och hå vad dagarna går…………….Och här har det minsann varit fullt ös. Den gångna helgen har varit planerad sedan länge för att spenderas tillsammans med la famljia.

 

Först var den meningen att vi skulle åka till Danmark och badhotellet i Fredrikshavn, men då dom tydligen håller på att renovera (kan ju nästan misstänka att det beslutade sig för att ”renovera” när de såg att familjen Bengtsson bokat) just när vi bokat, fick jag tänka om.

 

Den nya planen var att åka till Göteborg, besöka Universum, gå på Bio och på söndagen bada i Lerums vattenpalats och den planen höll sig. Men som vanligt hos familjen Bengtsson kan ju ingen löpa smärtfritt, för i torsdags så

 

pajade bilen. Jo, så är det. Maken körde först mig till jobbet och sedan till träningslokalen, ja för att undvika ett missförstånd här, så lämnade han mig på jobbet och åkte själv till träningslokalen.

 

Men när han skulle åka därifrån går det helt plötsligt inte att vrida om nyckel och rattlåset satt fast. När han ringt runt lite så stod det klart, bilen går inte att flytta utan behövs bärgas till en verkstad.

 

Efter lite funderande, var det dags för plan C, för visst har vi år ut och år in alltid betalt in en extra försäkring som ska täcka sånt här? Jojo, det hade vi. På fredagen bärgades bilen och en hyrbil ingick också i tre dygn. Så Göteborg here we come………..

 

Helgen blev kanontrevlig utan några större katastrofer, Nicke blev uppkastad på en vägg i en kardborredress på Universum, syrran råkade knuffa ut Nickes megadricka på golvet innan bion, och maken satt sönder en stol på vattenpalatset och han och svärsonen såg ut som sälar när de rullade sig i snön vid utomhuspoolen, Det senare hade jag verkligen önskat att jag fått med på film.

 

Det så härligt att träffa hela familjen igen, Men tiden går sååååå fort för, vips så var helgen över.

 

Vill även förtydliga för alla som undrar och även för de som inte undrar, att här nedanför kommer ni få se en bild av min muff, det är alltså den som jag snackar om, när jag frågar om någon sett min muff och det är den som jag menar när jag säger att muffen har vinterpälsen på och det är den muffen jag menar OM jag frågar om någon vill klappa den. Pust, jag ville bara få ur mig detta.

 

(Jag vet förresten en kollega som brukar kalla sitt barns PUFFAR för muffar, ni kan ju tänka er HUR det låter på badstranden

;- Du ska få bada snart, pappa ska bara blåsa upp muffen först) *ASG*

Nicke upphängd på väggen


och muffen