Filfetisch, hemresa & facit
Så kom dagen då det var dags att åka hem. Men innan detta så var det ju ett ytterligare besök hos tomten. Vi skulle nu ta ett kort med den RIKTIGA tomten. Men när vi kom fram till tomten var det en hiskligt låååång kö.
Även pappi, som varit så bestämd gav (trodde vi) upp tanken på att stå i den kön. Så efter att återigen att snurrat runt i alla giftshops, och vi precis skulle åka, säger pappi, envis som bara han kan vara, att nu kanske det inte är så lång kö till tomten. Sagt och gjort, nu har vi ett foto med den RIKTIGA tomten. Skam den som ger sig! Dock var pappi inte riktigt nöjd ändå, då vi inte fick just DET foto som vi hade valt ut.
Under dessa veckor när vi åkt bil, vilket blivit rätt mycket. Har pappi suttit där bak med giraffhals och kommenterat vartenda filbyte, oavsett om han behövde det eller inte. Så nu sista dagen säger sonen uppriktigt; - Morfar, du vet att du en filfetisch? Vet du vad en fetisch är? Att jag inte dog av skratt.
Nu var i alla fall bilen fullpackad och det skulle bära av hem till Sverige. Pappi kom då på den briljanta idén att han kunde ju sitta på de där nackkuddarna som jag hade köpt, så att han satt lite mjukare i bilen. Men jag anar nog att det var för att komma högre upp så att han kunde ha bättre kontroll över instrumentpanelen, utan att behöva strecka så på nacken.
Vår gps hade räknat ut den snabbaste rutten hem, vilket skulle ta strax över 16 timmar att köra. Maken körde på som vanligt, genom att ha gasen i botten, stressa och tävla med alla andra bilister. Vilket resulterade i att vi kom hem efter bara 14 timmar, trots stopp på ca 1 timme emellan.
Förutom några urladdningar i bilen, då pappi, gpsen, maken och jag högljutt diskuterade vägen, körde vi inte fel. Men vi märkte att pappi var mäkta irriterad på gpsen (och makens körning) för så fort gpsens sa något överröstade han henne med andra direktiv. Pappi utbrister vid ett tillfälle, smått komiskt;- Jag e så jävla trött på att höra den där jävla kärringen i gpsen tjata!!
Men det har varit en lyckad och skön semester. Trots att pappi svurit på att aldrig mera åka bil när min make kör, är vi alla sams. Och maken, han har kommit till insikt om att hans svärfar faktiskt är själva facit.
Även pappi, som varit så bestämd gav (trodde vi) upp tanken på att stå i den kön. Så efter att återigen att snurrat runt i alla giftshops, och vi precis skulle åka, säger pappi, envis som bara han kan vara, att nu kanske det inte är så lång kö till tomten. Sagt och gjort, nu har vi ett foto med den RIKTIGA tomten. Skam den som ger sig! Dock var pappi inte riktigt nöjd ändå, då vi inte fick just DET foto som vi hade valt ut.
Under dessa veckor när vi åkt bil, vilket blivit rätt mycket. Har pappi suttit där bak med giraffhals och kommenterat vartenda filbyte, oavsett om han behövde det eller inte. Så nu sista dagen säger sonen uppriktigt; - Morfar, du vet att du en filfetisch? Vet du vad en fetisch är? Att jag inte dog av skratt.
Nu var i alla fall bilen fullpackad och det skulle bära av hem till Sverige. Pappi kom då på den briljanta idén att han kunde ju sitta på de där nackkuddarna som jag hade köpt, så att han satt lite mjukare i bilen. Men jag anar nog att det var för att komma högre upp så att han kunde ha bättre kontroll över instrumentpanelen, utan att behöva strecka så på nacken.
Vår gps hade räknat ut den snabbaste rutten hem, vilket skulle ta strax över 16 timmar att köra. Maken körde på som vanligt, genom att ha gasen i botten, stressa och tävla med alla andra bilister. Vilket resulterade i att vi kom hem efter bara 14 timmar, trots stopp på ca 1 timme emellan.
Förutom några urladdningar i bilen, då pappi, gpsen, maken och jag högljutt diskuterade vägen, körde vi inte fel. Men vi märkte att pappi var mäkta irriterad på gpsen (och makens körning) för så fort gpsens sa något överröstade han henne med andra direktiv. Pappi utbrister vid ett tillfälle, smått komiskt;- Jag e så jävla trött på att höra den där jävla kärringen i gpsen tjata!!
Men det har varit en lyckad och skön semester. Trots att pappi svurit på att aldrig mera åka bil när min make kör, är vi alla sams. Och maken, han har kommit till insikt om att hans svärfar faktiskt är själva facit.
Kommentarer
Trackback
