Marieshjärnspöken

Vi fick en rätt så chockartad start på vår vecka i Teneriffa. Detta då vi i bussen av från flygplanet plötsligt blev omkörda av brandbilar med blåljus. För just vid terminalingången hade en stor palm tydligen börjat brinna.

Men efter att cirkulerat i vad som kändes som en evighet i en liten buss runt bland rullandes flygplan var palmen till slut släckt och vi kunde äntligen hämta våra väskor. Men sedan gick det undan med taxi till vårt hotell.

Men vilket hotell sen, rena paradiset. Dock uppmärksammade vi rätt omgående att medelåldern nog låg någonstans mellan 60-70 år. Vilket i sin tur gjorde att jag och maken såg ut som rena ungdomarna.

Redan vi incheckningen observerade vi speciellt par. Nämligen Anne & Terry (yes, ett klassiskt Y namn). Terry var en gammal boxare och de var 61 år gamla och kom från New Castel. Men o´boy var vi under den kommande veckan skrattade tillsammans med detta underbara par och en del irländare samt annat roligt folk med.

Men även vi lyckades utmärka oss, eller snarare min älskade make, och då menar jag inte bara i all ungdomlig glans. Nä det visade sig att maken var mer än generös med att bjuda på sig själv……..uppe på scenen……under kvällsunderhållningen.

Första kvällen var det tävling och maken studsade genast upp för att representera Sverige. Dock visste han inte riktig vad tävlingen gick ut på. För så fort de ropade upp Sweeeeeden, slet han till min fasa men tanternas lycka snabbt som attans av sig till bar överkropp.

Men det gick faktiskt förvånade nog rätt med de olika grenarna och kvällen slutade med diplom för hotellets Mister samt en flaska champagne ( och publikens jubel) för min älskade make.

Och detta var bara dag ett…….fortsättning följer, och det blir värre (eller bättre) beroende hur man ser på det.