Tuttar, vilse & poliskontroll

Resten av semesterveckan fortsatte i alla fall i solens och värmens tecken. Vilket öppnade upp för många härliga bad.

Ja, detta trots att min jävla bikiniöverdel plötsligt bestämde sig för att gå sönder!!! Turligt nog så hände detta när jag var på väg ner från övervåningen, så jag lyckades precis undgå att skämma ut mig fullständigt och utsätta mina kära släktingar inklusive pappi för en riktigt tuttchock.

Men säg det som inte för något gott med sig, för det gav mig ju ett ypperligt tillfälle att åka och shoppa, för jag måste ju ha en ny bikini.

Först upplevde jag det en aning märkligt när sonen från ingenstans erbjöd sig att hänga på (han som verkligen HATAR att gå i affärer). Men det hela klarnade rätt snabbt, då det uppdagades att det fanns fri wifi i affären och det var det som lockades.

Förutom att bada och shoppa, så umgicks vi naturligtvis en hel del med mina olika släktingar också. Bland annat så var vi hemma hos pappis ena syster.

Där är det alltid samma som gäller, först blir att kolla på gamla foton. Sedan är det middag med tillhörande fika efteråt för att därefter dra oss tillbaka in i vardagsrummet för att gemensamt titta på en gammal svartvit finsk långfilm. Det är då vi umgås som allra mest.

Och så kom dagen för hemfärd. Denna gång utan pappi som skulle stanna kvar. Så när vi denna gång startade vår resa var AC.n på full fräs och vi lyckades genast rata in NRJ (fast på finska) på bilstereon och ljuv musik ljöd med högsta volym hela vägen till båten.

Denna gång fick jag till min stora fasa köra upp bilen på rampen, men lättanden över att klara detta var så stor att jag helt missade att kontrollera vart jag hade ställt bilen i båten.

Vilket i sin tur ledde till att panikartat letande efter bilen vid ankomst till Sverige. Då vi lämnade hytten i sista minuten blev det ett hektiskt letande.
Jag sprang som en tokig runt alla bildäck, allt medan min stackars son försökte hålla samma takt, fast kånkandes med en låda öl och en låda Lonkero under vardera arm.

Lättande var i stort sätt obeskrivlig när jag i den sista hyllan återsåg min bil. Men bara ett kort ögonblick, för nu skulle jag utan missöden, köra ner bilen från rampen igen.

Lycklig över att helskinnad kört in på svensk mark blev jag medveten att kön ut från båten rullade på otroligt sakta. Detta klarande sedan då jag efter en halvtimmes köandes såg att ALLA bilar fick stanna för en nykterhetskontroll av polisen.

Jag som aldrig varit utsatt för en poliskontroll förut och trots att jag var fullt medveten om att jag var nykter så började jag återigen att bli nervös.

Vilket inte blev bättre av att sonen ”hjälpsamt” påpekade att jag kvällen innan minsann druckit en öl samt ett glas vin så var jag verkligen säker på att det inte skulle ge utslag.

När utslaget väl visade sig negativt (vilket jag var säker på att det skulle) kände jag för andra gången denna morgon en obeskrivlig lättnad.

Efter detta ”äventyr” var det bara att krångla sig ut ur Stockholm för trots en trevlig veckan med kärt återseende av släktingarna och få umgås med pappi, så ville vi nu hem. Hem till älskade maken och lille Frasselito.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!