Marieshjärnspöken

Nu har han gjort det igen. Vem kanske ni undrar, jo maken förstås. Han har shoppat ”nödvändiga saker” denna gång en häcksax, bensindriven minsann.

Han försvarade sig med att ”vi” (observera att han i den meningen benämner sig själv som vi) hade ju pratat och bestämt det. Sanningen ligger närmare i att han NÄMT för mig (sådär i förbifarten) att han sett en häcksax för bara 1400 kronor.

Men jag som känner min make väl vid det här laget visste att den där häcksaxen snarare kostar 1500 kronor, därför blev jag inte det minsta förvånad när det på kontoutdraget stod 1499 kr.

Vi kompletterar varandra så bra (även) när det gäller siffror. Jag är sådan som alltid avrundar uppåt, medan maken alltid avrundar neråt. Därav har vi alltid en jämn balans, eller hur? 

Förutom häcksaxköpet, som jag anar att han kommer använda lika många gånger som han använde snöslungan vilket var en halv gång, är jag riktigt stolt över honom. Han fastar nämligen och får bara dricka Modifast och vatten, detta sedan den 28 mars till den 3 maj.

Och för att stötta och visa sympati för min make, vilket jag gärna vill, har jag lovat honom att jag också skall dricka Modifast under eftermiddagarna, att jag äter frukost och lunch som vanligt och byter ut middag och kvällsmat mot Modifast. Detta då jag aldrig och det med betoning på aldrig, skulle lyckas fasta helt. Tro mig, jag hade blitt ett monster utan dess like.

I och med att jag gör detta, så blir jag extra stolt över honom, för fy fan vad jag är hungrig och då kan jag ju bara tänka på hur jobbigt det måste vara för honom. Sedan är ju dom där Modifasten inga höjdare precis.  Men nu när han är så duktig och står ut med detta, så är det banne mig det minsta jag kan göra för honom.

Sedan får jag här offentligt erkänna mig besegrad av syrran igen, syftar ju på löpbandet, hon har nu i två olika omgångar slagit mitt rekord. Första gången slog hon mig med 30 sekunder och andra gången med 1 minut och 45 sekunder. Och jag som var så jävla stolt över min 4 sekundersvinst över henne.

Men nu så har hon (turligt nog för mig) opererat tån, så förhoppningsvis är hon lite ”ur spel” så att jag har någon chans att komma ikapp. Skam den som ger sig.

Avslutar med en bild av den nya jättebraiga häcksaxen och en bild på ”syrran” winface.