Lilla Brattön, Klipphoppning & matabonnemang
Äntligen åkte vi iväg på vår sköna och efterlängtade vecka till Lilla Brattön. Förutseende som jag var för eventuella felkörningar så ansåg jag att vi skulle åka i god tid.
Så klockan 07:00 åkte vi från Tidaholm (och då hade jag redan varit uppe sedan klockan 04:00 för att packa då jag uppenbarligen inte är lika förutseende med packningen som jag är med körningen.)
Vi anlände till färjan som går ut till Lilla Brattön en hel timme innan den skulle avgå, utan några felkörningar och inkluderat ett fikastopp samt ett avvikande från rutten för att ”storhandla” inne i Stenungssund (till min gps stora förtret).
Vi anlände med ett härligt humör som sken ikapp med solen till vår ö, och kom efter ett hiskligt släpande med all packning upp för alla backar (vilket var många, långa och svettiga), till vår stuga. Stugan som min far förövrigt påpekat att HAN minsann hade haft som sitt första val. Men nu var det i faktum så att vi fått den (detta utan att ens haft med den på vår önskelista alls), stugan Rishyddan.
Så klockan 07:00 åkte vi från Tidaholm (och då hade jag redan varit uppe sedan klockan 04:00 för att packa då jag uppenbarligen inte är lika förutseende med packningen som jag är med körningen.)
Vi anlände till färjan som går ut till Lilla Brattön en hel timme innan den skulle avgå, utan några felkörningar och inkluderat ett fikastopp samt ett avvikande från rutten för att ”storhandla” inne i Stenungssund (till min gps stora förtret).
Vi anlände med ett härligt humör som sken ikapp med solen till vår ö, och kom efter ett hiskligt släpande med all packning upp för alla backar (vilket var många, långa och svettiga), till vår stuga. Stugan som min far förövrigt påpekat att HAN minsann hade haft som sitt första val. Men nu var det i faktum så att vi fått den (detta utan att ens haft med den på vår önskelista alls), stugan Rishyddan.
Efter att vi installerat oss i stugan och omgivningarna var det dags för den tvångsinköpta dagliga lunchen (för hyr man en stuga här ÄR man tvungen att bokat in ett matabonnemang till ALLA medföljande gäster)
Denna första dag var det Kamben, vilket inte sonen gillade, utan han skulle ha en hamburgartallrik istället, så plötsligt så hade jag gått back med 70 kr på detta fiffiga matabonnemang. Jag nöjde mig i alla fall med Kambenen och de var väl helt okej, förutom att det fastnade mellan mina, nyligen dyrt lagade, tänder och tandpetare syntes naturligtvis inte till.
Nåväl, senare på kvällen (sanning med modifikation, då klockan i ärlighetens namn bara var vid fyratiden på eftermiddagen) avnjöt vi ett glas efterlängtat vin, jag, min väninna och syrran. Vi hade så trevligt, småtjötade om ditt och datt och bara njöt.
Men säg det lugn som varar. Plötsligt så kom pojkarna hastande (de hade tidigare gett sig ut på en joggingtur runt ön). Men till vår fasa och chockade ögon var systersonen helt nedblodad. De hade nämligen ägnat sig åt klipphoppning ute på de farligt höga klipporna. Vips, så hade systersonen oturligt nog halkat och rasat ner för en hög klippa. Turlig nog fanns det ett träd i en skreva vilket stoppade honom från att falla helt ner. Men helt uppskrapad var han.
Vid lite grundligare översyn, visade de mesta av skrapsåren vara ytliga, men vid höften fanns ett otäckt köttsår som var rätt brett.
Så tog första kvällen slut. För nu utbröt en febril aktivitet med att leta förband och sårtvätt. Det visade sig att vi alla minsann hade tänkt ta med ett förstahjälpen kit, men att det tyvärr bara stannat vid en tanke. Min väninna hade i alla fall ett paket plåster (som ju var för små) i sin väska och jag erbjöd en dambinda att lägga över såret (den suger ju upp och absorberar utan att kladda). Men det var inte systersonen så förtjust i. Tur för honom hittade vi senare en gasbinda vid en förstahjälpen station som fanns på ön, så att han slapp dambindan.
Som sagt, detta var vår första dag, så fortsättning följer, hoppas ni vill/vågar följa med…….
Avslutar med en bild över ön, och hur man kan se ut efter att ha rasat ner för en klippa.
Kommentarer
Trackback
