Marieshjärnspöken

Gårdagens horoskop var så himla kasst, så jag valde att vare sig blogga eller göra något annat heller (fast egentligen var jag bara så fasligt trött, så jag bara slappade hela dagen) men kasst horoskop var det, hör bara ”Det kan hända att du känner dig sårad och oälskad idag. Men den känslan kan hjälpa dig att bli medveten om dina egna tillkortakommanden så att du kan utvecklas som människa och bortse från dina egna behov”

Dagens horoskop för mig var kanske inte så mycket att hurra för heller ”Se verkligen till att ta dig tid idag att lyssna på kloka råd, risken är stor att du inte uppfattar dem annars. Du är kanske lite för nonchalant och hetlevrad. Tack vare en handfast ledning kommer du att hitta kreativa sysslor”

Ja, vad säger man. Kan detta verkligen stämma in på mig? Förutom att snöa mig på horoskop, vilket det sannerligen kan verka som jag gjort, har vi varit i väg till Skövde och kollat lite på innebandy.

Jag kan ju säga att jag faktiskt börjar undra om jag har blivit smått senil. Har ju skojat om Alzheimer light osv, men nu börjar det bli kusligt.

Det var inte för så många dagar sedan som jag helt la bort mina vantar. Jag vet att jag hade dem med mig innan rast OCH att jag INTE hade dem när jag kom tillbaka. Men efter att ha inkluderat halva personalstyrka, maken och personalen på Ica, fick jag napp, Jag hade lagt dem i köket på jobbet.

Sedan idag när vi skulle iväg till innebandyn (tidigt på morgonen), glömde jag min handväska, vilket resulterade i att maken, smått muttrande fick stanna så jag hann in och hämta den. (jag ska väl ha pluspoäng för att jag kom på att jag glömt väskan så snabbt?)

Sedan när vi åkt en bit till, kom jag naturligtvis på att jag inte hade någon plånbok i väskan, för den hade jag ju tagit ur tidigare. Denna gång förklarade maken, med en ängels tålamod (även om jag kunde ana mig till en skiftning i ansiktet i rödare färgton), att vi tyvärr inte hann åka tillbaka och hämta den, men att han hade kort med sig ifall vi behövde köpa något. Så långt var allt gott.

Sedan satte vi oss i Skövde Arena för att invänta matchens börja, fast när vi suttit där ett tag poängterade maken att vi kanske borde sätta oss ihop med de andra föräldrarna, så att vi blir större hejarklack innan matchen började. Sagt och gjort, vi flyttade oss några sektioner bort. Matchen startade och var nästan slut, när jag så smått tappade fokus och började tänka; var är min väska. Jo, tro det eller ej, jag hade lagt bort den igen. Så jag rusade upp med en lugn uppsyn (och panikartat inre) och sa till maken att jag bara skulle hämta min väska. Och jag lovar, en BLICK säger faktiskt mer än tusen ord.

Men slutet gott och allt gott, väskan låg där jag lagt den, så det var bara att tränga (för den sektionen var nu full av föräldrar till motståndarlaget) och förklara att jag skulle ha min väska som låg där under bänken ( kanske var min ansiktsfärg något rödare då)

Nä, nu ska jag hålla mig i hemmets lugna vrå och kolla på en otroligt vacker, och mysig familjefilm, som jag inte hade hört talas om innan, men fick tipset av en kollega, som trodde jag skulle gilla den och det gör jag, gillar MYCKET. Avslutar med en bild på den (den är 10 timmar lång)