Marieshjärnspöken

Swich…..så var årets semester slut. För att summera det hela lite, så hann jag med en hel del. Förutom veckan i muminland, spenderade jag ett par dagar i Marstrand.

Denna gång var det för ovanlighetens skull bara jag & maken (och så lille Frasse förstås). Där bodde vi inne i själva fästningen, vilket bara det var ett äventyr för sig själv. Tyvärr hade vi inte vädergudarna på vår sida.

Våghalsiga som vi är, gav vi oss, trots vädret, ut för att utforska ön. Naturligtvis skulle det badas i havet. Efter mycket upp och nedförsbackar toppat med lite hopp över klippor hittade vi en liten badbrygga tillslut.

Maken som kände sig lite wild & crayz, hoppade snabbt i helt näck (troligtvis för det inte fanns en kotte inom synhåll). Sen när det var min tur (fast jag hade naturligtvis min bikinin på mig) öppnade sig plötsligt himmeln och regnet bara öste ner.

Detta gjorde att det var totalt meningslöst för mig att byta om. Så där klafsade jag runt bland Marstrands klippor upp till fästningen endas i min bikini och en lite förliten handduk. allt medan regnet fortsatta forsa ner.

Värre var när vi slutligen kom fram till fästningen och rann in på borggården. För självklart stod självaste ägaren där och stirrade storögt på oss, kanske mest på mig. Så jag sträckte lite på mig (för att få in så mycket som möjligt av min kroppshydda i den dyblöta handduken) medan jag småpratade lite om väder och vind, innan jag så värdig som möjligt tog mig över borggården till vårt rum.

Efter Marstandstrippen, som faktiskt slutade med att ägaren skjutsade mig ner till färjan i hans golfbil, medan  maken och Frasse fick gå, var det bara att packa om, för då skulle det bära iväg till Varberg ett par dagar.

Vi hälsade på hos maken bröder som har turen att ha en stuga där. Denna gång blev det ett regnfritt men ack så blåsigt, dopp i havet. Dock kom regnet tillslut ikapp oss och under kvällen duggade skurarna tätt.

Andra kvällen i Varberg lyckades jag (vem annars) med konststycket att halka i trappan och slå i huvudet i den så milda grad att det gick hål och började blöda. Vilket resulterade i att jag fick spendera resten av kvällen med en handduk virad som en turban på huvudet, allt för att få stopp på blödningen.
Så tips från mig, foppatofflor, blöta trätrappor toppat med vin är INGEN bara kombo.

Efter denna strapats var det skönt att komma hem igen. Någon som också tycker det är skönt är kära maken, för nu är det äntligen jaktsäsong igen (fast jag har då inte ens uppmärksammat att den hade slutat)

Naturligtvis är även lille Frasse ivrig på att jaga. Fast jag har faktiskt inte riktigt förstått varför de måste ägna sig åt den förbannade grytjakten och speciellt inte sedan jag såg hur Frasse såg ut efter första gången (och då var han bara ”lite” skadad, enligt husse)

Så i min värld är denna typ av jakt obegripligt, hundar skadas, vi ÄTER inte grävling (vad jag vet i alla fall).
Dessutom får man gräva i timtals efter hunden och den förmodade grävlingen och om inte detta var nog har jag hört att de (maken & han jägarkompisar) ålar sig ner, efter hunden, i hålet, i marken!!!!! Sedan när allt är klart, så får dom gräva igen hålorna igen.

Allt medan jag sitter hemma och oroligt kräver rapporter om Frasses hälsostatus hela tiden.

Nåväl, avslutar med vetskapen uppblandat med lite skadeglädje att kära maken efter att grävt i marken hela helgen börjar jobba natt om några timmar, medan jag smygstartar min arbetsvecka med en ledig dag.