Marieshjärnspöken

Så kom dagen när jag fyllde 45 år (vart tog alla dom åren vägen?) Den startade med en underbar frukostbuffé där jag fick ett fint gratulationskort från de engelska paret som även bjudit med oss till en Soullonge under dagen.

Något som vi själva kanske aldrig skulle komma på att gå på. Men varför inte våga pröva något nytt och just idag passade det oss utmärkt pågrund av den smått hummerröda huden behövde vila en dag.

Och vad kul vi hade. Fantastisk underhållning med bra sång, mycket humor, kalla öl, god mat och underbart sällskap. Allt medan maken och Terry sprang skyttetrafik för att hinna betala först.

Och efter detta fortsatte dagen med massage på hotellets underbara spa-avdelning (som var min present från min älskade dotter) och väl åter på rummet igen fanns en flaska välkyld champagne och choklad med hälsningar från hotellet.

Men underbart är kort och resterande vecka rusade iväg och plötsligt var det dags att åka hem. Det var ett smått tårfyllt avsked från våra nyvunna vänner, där vid vårt office, smidigt beläget vid poolbaren.

Till flygplatsen hade vi förbokat taxi. Och just denna taxichaufför var en mardrömsbild av vad man fördomsfullt kan tänka om en spansk taxiförare.

Det var svordomar och flitigt viftandes med händerna i ett ständigt smatter på spanska. Allt medan jag och maken satt med ett påklistrat leende och panikbromsade i baksätet. Och även om vi inte är något vidare på det spanska språket uppmärksammade vi en hel del svordomar.

Värst var det när vi åkte förbi en olycksplats i motsatt fil vilket det (föga förvånande) var tre taxibilar som krockat ordentligt. Men vi klarades oss som i ett mirakel helskinnade till flygplatsen.

Nu längtade vi båda hem främst efter vår lille Frasse, så flygningen hem kändes extrem lång och det var härligt att landa i Sverige igen. Speciellt efter att det var en hel del luftgropar där uppe i luften.

Efter det rullade dagarna på i en oroväckande fort. På hotellet var vi numera kända som ”Freddy and wife” och varit vi än gick fick vi glada hälsningar.

Vädret var toppen och dagtid spenderades vid poolen eller vid havet. Detta resulterade i att vi nu lyckats få en djup röd nyans över hela kroppen trots ständig kletande med solskyddsfaktor.

Dock så kom det ju nya folk hela tiden och vips, så dök det upp en finsk gubbe med sin fru. Dock så verkade de tro att allinclusive endast innefattade alkohol, då de ständigt var radar.

Eller faktum var att vi endast såg till hans fru vid detta tillfälle under hela veckan. Men han sågs till ständigt till iförd samma t-shirt och shorts hela veckan

Han försökte ta kontakt med oss med en blandning av finsk engelska. Jag lyckades iallafall tyda att de kom från Heinola i Finland, vilket otroligt nog är samma stad som min kära Pappi kommer ifrån.

Men när han fick klart för sig att jag endast är halvfinska sa han föraktfullt ”You are a Horri”, vilket är ett fördomsfullt uttryck att benämna halvfinnar på (rättare sagt barn som har finsk pappa & svensk mamma). Efter det var det bara att hålla sig undan honom.

Några som hade oturen att inte lyckas hålla sig undan var våra engelska vänner. Finnen hade suttit sig ner vid deras bord när det hade en romantiskt middag och med sin finskengelska tjötat på, helt obegripligt för dom så de hade varit tvungna att lämna sin middag och fly fältet. Vi såg allt från ett tryggt avstånd.

På kvällen var det show igen. Denna gång var det akrobatik. Och vad ska sleven vara om inte i grytan…….för det tog inte lång tid innan maken var uppe på scenen.

Men inte innan jag hade fått oturen (för artisten) att försöka kasta en basketboll som han skulle fånga med en pinne som han hade i munnen. Det hela höll på att sluta med att han fick HELA pinnen nerkörd i halsen istället, då jag faktiskt inte har något vidare bollsinne.

Men maken impade återigen både mig och resterande av publiken med att lyckats med allt det artisten utsatte honom för, inklusive en volt, på detta finns det faktiskt filmbevis.

Fortsättning följer……………………………

Andra dagen styrde vi kosan mot havet. Där var verkligen liv och rörelse kan jag lova. Det var fullt av försäljare som fläktade runt med fina strandfiltar likt en skock fåglar som flaxar med vingar, väldigt roande att se och vi döpte om dom till fläktare.

