Marieshjärnspöken

Så äntligen blev det av, jag har köpt mig en bil!!!!! Nu blev det ju ingen liten gullig Clio som jag tänkt mig från början, utan det blev en Ford Focus. Den är alldeles perfekt till mig.

Natten innan vi skulle iväg och köpa bilen sov jag knappt något. Jag gjorde, som jag oftast gör, oroar mig för mycket. Men det är ju inte så konstigt. Jag har ju faktiskt inte kört bil alls på nästan två månader.

Tänk om jag hade glömt av hur man kör och nu skulle vi till ända till Borås tätort och OM vi köpte bilen, skulle jag köra hem därifrån själv!!!!!

Men vet ni vad, jag körde till Borås, med endast några få smärre missöden (enligt maken), vi köpte bilen OCH jag körde hem själv, helt utan problem. JAG KAN KÖRA BIL.

Väl hemma så tyckte maken att vi skulle passa på att åka in i biltvätten. Ytterligare något som jag aldrig gjort innan. Så det var bara att köra in min lilla Pärla i tvätthallen.

Ja efter att maken fällt in backspeglarna åt mig, vilket tydligen är något man måste göra, jojo minsann. Väl inne i tvätten upplyste även maken mig om att vi måste ta av antennen på taket först, men att den satt fast och han ”bara” skulle iväg för att fixa ett verktyg.

Så där satt jag, i min nya fina bil, inne i biltvätten, snällt väntandes efter ordern från maken. Och jag väntade och väntade. Då helt plötsligt sluter sig dörrarna i tvätthallen både bakom och framför mig!!!!!

Jag, som visste med mig att jag minsann inte ”råkat” trycka på någon knapp eller överhuvudtaget rört mig, känner hur paniken börjar komma. Vad sjutton göt jag nu, vad är det som händer????? Var är maken? Han hade ju varit borta i säkert 10 minuter nu.

Jag gör det enda rätta, jag ringer en vän. (ja makens telefon var det naturligtvis upptaget i, för den hade jag febrilt ringt till redan när jag såg att dörrarna började slutas) Så där pratar jag med min vän, medan klaustrofobin som först drabbade mig hårt så sakta börjar lägga sig igen.

Så där sitter jag instängd i en biltvätt och babblar i telefonen, vad händer då? Jo, det knackar på bilrutan.

Utanför står en mycket förvånad mackägare (hur nu han kom in i tvätthallen) och frågar vad jag sysslar med. Ja vad svarar jag på det???? Jo,- jag sitter här och väntar på maken, medan han hämtar ett verktyg, så vi kan tvätta bilen, såklart.

Om ni såg den blicken mackägaren gav mig då ( blängandes över glasögonkanten), hade ni nog rodnat exakt lika mycket som jag gjorde. Men som tur var kom maken just i det ögonblicket och jag slapp fler pinsamma frågor och förklarningar.

Men allvarligt talat, vad trodde han, att jag hade ockuperat tvätthallen!!! Nåväl, Pärlan blev i alla fall tvättad tillsist och lyser numera ikapp med mig.

Avslutar naturligtvis med bilder på pärlan, både på gården och i tvätthallen.