Marieshjärnspöken

Tjohoooo, tiden den går och helt plötsligt så är det jobbhelg och man har lyxen att sluta klockan 16:00 idag (och börja klockan 11:00 imorgon). Det var en otrolig skön känsla att komma hem när det fortfarande var ljust och sol ute.

Och att det var soligt det fick jag klart för mig när jag kom hem, för hemma så satt maken i t-shirt och shorts på altanen och hade precis grillat sig en stor saftigt köttbit. Bildbevis kommer i slutet. Observera då vår kära hund som sitter tätt intill med bedjande rådjursögon och snålvattnen rinnandes i mungipan, med förhoppning att husse ska dela med sig, eller allra helst tappa hela köttstycket.

Till er som undrar (eller inte undrar) ska jag säga att jag var på mitt motionsband även idag. Dagen till ära hade jag bestämt mig att helt byta taktik, då panikspringa bevisligen INTE funkar.

I dag kom jag på den briljanta idén att köra jämt på 5,5 km/tim tills det bara är 1 km kvar och därefter öka och ge allt jag har, för mitt motto är ju givetvis fortfarande att spöa syrran, tro inget annat.

Nåväl, det kändes riktigt bra där jag gick och tiden verkade också bra och det var då känslan av att jo, jag kan nog klå syrran idag, infann sig. Men var gör då puckot (dvs jag själv) då?

Jo, jag råkar trycka på stoppknapen, som jag ju vet sitter på vänster sidan av handtaget, istället på plus och minus knappen som naturligtvis sitter på höger sida av handtaget.

Istället för att få effekten av ökad fart, som jag verkligen laddat upp för, blev det stopp, tvärstopp. Men imorgon syrran, imorgon klår jag dig.

Nu ska här swichas och fixas lite inför Mello´s andra chansen. Hur tror ni det kommer att gå? Jag tror (är INTE detsamma som att jag hoppas) på att Dynazty och Sean Banan går till final, men så tokig som detta års Mello varit, skulle det vara föga förvånande om Thorsten gick till final.

Men vi får väl se. Nu kööööööör vi……………………………………….