Äldre, Göteborg & hasslaren.
Swich , så är vi inne i mitten av april. Sedan sist har jag hunnit att bli ett år äldre. Vilket jag för övrigt inte hade några speciella höga förväntningar om av kära maken.
Ska verkligen inte klaga, då han faktiskt bruka skämma bort mig ordentligt med god mat och annat jämt.
Men att överraska är inte hans bästa sida (men vem har allt?) Och när han väl försöker överraska mig, brukar det på något märkligt sätt bli fel.
Minns en gång när jag fyllde år och maken hade köpt ALLA olika sorters Marabous chokladkakor, (självklart de stora 200 gram) med hänvisning till att;” Du gillar ju choklad”. Fast jag surt och högljutt förklarade att jag faktiskt försöker gå ner i vikt…
Men denna gången lyckades han faktiskt överraska mig på ett positivt sätt, och skämde verkligen bort mig som en drottning fast jag utan förväntningar kom hem från jobbet.
Sedan bar det iväg till älskade dottern i Göteborg. Där vi helt plötsligt befann oss på Ikea. Generöst lovade jag självklart bjuda på lunch. Sagt och gjort, och när jag skulle till att betala hade jag bara 500 kr sedeln i plånboken.
Lunchen gick på 165 kr, men killen i kassan sa att han bara hade 100 kr i kassan. Men som den problemlösare som jag är upplyste jag kassören att jag turligt nog faktiskt hade 65 kronor löst.
Jag gav han mina 65 kronor och han gav tillbaka mina 500 kronor. Kvittot sa jag att han kunde behålla.
När vi väl satt oss ner, skrattade min dotter så hon nästan skakade och sa ;- ”Att du var en sådan hasslars, det visste jag inte”
Det var väl ungefär nu som det så smått började gå upp för mig. Men dottern fortsatte skoningslöst att upplysa för mig att jag minsann blåst kassören på 100 kronor!!!
Där satt jag skamsen och en asgarvande dotter och ser hur den stackars kassören tittar på kvittot och sedan pratar med sin kollegor. Sedan börjar han komma till mig, vilket jag väste fram ur mungipan till dottern, med förmaning att sluta skratta.
Men inte slutade hon att skratta för det och jag började få smått panik!!!!
Jag hade säkerligen en tomatröd färg i ansiktet när kassören kom fram till vårt bord och påtalade att jag nog betalat för lite.
Oj, svarade jag urskuldandes. Ingen fara svarade kassören, men har du 100 kr löst? Nja, svarade jag. ” Jag har ju bara mina 500 kronor ” Men jag har ju pengar på mitt kort”
Till min större förvåning säger kassören plötsligt att :-” Nej, inte ska jag besvära dig med att betala med kort. Det är ju jag som gjort fel. Vi bjuder på de 100 kronorna.”
Så där satt jag, skamsen och ringde till maken för stöd då dottern bara skrattade, men även han skrattade och tyckte att jag skulle fråga om det ingick kaffe på maten också!!!!!
När vi tog bort brickorna höll jag nästan på att svimma av skam. För nu stod den stackars killen och tog hand om matresterna. Tänk om han på grund av att jag är totalt är värdelös i matte, inte fick sitta i kassan mer?????
Ska verkligen inte klaga, då han faktiskt bruka skämma bort mig ordentligt med god mat och annat jämt.
Men att överraska är inte hans bästa sida (men vem har allt?) Och när han väl försöker överraska mig, brukar det på något märkligt sätt bli fel.
Minns en gång när jag fyllde år och maken hade köpt ALLA olika sorters Marabous chokladkakor, (självklart de stora 200 gram) med hänvisning till att;” Du gillar ju choklad”. Fast jag surt och högljutt förklarade att jag faktiskt försöker gå ner i vikt…
Men denna gången lyckades han faktiskt överraska mig på ett positivt sätt, och skämde verkligen bort mig som en drottning fast jag utan förväntningar kom hem från jobbet.
Sedan bar det iväg till älskade dottern i Göteborg. Där vi helt plötsligt befann oss på Ikea. Generöst lovade jag självklart bjuda på lunch. Sagt och gjort, och när jag skulle till att betala hade jag bara 500 kr sedeln i plånboken.
Lunchen gick på 165 kr, men killen i kassan sa att han bara hade 100 kr i kassan. Men som den problemlösare som jag är upplyste jag kassören att jag turligt nog faktiskt hade 65 kronor löst.
Jag gav han mina 65 kronor och han gav tillbaka mina 500 kronor. Kvittot sa jag att han kunde behålla.
När vi väl satt oss ner, skrattade min dotter så hon nästan skakade och sa ;- ”Att du var en sådan hasslars, det visste jag inte”
Det var väl ungefär nu som det så smått började gå upp för mig. Men dottern fortsatte skoningslöst att upplysa för mig att jag minsann blåst kassören på 100 kronor!!!
Där satt jag skamsen och en asgarvande dotter och ser hur den stackars kassören tittar på kvittot och sedan pratar med sin kollegor. Sedan börjar han komma till mig, vilket jag väste fram ur mungipan till dottern, med förmaning att sluta skratta.
Men inte slutade hon att skratta för det och jag började få smått panik!!!!
Jag hade säkerligen en tomatröd färg i ansiktet när kassören kom fram till vårt bord och påtalade att jag nog betalat för lite.
Oj, svarade jag urskuldandes. Ingen fara svarade kassören, men har du 100 kr löst? Nja, svarade jag. ” Jag har ju bara mina 500 kronor ” Men jag har ju pengar på mitt kort”
Till min större förvåning säger kassören plötsligt att :-” Nej, inte ska jag besvära dig med att betala med kort. Det är ju jag som gjort fel. Vi bjuder på de 100 kronorna.”
Så där satt jag, skamsen och ringde till maken för stöd då dottern bara skrattade, men även han skrattade och tyckte att jag skulle fråga om det ingick kaffe på maten också!!!!!
När vi tog bort brickorna höll jag nästan på att svimma av skam. För nu stod den stackars killen och tog hand om matresterna. Tänk om han på grund av att jag är totalt är värdelös i matte, inte fick sitta i kassan mer?????
Kommentarer
Trackback
