Bilresan, affärer & viltexpert.
En av årets varmaste dagar, var det självklart dags för familjen annorlunda att ta en liten biltur. Den beräknade tidsrutten utan stopp enligt gps (den i telefonen) var 8 ½ timmar och innefattar hela 68,5 mil.
Dock tog det, trots att vi hade en fartkontrollant (dvs pappi) och tre benstreckar/mat/vätskepaus på 1 ½ timme, oss bara 8½ timme att nå slutmålet!!!!
Men vi hade knappt lämnat Heinola innan pappi axlade ytterligare en roll, nämligen som AC-kontrollant, för visst var det alldeles för kallt att ha på 17 grader och det är minsann både farligt och riskfyllt då vi kan bli sjuka.
Om ni, som vi, trodde att pappi inte kunde ha full kontroll över instrumentpanelens alla knappar trots att han sitter i baksätet, hade fel. Efter första stoppet, då bilen stått i gasande solsken i en timme, smög maken på AC:n i botten, men det hann inte ens bli svalt, innan pappi frågade varför det står LO på panelen, då han sett att det förut minsann hade stått på 21 grader. Så det var ju bara till att skruva upp värmen igen.
Annars förflöt resan rätt smärtfritt. Det var bara ett litet ”bråk” mellan gpserna, det vill säga pappi och den i telefonen, när vi började närma oss Rovaniemi. Och då vi kan stänga av den ena, så blev det pappi som vann den striden.
Ett av argumenten som ”farthållaren” pappi flitigt använde sig av var att det kunde komma massa vilt på vägen, så som älg, rådjur och när vi kommit till Lappland även renar. Sonen frågade mycket intresserad pappi om det kunde finnas björn här uppe i Lappland. Jajjemen, svarade då pappi, som tydligen axlat ännu en roll, nu som viltexpert.
Sonen påpekade att vi kanske kunde få se en björn, bland allt vilt som kan komma springandes på vägen. Men då tittade pappi på sonen som om han vore galen och säger; - På vägen??!!! Det finns väl inga björnar på vägen!!!! Vad skulle dom där och göra? Dom bor ju i skogen!!!!!
Väl framme i Rovaniemi skulle maken och jag iväg och handla lite mat. När vi handlat klart och kom till kassan, såg vi att det var rätt långa köer. Men så plötsligt öppnas en ny kassa, jag och maken kör gatlopp med vår kundvagn, för här skulle vi minsann komma först!!! Vilket vi naturligtvis gjorde.
Sedan hände det, när kassören kom till våra grönsaker. Då höll han upp dem och sa något, för mig helt obegripligt. Jag kunde riktigt höra hur det började sucka i den efter oss långa kön. Jag kände verkligen sympati med den långa kön, då jag själv har stått och suckat och svurit över idioter som framme i kassan inte fattar nått.
Nu var det vi som var idioterna, och den snälla kassören, tog tålmodigt våra grönsaker och gick (till övriga köns djupa suckandes) iväg för att kolla priset, vilket vi som korkade två utlänningar inte kunde fatta.
Ni kan tro att jag INTE tittade bakåt under tiden kassören var borta, då det räckte mer än väl att känna alla ilskna och irriterade blickar i ryggen.
Fortsättning följer………..
Dock tog det, trots att vi hade en fartkontrollant (dvs pappi) och tre benstreckar/mat/vätskepaus på 1 ½ timme, oss bara 8½ timme att nå slutmålet!!!!
Men vi hade knappt lämnat Heinola innan pappi axlade ytterligare en roll, nämligen som AC-kontrollant, för visst var det alldeles för kallt att ha på 17 grader och det är minsann både farligt och riskfyllt då vi kan bli sjuka.
Om ni, som vi, trodde att pappi inte kunde ha full kontroll över instrumentpanelens alla knappar trots att han sitter i baksätet, hade fel. Efter första stoppet, då bilen stått i gasande solsken i en timme, smög maken på AC:n i botten, men det hann inte ens bli svalt, innan pappi frågade varför det står LO på panelen, då han sett att det förut minsann hade stått på 21 grader. Så det var ju bara till att skruva upp värmen igen.
Annars förflöt resan rätt smärtfritt. Det var bara ett litet ”bråk” mellan gpserna, det vill säga pappi och den i telefonen, när vi började närma oss Rovaniemi. Och då vi kan stänga av den ena, så blev det pappi som vann den striden.
Ett av argumenten som ”farthållaren” pappi flitigt använde sig av var att det kunde komma massa vilt på vägen, så som älg, rådjur och när vi kommit till Lappland även renar. Sonen frågade mycket intresserad pappi om det kunde finnas björn här uppe i Lappland. Jajjemen, svarade då pappi, som tydligen axlat ännu en roll, nu som viltexpert.
Sonen påpekade att vi kanske kunde få se en björn, bland allt vilt som kan komma springandes på vägen. Men då tittade pappi på sonen som om han vore galen och säger; - På vägen??!!! Det finns väl inga björnar på vägen!!!! Vad skulle dom där och göra? Dom bor ju i skogen!!!!!
Väl framme i Rovaniemi skulle maken och jag iväg och handla lite mat. När vi handlat klart och kom till kassan, såg vi att det var rätt långa köer. Men så plötsligt öppnas en ny kassa, jag och maken kör gatlopp med vår kundvagn, för här skulle vi minsann komma först!!! Vilket vi naturligtvis gjorde.
Sedan hände det, när kassören kom till våra grönsaker. Då höll han upp dem och sa något, för mig helt obegripligt. Jag kunde riktigt höra hur det började sucka i den efter oss långa kön. Jag kände verkligen sympati med den långa kön, då jag själv har stått och suckat och svurit över idioter som framme i kassan inte fattar nått.
Nu var det vi som var idioterna, och den snälla kassören, tog tålmodigt våra grönsaker och gick (till övriga köns djupa suckandes) iväg för att kolla priset, vilket vi som korkade två utlänningar inte kunde fatta.
Ni kan tro att jag INTE tittade bakåt under tiden kassören var borta, då det räckte mer än väl att känna alla ilskna och irriterade blickar i ryggen.
Fortsättning följer………..
Kommentarer
Trackback
