Marieshjärnspöken

Vet ni vad dagens höjdpunkt varit? Jo, när jag bläddrade genom posten!! Som bonus får jag smått generad erkänna att det var lite extra kul att det kommit så mycket reklam. 

Ja, jag är fruktansvärt rastlös, uttråkad, irriterad och trött på det här med att inte kunna göra något annat vettig än att ”ta det lugnt” utan ansträngning. Jag så himla trött att jag faktiskt börjar tro att jag håller på att bli (eller redan är) galen.

Jag sitter här hemma i min Onepice och har börjar tröttna på att sticka mössor nu. Sedan har jag blivit västa ”tittgrannen”, ni vet en sådan där människa som finns i alla bostadsområden, den man kan ana bakom en gardin, smygandes i fönstret bakom persiennen, övervakandes allt som händer och sker på gatan.

Ja, nu e det så illa att jag utan föraning lyckats tagit på mig den rollen. Nu tänker ni säkert, att det inte kan hända så mycket just utanför mitt hus? Men jojo, det kan jag meddela att det gör.

Det har bland annat nämligen i olika omgångar, varit en slamsugarbil, vid vissa tillfällen två stycken och ”grejat” med något i och runt omkring hyreshuset mitt över gatan i flera dagar nu, kan jag minsann meddela.

Hur mycket skit kan det finnas i det där hyreshuset, eller vad gör de där ”gubbarna” egentligen, är ju tveklöst frågor som poppar upp i mitt huvud.

Ja, detta varvat med att det jävla lastbilarna väsnas något förfärligt. För jag har inte bara blivit en tokig ”tittgranne” utan på något konstigt sätt även blivit ljudkänslig. Jag vill ”lida” här i tystnad, utan att bli störd av en massa konstigheter.

Att inte kunna anstränga sig för ju med sig även andra negativa saker.

Nu är jag ju ingen matematiker, men även jag kan ju se samband mellan att stillasittande och tröstätandes på godis, mat, chips m.m kommer bli katastrofala följder för min vikt.

Detta faktum slog mig med full kraft, när kära maken frågade lite sådär lagom försynt (när jag satt med hela näven i en godispåse) om jag inte hade vägt mig något på det sistone.

Vilket jag med en ilsket förnekandes monstermorr, muttrande att det hade jag minsann inte gjort och tillägger även att det INTE är något jag tänker göra heller och dessutom hur sjutton ska jag kunna förbränna något, när jag knappt kan ta mig upp och ner för trappan utan andnöd (här var jag tvungen att hämta andan då även att ”prata” högt är ansträngde för mina förbenade luftrör)!!!

Då kom vår glädjesprudlande son ner för trappan och meddelade att han hade lösningen på mitt problem.  Jag ska kolla på skräckfilm!!! För det hade han hade hört på tv att de kommit fram till att man bränner massor av kalorier på att kolla på skräckfilm.

Så nu ska jag käka kallavadduvillbollar och kanske, kanske glo på någon bra skräckis.  Har ni några tips?