Plötsligt så kom en tjej som såg väldigt bra ut och struttade majestätiskt förbi oss, cirkulerade ett varv, väldigt uppfordrande att ALLA skulle lägga märke till henne. Vilket vi onekligen hade gjort. Sedan gick hon till sin plats och tog sakta av sig sin tunika……..och tog på sig en ny!!!!!!!! Då ramlade polletten ner för oss att det faktiskt var en modeshow på G.

Senare dök en fruktförsäljare upp och när han får syn på mig ställde han ner all frukten, pekade på mina tuttar och utbrister :-”Money, money”…… smått förvirrade undrade både jag och maken vad han menade men maken löste gåtan då det visade sig att jag tydligen hade 1 euro liggandes mellan tuttarna.

Men jag hade i alla fall mina tuttar i tryggt förvar i bikiniöverdelen, vilket var mer än man kan säga om de flesta här. För vi har nog skådat bara tuttar i alla möjliga och omöjliga former.

Under kvällen passade vi på att testa den fantastiska strandpromenaden och även här dök det upp strandförsäljare av alla dess slag. Bland annat blev jag exempelvis erbjudande att få göra rastaflätor, vilket fick mig att undrar vilket hår hon tänkte fläta.

Maken blev erbjuden att köpa klockor och när han inte ville ha det, blev vi till vår stor förvåning erbjuden att istället få köpa weed!!!!!!!!!! Vilket vi naturligtvis tackade nej till. Men maken erbjöd i retur honom en snus istället, men det tackade HAN tydlig chockad nej till.

Tillbaks på hotellet var det efter middagen dags för kvällens underhållning igen. Denna gån var det dags för karaoke och gissa vad……….jo maken ställde genast upp!!!! Och vilket låt valde han………..självklart valde han midsommasnatt med Eddie Meduza!!!!!!

Efter en trög start där de frågade maken vad man gör på midsommarnatten i Sverige och min älskade make svarde till min stora fasa:-” We eating, drinking och fucking”……..Det blev helt knäpptyst i publiken, liksom finsk stämning, då publiken faktiskt mest bestod av 70-plusare och antagligen inte riktigt vana vid sådant språkbruk.

Men när han väl drog igång med sången fick han igång hela publiken ordentligt.

Uppträdandet var nog oförglömligt då han under resten av vistelsen hela tiden fick höra ” Oh, hey, you the midsommarnight-guy eller ”we got you on film, you so good”

Fortsättning följer…………………………

Vi fick en rätt så chockartad start på vår vecka i Teneriffa. Detta då vi i bussen av från flygplanet plötsligt blev omkörda av brandbilar med blåljus. För just vid terminalingången hade en stor palm tydligen börjat brinna.

Men efter att cirkulerat i vad som kändes som en evighet i en liten buss runt bland rullandes flygplan var palmen till slut släckt och vi kunde äntligen hämta våra väskor. Men sedan gick det undan med taxi till vårt hotell.

Men vilket hotell sen, rena paradiset. Dock uppmärksammade vi rätt omgående att medelåldern nog låg någonstans mellan 60-70 år. Vilket i sin tur gjorde att jag och maken såg ut som rena ungdomarna.

Redan vi incheckningen observerade vi speciellt par. Nämligen Anne & Terry (yes, ett klassiskt Y namn). Terry var en gammal boxare och de var 61 år gamla och kom från New Castel. Men o´boy var vi under den kommande veckan skrattade tillsammans med detta underbara par och en del irländare samt annat roligt folk med.

Men även vi lyckades utmärka oss, eller snarare min älskade make, och då menar jag inte bara i all ungdomlig glans. Nä det visade sig att maken var mer än generös med att bjuda på sig själv……..uppe på scenen……under kvällsunderhållningen.

Första kvällen var det tävling och maken studsade genast upp för att representera Sverige. Dock visste han inte riktig vad tävlingen gick ut på. För så fort de ropade upp Sweeeeeden, slet han till min fasa men tanternas lycka snabbt som attans av sig till bar överkropp.

Men det gick faktiskt förvånade nog rätt med de olika grenarna och kvällen slutade med diplom för hotellets Mister samt en flaska champagne ( och publikens jubel) för min älskade make.

Och detta var bara dag ett…….fortsättning följer, och det blir värre (eller bättre) beroende hur man ser på det.