Övningskörning, tvångstankar & jag

 Swissschhhhhhhhh, så damp det ner i brevlådan. Tid för teoriprov och uppkörning för körkort!!!! Till er som undrar, så nej jag har INTE något körkort (än) och till er som vet, ja nu är det banne mig dags att fixa det där kortet.

 

Jag har ju varit på G såååååååå många gånger förut, men det är alltid något som kommit emellan, jag har ju till och med fullföljt en hel teorikurs minsann och jävlar vad sicken bra brevidförare jag är. Så egentligen borde de ju bara skicka mig det där kortet till mig om det inte vore för en liten, men ändock betydelsefull detalj. Man MÅSTE KÖRA BIL!!!!!!!!!!!!

 

Jag har fått något av en mental blockering, jag känner mig totalt panikslagen över att köra bil, jag vet inte vad det är, det var ju ett himla bra tag sedan jag faktiskt har kört något, och då gick det ju bra (för det mesta). Finns en del riktigt tokiga story´s att berätta om mina erfarenheter som chaufför.

 

Men i helgen hade jag bestämt mig. NU skulle jag bara sätt mig bakom ratten igen. Så hela lördagen gick jag och peppade upp mig samtidigt som jag försökte ignorera ångestklumpen i magen, och när jag hade rast från jobbet på söndagen var det så dags.

 

Vi körde (det vill säga maken) till exakt det ställe, där jag tillsammans med min förra bilskolelärare startade första gången, i ett lugnt villaområde.

Tanke var att jag skulle känna mig trygg och att all kunskap om bilkörning bara skulle komma till mig som en pånyttfött barn. Det var tanken.

 

Så byter vi plats jag och maken, får upp övningskörningsskylten, rättat till bilstolen då mina korta ben inte på långa vägar räckte fram till pedalen med hans inställning. Sedan sitter jag där i förarsätet, inser att det är en väldigt solig och fin söndag och att det lilla lugna villaorådet myllrar av olika aktiviteter, hundar i trädgårdar, barn med cyklar, barn som leker, folk som promenerar, cyklister över allt och andra bilar, kors och tvärs. 

 

Det blir bara totalt error i min hjärna, kortslutning. Maken tittar oroligt på mig när jag kläcker ur mig den briljanta frågan om vilken pedal som är koppling, broms och gas.

Sedan kör jag, två varv runt i det där området, i knapp styrfart, vidare bort från villaområdet, gasar med hjärtklappning upp till 50 efter tillsägning från maken som pekar på hastighetsskylten, kör in till kanten och stannar.

 

Så nu hade jag kört färdigt. Det kändes inte alls bra. Till råga på allt gjorde jag en ”Priscilla” (alla som sett filmen Norbit vet exakt vad jag menar) när jag skulle kånka mig ur bilen dvs kom åt tutan med tuttarna, så jag tutade två gånger till makens stora glädje. 

 

Bild på Priscilla och Norbit i bilen (en mycket rolig film)
 

Bild på mina deadlines, jag SKA BARA FIXA DETTA!!!!!!!!!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!