Kissepaus, havsbad & nötter.
Efter flängandes i affärer bestämde vi oss (jag och mammi) att bege oss till Falstebostrand. Efter några ofrivilliga rondellcrusingar (för man får väl åka hur många gånger som helst i en rondell?)hittade vi äntligen rätt.
Väl där var det ju en liten bit att gå från parkeringen vilket tog tid då min kära mor har svårt att gå. Vi fick nöja oss med att bada fötterna och njuta av den fantastiskt sagolika stranden. För naturligtvis hade vi ju inga badkläder med oss.
Innan vi skulle gå tillbaks till bilen blev jag kissenödig. Inte sådär lite utan väldigt kissenödig, typ kissa nu eller kissa på dig. Det var bara att panikartat bege sig in bland sanddynerna och hitta ett ”lämpligt” ställe.
Jag hann precis bli klar och fick på mig mina byxor innan jag likt en struts dyker upp bakom busken bara för att mötas av en hel skock av människor i likasinnade träningsoveraller som förvånat tittade på mig när jag krånglade mig ur buskaset.
På kvällen ville mamma promt att vi skulle kolla på partiledardebatten ihop. Så vi köpte lite snacks i forma av nötter. Jag kan lova att jag nog aldrig sett en mer underhållande partiledardebatt i mitt liv.
Nä nä, det är inte politikerna jag tänker på utan på mammi, herregud, hon blev som förbytt, skrek och gormade som den värsta fotbollshuliganen. Vilket höll på och få ett chockartat slut, då kombon att skrika och äta nötter inte är direkt hälsosamt.
Dagen efter var det dags att visa att vi minsann inte är några badkrukor. Denna gång begav vi oss till ett bad som vi blivit tipsad om av kära moster, nämligen ett handikappsanpassat bad. Med trappor försedda med halkskydd som ledde ner till det 18-19 gradiga havet.
Naturligtvis skulle detta dokumenteras med ett foto. Först i var mammi och jag dokumenterade detta med ett perfekt foto. Sedan var det mästerfotografen mammis tur att fota mig som bevis på att jag doppade mig. Men av någon oförklarlig anledning så raderade hon fotot eller ja, hon sa att hon till och med tog TVÅ foton, men något bildbevis på mig i havet fanns bara inte.
Efter badet var vi både solbrända och hungriga, så vi hittade en bra resturang som heter Ängagården som vi med hjälp av gps:en hittade. Men det var kanske inte vad vi hade räknat med. För plötsligt tornade det upp pampiga grindstolpar, som genom en lång allé, ledde upp till ett stort gods.
Det är väl en underdrift att säga att vi var rätt så malplacerade, där vi kom gående i våran ”strandoutfits” och med badtofflor på fötterna. Folk stirrade på oss som om vi vore någon ohyra eller några luffare som gått vilse. Vi blev i i alla fall vänligt men bestämt ”borthysta” med orden att de ”tyvärr” bara kunde serverade mat till de som var boende på själva (lyx) anläggningen.
Då vi i det läget var superhungria så fortsatte jakten på mat och vi började få en allvarlig impulsstyrd idé om att dra en snabbis till Köpenhamn , bara för att äta……….Varför inte?
Väl där var det ju en liten bit att gå från parkeringen vilket tog tid då min kära mor har svårt att gå. Vi fick nöja oss med att bada fötterna och njuta av den fantastiskt sagolika stranden. För naturligtvis hade vi ju inga badkläder med oss.
Innan vi skulle gå tillbaks till bilen blev jag kissenödig. Inte sådär lite utan väldigt kissenödig, typ kissa nu eller kissa på dig. Det var bara att panikartat bege sig in bland sanddynerna och hitta ett ”lämpligt” ställe.
Jag hann precis bli klar och fick på mig mina byxor innan jag likt en struts dyker upp bakom busken bara för att mötas av en hel skock av människor i likasinnade träningsoveraller som förvånat tittade på mig när jag krånglade mig ur buskaset.
På kvällen ville mamma promt att vi skulle kolla på partiledardebatten ihop. Så vi köpte lite snacks i forma av nötter. Jag kan lova att jag nog aldrig sett en mer underhållande partiledardebatt i mitt liv.
Nä nä, det är inte politikerna jag tänker på utan på mammi, herregud, hon blev som förbytt, skrek och gormade som den värsta fotbollshuliganen. Vilket höll på och få ett chockartat slut, då kombon att skrika och äta nötter inte är direkt hälsosamt.
Dagen efter var det dags att visa att vi minsann inte är några badkrukor. Denna gång begav vi oss till ett bad som vi blivit tipsad om av kära moster, nämligen ett handikappsanpassat bad. Med trappor försedda med halkskydd som ledde ner till det 18-19 gradiga havet.
Naturligtvis skulle detta dokumenteras med ett foto. Först i var mammi och jag dokumenterade detta med ett perfekt foto. Sedan var det mästerfotografen mammis tur att fota mig som bevis på att jag doppade mig. Men av någon oförklarlig anledning så raderade hon fotot eller ja, hon sa att hon till och med tog TVÅ foton, men något bildbevis på mig i havet fanns bara inte.
Efter badet var vi både solbrända och hungriga, så vi hittade en bra resturang som heter Ängagården som vi med hjälp av gps:en hittade. Men det var kanske inte vad vi hade räknat med. För plötsligt tornade det upp pampiga grindstolpar, som genom en lång allé, ledde upp till ett stort gods.
Det är väl en underdrift att säga att vi var rätt så malplacerade, där vi kom gående i våran ”strandoutfits” och med badtofflor på fötterna. Folk stirrade på oss som om vi vore någon ohyra eller några luffare som gått vilse. Vi blev i i alla fall vänligt men bestämt ”borthysta” med orden att de ”tyvärr” bara kunde serverade mat till de som var boende på själva (lyx) anläggningen.
Då vi i det läget var superhungria så fortsatte jakten på mat och vi började få en allvarlig impulsstyrd idé om att dra en snabbis till Köpenhamn , bara för att äta……….Varför inte?
Kommentarer
Trackback
