Klackar, maskering & Gamla stan.
Efter att vi fyllt på vätskedepåerna och "fräschat" upp oss lite på rummet och att min vännina fått på sig sina högklackat. För att citera henne -"Om jag hittar mannen i mitt liv här i Stockholm måste jag ha fina skor på mig"
Sedan att hon som redan är lång blev ännu längre och speciellt bredvid mig som är så kort gjorde ju inget. Jag nöjde mig med bekväma gympaskor och såg på snudd ut som en dvärg bredvid henne. Men nu var vi i alla fall redo att bege oss ut i stora staden.
Jag hade föreslagit Gamla Stan då jag tycker att det var mysigt där. Så sagt och gjort till gamla stan blev det. Och förresten, ni som varit i Gamla stan är säkert väl medvetna om att det är ett ypperligt bra ställe att gå med högklackat på, och då speciellt med alla kullerstenarna.
Vi hittade en mysig italiensk resturang där vi åt en mycket god (och dyr) middag. Sedan vandrade vi gränder upp och ner och stannade förstås för vätskepauser lite då och då. Farligt att bli uttorkad.
Vid en nedförsbacke lyckades min väninna nästan ramla in genom ett fönster till en resturang. Ja, på grund av det mycket ojämna väglaget och inget annat. Men den chockade mannen som nästan höll på att få min väninna genom fönstret höll nästan på att sätta i halsen och tittade på oss med skräck i blicken. Jag fångade naturligtvis upp väninnan innan hon brakade genom rutan och ingen fara skedd.
Men nu i efterhand har jag funderat, kanske var det mannen i hennes liv som satt där och åt??? Och tänk vilket sätt att träffas på första gången. En vacker kvinna som ramlar in genom rutan och landar på middagsbordet och till på köpet med snygga skor på. Ja nu lär vi ju aldrig få veta om det var så.
Sedan var det i alla fall dags att ta tunnelbanan till hotellet. Och vet ni, det finns speciella sittplatser på tunnelbanetågen, för gamla, handikappade eller gravida. Och eftersom inga sådana som passar in på den beskrivningen verkar finnas i Stockholm, var dessa platser alltid lediga.
Men tillslut "vågade" min vännina sätta sig där . Sedan att det berodde på dålig balans låter jag vara osagt. Men några killar tyckte tydligen det var ofantligt roligt när hon landade på handikapsplatsen. Och skrattade och sa att hon ska vara glad att hon inte är död iallafall. Vad fan menade dom med det föresten? Också något vi aldrig kommer att få veta. Var säkert något internt dåligt Stockholmsskämt.
Väl på Vasaplan såg vi att dom hade en sk spontancrusing OCH att det var låååååånga köer till krogarna. Ja, Stockholmare verkade då inte bry sig om covid-19 i alla fall. Och inte tror jag dom fattat begreppet att bära ansiktsmask heller, men posera kunde dom. Min väninna fick många fina bilder på bilarna och jag lovade henne (lite kaxigt kanske) att detta minsann inte e något mot crusingen i Tidaholm.
Kvällen avslutades på vårt hotell…..Stackars Per syntes inte till (tror han medvetet gömde sig) Och bartendern på hotellet var en sådan där riktigt riktigt dryg Stockholmare som uppfyller alla fördomar om 08-or.
För han hade minsann redan "råkat" diska allt i baren och kunde absolut inte göra en drink till oss väl behövande, men naturligtvis kunde han servera oss vin, öl eller ren sprit. Nä det där var ingen Per inte!!!!
Men det var ändå dags att nanna för dessa damer. För imorgon skulle det vankas kultur för hela slanten och uppfyllning av väninnans bucketlist på högsta nivå.
Avslutar som Morran (I Morran och Tobias) som så bra sammanfattade det hela….Nå ja de e en dag imorgon också……..
Kommentarer
Trackback
